Nu är det åter sjukdomstider som härjar i familjen… Pontus var riktigt förkyld förra helgen, med hosta och feber. Han tillfrisknade dock snabbt denna gång, men på torsdagen var det Wictors tur. De ringde från skolan under förmiddagen och sa att Wictor inte mådde bra, så Zedde åkte hem och tog vård av barn – 38,5 i feber hade Wicke och förutom febern hade han ont i halsen.

På fredagen var jag hemma med honom och denna dag började även jag få symptom, USCH! Som grädde på moset har Niskas öron sett fula ut den senaste veckan och det har inte hjälpt att köra med öronrens. Vi hade en tid på Jägarvallen på fredagseftermiddagen där det konstaterades att hon hade en kraftig öroninflammation. Niska har även fått lite fula små fläckar utanpå öronen, troligtvis av att hon kliat sig. Veterinären trodde inte det kunde vara skabb eftersom hon då borde ha kliat sig mycket och även på andra delar av kroppen, men menade på att jag kunde ge en dos SpotOn då det är fritt från biverkningar  och även fungerar i förebyggande syfte samt har en avmaskande effekt. Så därför var det aktuellt med att väga hundarna och Niska hamnade på 33kg!!! Sen hämtade jag Rosco, 75 cm i mankhöjd, och han vägde 32,8… Rosco har inte ett gram fett extra, men Niska – ja, hon är allt lite småmullig.

Sen blev det blev raka vägen till apoteket för att där vänta ca en halvtimme för att få ut dropparna. Under väntetiden fick jag sitta och lyssna på ett par upprörda damer på 70+, de kunde inte fatta hur det kunde ta så lång tid – nästa gång skulle de minsann ta apoteket i Tannefors! Så tji fick jag, jag som trodde att livet pensionär blev mer harmoniskt, ingen stress och jäkt…….

Idag lördag var det dags för SBS årsmöte som skulle gå av stapeln i Norrköping. Innan mötet, kl 13.00, hade Mia, Mats och jag planerat in lite träning. Jag kände mig inte alls pigg på morgonen men kurerade mig med Nezeril, Renexin och Ipren och  började känna mig någorlunda fit for fight innan Mats kom och hämtade upp oss. Niska kom ut som sista hund och sprang självmant ner dit Irma och Ivan tränat tidigare, hon hade sett oss från bilen och var laddad. Bestämde mig för att börja passet med några budföringar, för att låta henne få slösa lite på överskottsenergin. Hon var full av energi, sprang som ett skållat troll och skallmarkerade mottagaren… Vid det tredje försöket fick Mats hålla en näve fylld med godis framför nosen på henne, allt för att slippa skallet, och då vart det lugnare. Hon har verkligen lagt sig till med ovanor sen den dubbla budföringen i Motala i höstas då deras revolver klickade på första försöket.

Framme - Norrköpings BK

Efter budisarna var det dags att prova lite fritt följ och jag blev glatt överraskad! Trots att hon var så på hugget så kunde hon ställa om sig och gick ett tyst, fint och koncentrerat fritt följ! Dejligt! Vi hann med två pass var innan årsmötet och på det andra passet dammade vi av apporteringen, vilket visade sig vara MYCKET välbehövligt! Vid första försöket med metallapporten så TRAVADE hon in! Men vad att vänta? Tränar man inte momentet på nästan ett halvår, så kan man väl bara inbilla sig att det ska sitta, vara kanon? Efter en liten påminnelse om hur tempot ska vara, så gick det bra – såväl tung som metall.

Årsmötet avklarades relativt snabbt och det var trevligt att träffa många av de som jag bara haft mailkontakt med, framför allt då ordförande Lena Lundin . Jag fick en fin bukett tulpaner för arbetet med hemsidan och det känns kul att mitt arbete uppskattas!

Efter mötet bestämde vi oss för att ta ett pass lydnad till var. Jag jobbade åter igen med Niskas tysta attityd och efter liiite knorr löste det sig och gick bra. Sammanfattningsvis kan jag inte vara annat än nöjd med min lilla heta schäferbrutta!

  Men stå inte bara där å tjata, kan vi inte sätta igång istället?

