Nu har det gått två hela dagar sen Mille kom hem och hans entré har inte gått omärkt förbi... I morse klagade grabbarna på att de inte fick vara ifred, den lilla katten for fram och tillbaka i rummet där de uppehöll sig, hoppade upp och ner i möblerna, jagade deras fötter och bet i sittpuffen. När han uträttat sina behov i kattlådan så gäller det att hålla fritt utan förför luckan, för då kommer den lilla rödstrimmiga ut som en kanonkula och dessutom på bredkas ... Ibland upprepas denna sista fas, in och ut ur kattlådan, om och om igen! Mer bilder på lille Mille kan ses här!

Umgänget mellan hund och katt är fortfarande lite spänt, den lilla terroristen tycker INTE att det är ok att lattja med det flåsande pälsverket av modell större... Mille morrar och fräser och skickar ibland ut tassarna för att verkligen få Niska att förstå att han menar allvar. Niska blir dock inte speciellt upprörd och framför allt inte mindre intresserad. Ikväll har det dock skett stora framsteg när det gäller acceptabelt avstånd mellan katt och hund, det har nämligen krympt till 3cm .

Niska vill såå gärna umgås med Mille

Om jag ligger ner och gör mig liten så kanske det går bättre???

Hundträningen har det blivit i dagarna två, dock "bara" lydnad. Det mesta har gått riktigt hyffsat men idag blev det problem med galopp-delen på framåtsändandet... Att det ska vara så svårt att få en "räcer-Tilda" att galoppera ut dit? Det gick bra så länge mattan fanns kvar att springa ut och trampa på, men när den plockades bort - ja då försvann även tempot. Det blev liksom saktagåendet som hon plockade fram då . Alltid är det något som strular, alltid något som man klura på, eller ?

Ikväll har vi hämtat hem vår nya familjemedlem Mille! För den som hänger med i svängarna, så ser ni att det inte blev den svart/vita som vi först bokat upp oss på... Den tigerrandiga röda katten gjorde starkt intryck på oss ikväll och var dessutom Wictors förstaval redan första gången vi såg dem, så till sist fick Wicke som han ville...

Niska är superintresserad men vänligt inställd, Mille morrar och fräser så fort hon närmar sig - det blir säkert bra framöver. Mille har inlett kvällen med att (till Wictors stora glädje) busa med "rått-lekställningen" och slickat barnens tallrikar rena från fil, på bordet (husses förslag) - hur ska detta sluta???

Lovat Jennie bilder redan ikväll, så här kommer några - håll till godo:

Älskade Rosco, idag skulle du ha fyllt 10 år…

Ödet ville annorlunda och vi lever nu med det stora tomrummet som du efterlämnade. Du var en härlig hund med glimten i ögat, du var en hund som vägrade att kasta "valpkostymen", du var speciell och helt enkelt underbar…

Jag saknar dig så!

//Matte

Idag har jag ”roat” mig med att förse 3 av Volvons rutor med solfilm. Det är minsann ingen lek, snacka om näst intill ohanterligt material – filmen uppförde sig stundtals som en klibbig flugfångare! Första pärsen var över när filmen satt något sådär på rutan, sen började nästa fas med att få det slätt och fint. Bubblorna hade en tendens till att mer byta plats än att försvinna, tålamodet tröt! Käre sambon låg nerbäddad i feber idag, men efter ett totalt misslyckat försök på bagageluckan blev han väckt… Med gemensam insats och filmen i två delar så gick det till sist, i alla fall så bra så att vi kan leva med det. Nästa steg blir att korta av hundburen lite på längden, men det visste vi ju redan att Omegan har mycket större bagageutrymme än en Volvo.

Niska var i morse ute och joggade i två timmar med Annelie och hon verkade faktiskt lite trött efteråt. Nu ikväll blev det lite lydnadsträning på hemmaplan. Vi körde igenom ff, saktagående, inkallning med ställande och även läggande och, naturligtvis, så grundade vi efteråt! Niska gick bra och matte var nöjd, nu ska jag ta en kvällspromenad sen bums i säng – i morgon är det måndag igen.