Ivan och Irma då? Mats har strukturerat om det sakta framförgåendet, så det såg riktigt bra ut idag. Han ska också börja använda sig av ”min” teknik i fria följet för att få Ivan mer lugn och fokuserad, håller Mats i där kan det nog bli riktigt bra! Irma var för dagen lite disträ, Irma kan mycket bättre än vad hon idag uppvisade – men har man inte bajjat på hela dagen så har man inte!

Ja ungefär så kan helgen sammanfattas. Jag bestämde mig för att äntligen ta tag i målningen, är sååå trött på de aprikosa väggarna och de blekgula dörrarna. Se själva, speciellt kul ser det ju inte ut? Nu är det vitt som gäller; vita väggar och så kommer dörrarna att målas i ljust grått. Bilder på det färdiga resultatet kommer inom kort, jag har jobbat på hårt denna helg vill jag lova.

 Äckelpäckel färger...

I fredags åkte jag och Wictor till Ö&B. Där sålde de även hundbäddar till hyffsat bra pris, ett hyffsat bra pris med tanke på att det är en vecka innan lön… Roscos ena Bia-bädd är totalt nersliten, han ligger och pressar  med sin långa kropp och sina lång ben, till sist spricker även en Bia-bädd i sömmarna. Jag tyckte det var värt 130:- för att se om denna bädd kan funka, och Rosco tyckte den var helt ok.  Hur länge den håller, det återstår att se.

Rosco provligger nya bädden

På lördagsförmiddagen fick Niska ett joggingpass med Annelie igen, dessförinnan hade jag och hundarna avverkat en långpromenad i det kalla men härliga vintervädret. Rosco sprang som en kalv på grönbete, han är så härlig att skåda – en förvuxen valp! Just nu verkar han må himla bra och ingen är gladare än jag!

Den svarte sticker upp, får den lurviga att se rött (eller blått???)...

När jag kom in från promenaden så körde jag igång med mitt målarprojekt. Timmarna gick ruskigt fort, men när klockan var närmre halv fem så började det suga i träningstarmen. Lite dålig timing kan tyckas; att jag står inne och målar när det är kanonväder för att sedan gå ut och träna när det börjat skymma och dessutom börjat snöa… Så här i efterhand kunde jag gott stått kvar och målat, träningen gick inget vidare. Började med hennes favoritnummer: saktagåendet. Idag vart det inte så himla sakta precis, fick harkla mig både en och två gånger när damen travade iväg med plymen lyft i skyn. Efter alltför många försök lugnade hon äntligen ner sig och kunde skritta, men i samma snabba stil som de tvåbenta som tränar i gång. Försökte mig sedan på lite övningar av det tysta slaget, att hon tar kontakt men utan ljud. Även det momentet hade mycket kvar att önska… Det här med träning går verkligen upp och ner, denna gång ner.
Bollbus

Idag söndag blev det en långis under eftermiddagen samt bollbus på åkern, hej å hå vad det gick. Målningsarbetet har gått bra, 3 liter färg har gått åt – nu måste jag köpa en liter till för att få det klart. Söndagskvällen avrundades som vanligt i TV-soffan tittandes på Beck. Niska låg nedanför mig på golvet och bokstavligen stensov. Zedde hittade en tappad ostbåge på golvet, han kastade den så den studsade via Niskas nos och hamnade strax framför henne. Där låg den i ca 5 minuter innan hon vaknade och glufsade i sig den.
Niska sover tungt, ostbågen överlevde 5 minuter

Nu är det hög tajm att hoppa i kojs, imorgon väntar en ny måndag…

Ikväll var det dags för hela familjen att bege sig till Cloetta Center för att se LHC möta Luleå. För grabbarna var det första gången de skulle se hockey live, och de hade sett fram emot det hur mycket som helst. Jag också, gå på hockey är kul!

Förväntansfulla ynglingar...

LHC har spelat bra hela säsongen men har nu kommit in i en rejäl svacka, genomförde ikväll den fjärde förlusten på raken... Vad fasen, kunde de inte ryckt upp sig lite ikväll, får vår skull??? Matchen slutade 1-3, så det blev bara glädjefnatt och svidande handflator vid ett tillfälle. Inte ens klacken verkade vara i form ikväll... Det kändes att det saknades vissa stora profiler från förra säsongen, t.ex Weinhandl...