Imorse åkte grabbarna, Niska och jag till Finspång, Mia ringde mig i torsdags och undrade om jag ville ha ett nytt vinkelspår efter förra helgens surriga resultat, hon skulle i så fall snitsla ett spår i god tid för att vimplarna inte skulle ge av sig någon doft. Kan man tacka nej till sådan service?? Nej, naturligtvis inte!

Halv elva var vi på plats, helt enligt planeringen, och vi började med att lägga spåren. Meningen var att jag skulle lägga två kortare spår eftersom jag är barnsligt larvig för att irra bort mig , men när jag la det första spåret kändes det rätt ok och det blev hyfsad längd på det. Det andra spåret vart lite kortare. Sedan strålade vi samman på klubben igen men istället för att köra det sedvanliga uppletet, så tog vi en fika istället. Mia överlämnade en uppflyttningspresent till oss, en påse med en massa smaskigheter för såväl Niska som mig . Så gulligt av Mia och Irma !!!

Uppflyttningspresent - till glädje för oss båda!

Sen var det då dags för Niska att få gå sitt knixiga spår och hon var naturligtvis på hugget vid starten. Idag så hade jag minsann inte glömt att ta med min spårhandske, så idag gick det i kontrollerad fart. Mia kunde i lugn och ro gå bakom och plocka in snitslarna vartefter. Mia hade lagt in många vinklar och gått över på lite knöliga ställen såsom rishögar. Niska var inte av samma åsikt här, varför gå över om man kan gå runt ? Hon har emellanåt ett väldigt nonchalant sätt att spåra, att vara noga är inte hennes grej liksom... Hon fixade spåret riktigt hyfsat men på den senare delen av spåret, ja då var hon väääldigt trött!

Efter Niska var det då dags för Irma att få spåra lite. Det är en fröjd att iakta Irmas spårarbete: hon är noggrann, har ett bekvämt tempo och vid tapp söker hon snyggt bakåt efter spåret. Första spåret gick bra, endast lite svajigt i början – det var nog ganska svårspårat idag (först nattens hällregn och sen stekande hetta idag) och sista pinnen gick hon oturligt nog över. Sen var det dags för spår nummer två och precis som på det första spåret så gick upptaget strålande . Alla pinnarna hem och hon följde ”lydigt” mitt spår när jag traskat runt en trädstam för att sen vinkla snett bakåt..

Lunchdags!

Nu började hungern sätta in och vi åkte till en ”korv-mojje” utanför Viberga och hämtade med mat som vi åt uppe vid klubben.

När vi smörjt kråset återstod det "bara" lydnad. Niska och jag var först ut och tankspridd matte som jag är så glömde jag kvar alla nödvändiga attiraljer i bilen - suck, bara att gå tillbaka och hämta... Niska fick börja med framåtsändandets delmoment att galoppera ut till punkten. Skickade henne under fotgående och det blev fin galopp ut, därefter fick hon gå ett saktagående från punkten vilket även det gick bra, lugnt och fint tempo. Med Mias hjälp kom jag igång lite med att att markera grupp och brytningspunkt, något som jag tills idag inte riktigt smäktat med att göra själv – men det är nog hög tid nu efter allt slit med delmomenten.  Efter detta skulle jag pröva på lite ff, men det gick inget vidare (läs urdåligt) – antagligen var inte det föregående momentet tillräckligt nog för att ersätta vår traditionella urblåsning... Gick emellan och körde en inkallning med ställande för att sen nöta stadga i sitt resp. ligg – grunda, grunda, grunda! Eller som det sades på SBS-lägret: ”sitt är sitt, ligg är ligg – read my lips!” Även hopp, skall och kryp utövades, med ganska bra resultat, innan jag kunde avsluta med det fria följet som NU gick kanoners!

Avslutningsvis var det Mia och Irmas tur. De började med framåtsändandet som gick riktigt bra, precis som det efterföljande fria följet. Sen övades det på sligg dvs läggandet under inkallning  , här hängde inte Irma med riktigt i svängarna men med lite träning kan det nog bli riktigt bra. Riktigt bra idag var också det avslutande krypet. Mia har kommit på ytterligare en variant för att få fram Irmas fina krypteknik, nämligen genom att använda targetsticka. Det såg riktigt bra ut!

Avslutningsvis vill vi säga tack till Finspångsbrudarna för en trevlig träningsdag !

Nu är höstens jobbigaste(?) vecka avverkad, en vecka som slutade med 9 timmars övertid…  Jag har under veckan fotat en sådär 750 nya artiklar och nu återstår det ”bara” att redigera dem och plocka in dem i ordersystemet. Stackars Niska, hon har inte fått så mycket hjärngympa denna vecka, det har endast blivit lite träning under promenaderna – men bättre det än inget iaf. På söndag morgon har Annelie bokat upp Niska som sällskap under hennes joggingrunda. Hmm, jag borde också ta tag i det där med jogging – kanske nästa vecka? Ska i alla fall försöka klämma in lite träning med hunden till å börja med.

Zedde har idag varit i Lidköping och köpt oss en ny bil, en Volvo V70 blev det. Med 210hk och turbo  under huven så gick det undan när jag var och provkörde ikväll, jag kommer säkerligen att trivas bra med ”Silverpilen” framöver .

Har också fått en lägesrapport om Mille idag. Han växer,  frodas och är allmänt busig – och snart kommer han att flytta hit ! Kattlåda är inhandlad sedan tidigare och i förrgår valde Wictor ut en gullig svart/vit sele åt honom. Som ni förstår så är det en viss person i familjen som längtar liiite mer än oss alla andra!

Nu ska det bli en långpromenad  med kattälskaren(?)i hällande ösregn..., hösten är här.  

På fredagskvällen begav sig Zedde ut på kräftfiske tillsammans med en gammal jobbarkompis. De skulle egentligen bara lägga ut burarna på kvällen för att sedan vittja dem tidigt på lördagsmorgonen men de ångrade sig och tog upp burarna strax före midnatt istället. Det gick ju bra det också; de håvade upp 27 kilo!!! Så när jag kom upp på morgonen låg det 13,5 kilo i badkaret… Zedde hade fullt upp med kräftkoket under en stor del av lördagen, så då passade det bra att Mia och Irma kom förbi och plockade upp oss för lite träning i skogen!

Mia visade prov på snyggt uppletande, inget tugg här inte!

Efter att ha traskat ut ett spår var fick hundarna roa sig med lite uppletande. Irma fick börja och gjorde det mycket bra. Niska skötte sig hyfsat ute i rutan men lämnade en del att önska när det gäller ”hur vi gör på stigen”... Det första föremålet släppte hon ett par meter innan stigen, hon kanske glömde att hon måste lämna föremålet till mig TROTS att jag ropar ”Bra” innan??? 

Irma på G inför spåret!

Sen var det dags för Irma att spåra. Spårläggaren hade varit lite taskigt och lagt en trång passage vid en nyponbuske, Mia fick stoppa sin hund mitt i värsta spårarbetet för att plocka bort taggar från armen…   Nästa klurighet var vitmossan på berget som gjorde uppstigningen minst sagt svår – här fick jag rycka in och hålla i spårlinan lite samtidigt som Mia kravlade ett steg uppåt och två steg bakåt (himla sjysst av henne att jag fick åka med tillbaka trots allt)! Men som sagt, det var matte som hade problem idag, inte Irma. Som plåster på såren fick Mia en låda kräftor med sig hem.

Niska och jag i spåret... Mia är duktigare på att träna hund än att fota!

Till Niska hade jag beställt ett klurigt spår med mycket vinklar och det fick jag! Provade med ett spårupptag och gick lite i rätt riktning för att underlätta och hon fixade det bra. Däremot hade jag glömt mina handskar hemma och det blev en smått kaotisk start när jag hade stora svårigheter att hålla igen henne. Hon irrade som en yr höna i början och försökte fuska lite här och lite där, gena i vinklarna. Den sista delen av spåret gick dock bättre, tack och lov! Skönt att det inte är tävling nästa helg, i så fall hade jag blivit mycket STRESSAD!

Idag söndag var det dags för träning med Sassa och hennes tjejer, och vi bestämde att vi skulle ses på Mjölby BK för att få lite miljöombyte, det var länge sedan vi tränade där sist. Vi började med upplet även idag. Kajsa, som var med och vallade, gick omkring lugn som en filbunke men tände till när det var dags för henne att leta, det gick riktigt bra. Niska var andra hunden ut och det gick ungefär likadant idag som igår, surrigt på stigen med en massa tuggande på föremålen. Tränade lite ingångar separat efteråt och då gick det hyffsat, får nog dela upp även detta momentet lite! Sist ut var Wisca och hon skötte sig bra och kunde kvittera ut lite kattmat efter utfört arbete. Sassa gjorde sig besväret att gröpa ur Whiskas-påsen med fingrarna för att få ut allt, hon hade ju våtservetter i bilen…, eller???