De vita lejonen gör entré

Ikväll blev det ingen träning med den lilla fyrbenta, hon fick en ofrivillig vilodag. Vi har annars varit väldigt duktiga och kört flera pass inomhus och mestadels har vi nött på krypet. Jag har riggat upp videokameran och spelat in vårt kryp för att sedan kunna studera och analysera. Fantastiskt bra hjälpmedel när man som jag tränar mycket själv, dessutom kan jag lägga upp filmerna på mitt space för att sedan visa det och få goda råd av "experten"

Igår var det dags för lite träning med Mia/Irma och Mats/Ivan. Solen sken från klarblå himmel och det var 5-6 grader kallt, helt underbart! Våra planer att hålla till på LBK för att träna gick i stöpet då det var lydnadstävling där (vilken dålig koll jag har…), så vi begav oss till Korpvallen istället. Träningsdagen inleddes med uppletande på det öppna fältet bredvid planen och det visade sig vara svårt för samtliga hundar. Niska lade som vanligt i högsta växeln i och drog ett par race, hittade de  första  föremålen hyffsat snabbt men vi avslutade ändå med att vinda in de två sista.

Niska kommer in med upphittat föremål, har spetsat plastdinosaurien med hörntänderna

Efter en liten snabbfika så skulle det då drillas lydnad och Niska fick börja för att hon skulle vara något mindre laddad, men det var väldigt kaotiskt ändå till en början… Hon är ju så gnällig och stressad att jag nästan för spader ibland, t.o.m när vi fikade gick hon omkring och gnällde… Mia har ju många bra tips och idéer eftersom hon har haft liknande problem (om än inte i närheten av Niskas beteende) på Irma – så det är ju bara att tacka å ta emot!  Träningssättet brukar medföra att hunden blir etter värre till en början, men det är bara att stålsätta sig. Vi jobbade på och till och från tog Niska kontakt under tystnad, och det gäller verkligen för mig att snabbt förstärka dessa ögonblick.

Stilstudie av Ivan under framåtsändandet

Mats tränade mest sakta-gåendet med Ivan men även lite fritt följ, Mia körde delar av framåtsändandet med Irma och även helt ihopsatt moment – det såg skitfint ut! Christer tittade förbi och berättade att han premiärtävlat med Balder i lydnads-1:an idag. Hade de inte missat ståendet så hade de kammat hem ett 1:a-pris, de hade fått jättefin kritik, kul!
 
Lunchen blev, som vanligt när vi är i Lkpg, snabbmat på McDonalds. Vid den traditionella glassen till efterätt höll det på att gå galet… Mia gick och handlade åt oss alla tre och på vägen tillbaka till vårt bord så var hon tvungen att passera ett annat bord, vilket hon helt missade. Mia sprang rätt in i bordet och det var nära att tanten som satt vid det hade fått en glassbägare eller två över sig!

Mia och Irma under fria följet

Eftermiddagspasset blev förlagt uppe på klubben då tävlingarna var slut. Jag fortsatte våra träningar i stadga och denna gång gick det ändå bättre – det finns kanske hopp? Helt tyst kommer hon säkert aldrig kunna bli, men jag är tacksam om vi kan banta ner problemet kraftigt.

Charmtrollet Niska koncentrerad, trampar på
tasstarget och  tittar "under lugg"

Tack Mia och Mats för en riktigt trevlig träningsdag; Mia för alla superråd och Mats för kanonfina bilder på min toka till hund – kommer snart läggas upp på Pixbox.

_
Idag var Annelie ute och sprang 2 timmar med Niska. På eftermiddagen tog jag ett litet lydnadspass med Nissi på gräsplanen här hemma, och vi fortsatte att träna det vi påbörjade igår. Det gick strålande - yes, yes, yes!Nu ska jag lägga upp en valpannons på SBS-sidan, om drygt en halvtimme börjar Beck, det vill jag inte missa.

Idag var det dags för Rosco att göra en ultraljudsundersökning av hjärtat.