Sen var det dags för drillning på lydnadsplanen och vi började med att låta Kajsa och Niska få en platsliggning. Jag gick och gömde mig bakom planket men kikade fram i smyg och såg att Niska såg lite obekväm ut, det peps lite och tungan slickade om nosen med jämna mellanrum. Jag klev fram från mitt gömställe och efter en stund gömde jag mig bakom en tall istället… Japp, detta är ett moment som jag måste träna på mycket så hon känner sig trygg även när jag inte är inom synhåll.

Lydnadspasset som följde är jag dock mycket nöjd med! Vi inledde med hoppet för att sedan träna på entréer under Sassas kommendering. Det kunde bli något enstaka pip precis i början för att sedan gå tyst och fokuserat, kanoners ! Tränade också lite på inkallning med ställande där jag skippade att ha henne i utgångsposition, allt för att inte fördärva sittandet som också  börjar ta sig. För säkerhets skull körde jag lite stadga i sitt efteråt, just in case… Krypet kändes också rätt ok mestadels, lite hög bak vid några tillfällen – det är verkligen guld värt att ha någon vid sidan som ser och klickar vid rätt tillfälle – jag måste få tag i en sån där spegelplåt!

Avslutade med lilla stegen (till Sassas stora fasa ) och det med en dramatisk inledning… Niska tappade ner hela bakkärran, jag höll tag i henne upptill och Sassa puttade upp henne igen. Trots den lilla incidenten var hon het på att försöka igen och denna gången höll hon sig kvar uppe men koordinationen av bakdelen var högst bristfällig. Den tredje och sista gången visade hon dock nästan lite snudd på flyt och det kändes som en bra avslutning.

Sassa & Wisca redo för lydnadsträning

Sen var det dags för Sassa och Wisca som efter lite uppvärmning skulle köra en tävlingsmässig entré och länka 3 moment. Sassa kände sig inte riktigt nöjd med resultatet och visst har jag sett Wisca gå bättre, men det var ändå inte alls så tokigt! Dessbättre filmade jag ju lite av deras fritt följ så jag tror Sassa blev riktigt nöjd med det hon fick se! Man borde verkligen filma oftare, det är himla nyttigt!

Ro hit med MITT godis!

Ja, det har varit en rolig helg med mycket hundträning – tack Mia och Sassa för det! Nu väntar en HÅRD arbetsvecka, chefen har basunerat ut allmän övertid må-to…

Först och främst vill jag tacka för alla grattis vi fått, det känns som vi presterat något alldeles i hästväg – och det kanske vi också har ! Tack! Det är en härlig känsla att efter mycket om och men kunna ta sig vidare och nu är jag laddad som tusan!

Vi var ute och körde ett träningspass ikväll som gick kanonbra. Vi körde två delar av framåtsändandet: galopp ut + saktagåendet. På det förstnämnda var det full galopp ut till mattan vilket inte var någon självklarhet när vi började, men då jag ökade kvalitén på belöning (från godis till boll) så hände det grejer ! Jag har ju varit väldigt försiktig med att använda boll/slang som belöning men inser nu att hon kan hantera det, så fort grejen försvinner så blir hon åter lugn och fokuserad – det känns hur bra som helst ! Efteråt var det heller inga större problem att gå lugnt.

Tränade också metallapportering (så himla skönt att slippa den tuggvänliga träapporten!) som gick bra, varvade med att klicka såväl innan gripandet samt efter och även vid fotposition. Avslutade med fritt följ som ikväll innehöll många halter och därmed också lika många igångsättanden, hon gick kanoners ! Blir sååå glad! Till helgen måste jag se till att komma ut och spåra och jag ska verkligen göra det utmanande för att hon ska bli mer spårnoga t.ex lägga apporter på stenar och andra ”rundningsvänliga” hinder. Slarva bort pinnar i skogen kan ju vara ödesdigert…

Träapporten - ett minne blott!