Rosco vart väldigt taggad när han såg vart han kommit; Jägarvallen! Trots många bekymmer och besök under årens lopp som till och med resulterat i övernattning där, så är han endast positiv när han kommer dit! Att han måste skälla när han gör entré, det hör liksom till – om det sedan inte sitter någon hund i väntrummet spelar inte så stor roll… Jag vågar nästan påstå att hela personalen känner till Rosco, han är inte bara stammis, han är en omtyckt sådan!Rosco backade undan och blängde misstänksamt mot undersökningsbordet när det sänktes, men när jag sedan bad honom kliva upp på det så var det inga bekymmer. Visst, det var lite darr i knäna när han hissades upp, men inga försök att rymma. Vi la omkull honom på bordet och han rakades där ultraljudet skulle tas. Veterinären kunde konstatera till min stora glädje att det såg helt oförändrat ut sen sist! Det kommer aldrig kunna bli bättre, så status quo är det vi eftersträvar här. Däremot blev det en förändring i plånboken, nästan 1600 kr fattigare blev jag av detta besöket…

Rosco - en busig pensionär!

När vi åkte hem fick vi uppleva en tragisk olycka… Det var strax innan T1-rondellen, alltså inne i stan men på Y-ring, som det var köer i båda körrikningarna. När jag kom lite längre fram såg jag att en bil stannat med varningsblinkers på mötande sida och bilar försökte försiktig köra om via ”min” körfil. Då plötsligt får jag se att det ligger ett rådjur framför den stillastående bilen. Den låg som en hund, med huvudet upp och tittade – den var alltså vid liv men oförmögen att röra sig, den lilla kraken. Vilket tragiskt slut ! Nu väntar en sista promenad med de fyrbenta, det får runda av denna dag.

Höll på att försova mig i morse, ska jag verkligen behöva rigga upp en femte väckarklocka??? Inte gjorde det saken bättre att det var -5 grader kallt och min bil såg totalt igenisad ut…, hade bara lust att gå och lägga mig igen.

Zedde, ja han fick ett litet rent helvete innan han kom iväg i morse. Låset på Mondeon hade frysit, helt omöjligt att få upp en endaste dörr. Bara bagageluckan gav med sig efter en stunds ryckande, och när väl den går upp så tornar dubbelburen upp sig. Den fick han alltså baxa ut ur bilen och in i garaget, vilket i sin tur medförde att även jag fick klättra för att nå tunnorna med hundfoder. Eftersom jag försov mig hade jag inte tid till att studera när Zedde klättrade över sätena för att komma fram till ratten, annars hade det väl vart en kul syn. Väl där framme försöka han med milt våld sparka upp dörren, men NÄ – utan resultat. Han fick åla tillbaka för att stänga bagageluckan, sedan tillbaka till förarsätet igen. Tackar han däruppe för att Omegan stod innerst!

Helgen har varit kryddad med många sportiga inslag som kallas bandy, såväl ute som inne. Någon större aktivitet på hundfronten har det inte blivit, jag måste erkänna att jag har ingen större lust att träna utomhus när det är så slaskigt – bättre att hoppa över än att gå ut och tjura. En hel del saker kan man ju träna och aktivera sina hundar med även inomhus, och jag roade mig med att sitta och kasta iväg en boll genom huset medan båda hundarna låg förväntansfullt och funderade på vem som skulle bli skickad att hämta. De skötte sina kort väl, visste vad de hette och höll klaffen medans de väntade. En fadäs blev det dock, och det var Rosco som såg till att det blev det… Han hade precis fått sitt ”varsågod-och-leta-efter-din-boll”-kommando och struttade iväg. Efter en stund hör jag ett litet ”klonk”-ljud, det lät definitivt mysko och mer mysko blev det när Rosco återvänder utan bollen. Jag gick och kollade vad det kunde ha varit och upptäckte att Pontus lämnat sin godisskål på golvet… När jag kom tillbaka till Rosco såg det ut som om han tuggade på något och jag sa loss. Näpp, det tänkte han inte göra så det blev för mig att bäääända upp käkarna. Långt in i svalget upptäckte jag hans lilla kap och plockade ut det. Det visade sig att han fått tag på en dödskalle med hallon/saltlakrits-smak! Det kunde väl ändå inte vara gott???

Jag har också blivit utmanad av Lena & Simba, och ska försöka svara så gott det går…

4 favoritprogram:
Beck och Wallander! De är de enda som jag känner mig riktigt sugen på att se faktiskt, TV-tittande är ingen last för mig. Däremot försöker jag se Rapport varje kväll och ibland kollar jag även på Animal Planet.

4 saker jag gjorde igår:
* Storstädade källaren, kastade en massa ”bra-att-ha” prylar!
* Handlade
* Tog en riktig långpromenad med hundarna
* Hjälpte sönerna med läxläsning

4 saker jag ser fram emot:
* Våren(!)
* SBS-lägret
* Semestern
* och naturligtvis den dagen då min hund slutat ljuda på lydnadsplanen…

4 favoritrestauranger:
4 vaddå?? Favoritrestauranger? Jisses, äter inte ute så ofta att jag kan utse några favoritrestauranger. Pass!

4 personer jag utmanar:
Jag utmanar Iaxedex-bloggarna: Annika/Ilka, Mia/Irma, Mats/Ivan och Berit/Aiko.

Vadå? Jag ljudlig?! 

Härliga fredagskväll!

Ikväll fick jag tummen ur och tog ner julgardinerna i vardagsrummet, kände att det var på tiden liksom.... Inte bara att det är mycket rött i gardinerna; det kryllar med tomtar på dem! I och för sig var det ju lite julstämning i morse, då det snöade rejält - Wictor vart alldeles yr av lycka, ville springa ut direkt. Som vanligt när det kommer snö så är det ju alldeles för varmt, så nu på kvällen var det mest sörja och så fryser det väl på förstås. Mina planerade skogsaktiviteter ser ut att snöa inne, såvida jag inte knallar upp i skogspartiet strax bredvid. Vi får se.

Just nu ligger hundarna och mumsar på varsit märgben, väldigt nöjda och belåtna. Som utfyllnad kastar jag in en liten film på mina busar där de är i lektagen. På filmen har Rosco har erövrat MIN toffel och är nöjd med sitt kap; testar sin pondus genom att släppa "bytet" framför Niska som då mer liknar en uggla i kroppsrörelsen..., vågar inte ta den! För säkerhetsskull släpper Rosco dojjan två gånger till .

På lunchrundan igår hände något riktigt läskigt, något som egentligen inte skulle kunna hända och som förhoppningsvis aldrig kommer att hända igen!

Det var en helt vanlig promenad; Niska kutade omkring med sin brandslang och uppmanade sin matte till att engagera sig lite. Rosco var på ett spralligt glatt humör, gjorde utfall mot Niska när hon kom inom räckhåll och däremellan så roade han sig med att bita och dra i kopplet; moget... När vi kommit tillbaka hem igen så vänder jag uppmärksamheten mot Niska medans Rosco uppehåller sig bakom ryggen på mig. Plötsligt hör jag ett vrål och kännner ett ryck i kopplet varpå jag vänder mig om. Först fattar jag inte riktigt vad det är jag ser, men någon sekund senare inser jag att bgb-haken sitter fast..., på hans huvud..., närmare bestämt i ögat!

SHIT! Jag släppte kopplet och fångade in honom, höll honom i ett stadigt grepp med ena armen, tog ett djupt andetag och försökte få bort karbinshaken. Själva öppningsdelen satt givetvis in mot ögat så det var inte alldeles lätt, haken satt vänd upp- och nervänd och med ett stadigt grepp i ögonlocken. Trots att jag fick bort det fort så kändes det som en evighet! Det är ingen idé att någon frågar hur det gick till, för jag har ingen aning - att det ens skulle kunna bli så här galet; helt ofattbart!!!

När den väl var borta var jag tvungen att åter igen andas djupt innan jag vågade inspektera ögat. Otroligt nog så syntes det inget,  inte på ögonlocken heller. Ögat rann lite på eftrermiddagen men det är ju ändå inte så konstigt, någon svullnad blev det dock inte.

Idag är allt som vanligt igen, ögat har slutat rinna. Rosco är en riktig kämpe som utstår och fixar det mesta! På onsdag är det dags för ultraljudsundersökning av hjärtat, och jag hoppas att medicinen gjort sitt och att det ser bra ut!