I fredags kväll ringde Mia och undrade om jag var sugen på att träna. Visst var jag det, men hade egentligen inte så värst mycket tid över... Efter lite övervägande bestämde vi oss för att träffas och träna lite lydnad i alla fall. Vi tittade på kartan och tyckte att Norsholm såg ut att ligga halvvägs mellan Lkpg och Finspång, så på förmiddagen träffades vi där på lite vinst och förlust. Mia hade luskat ut att det fanns en idrottspark dit vi begav oss. Parkeringen av grus var totalt geggig, gräsplanerna sanka – men mellan byggnaderna fanns det en bredare grusväg med gräsbevuxen yta till kant som var torr och fin, perfect!

  
I en annan del av Norsholm 

Mia och Irma fick börja. Jag blev nästan smått chockad när jag fick se Irma, hon såg ut som en skabbräv – nästan kal fläckvis. Nu sprutar ju Mia Irma med vaccin varje dag + att hon inlett en kortisonkur, hoppas verkligen att det hjälper. Som Mia sa ”det är ju inget livshotande” – nu får vi bara hoppas att det inte blir ett livslångt lidande ! Deras lydnad gick riktigt bra. Sen jag såg dem sist har tydligen Irma varit lite speedad och med tanke på att hon inte mått bra så är det väl inte så konstigt. Mia har backat bandet några steg och är på god väg att nå tillbaka till det som varit riktigt bra tidigare .

Sen var det dags för min lilla nakenhund att få utlopp för sin energi, och vi startade med framåtsändandet. Efter några smått trevande försök blev det sen riktigt bra – provade hela momentet utan att lägga mig i och påverka hennes tempo och med raska steg av matte så hade vi nog klarat oss om det varit tävling . Jag får fortsätta att nöta saktagåendet mellan varven och sen köra på med momentet som vi gjort den sista tiden. Jag ser ljuset i tunneln .

  
Niska-tiska bus  

Vi gjorde några metallapporteringar som inte var så mycket att orda om, kanske ett extra plus idag på mycket snygga ingångar! Sen kom dagens värsta problem: kvarliggandet… Det kröps och det gnälldes, Mia fick ”pojja på” henne ordentligt. Kvarsittandet gick mycket bättre, men efter att ha fått göra en inkallning, så vart det ”trampigt” igen. Körde inkallning med ställande samt ink.med stå+ligg. Ställandena vart riktigt bra vid båda tillfällena, men läggandet – det lämnade mycket att önska. Avslutningsvis blev det ett kortare fritt följ. Niska var tyst och gick med fin kontakt, även när Mia började smyga in lite kommendering. Lite plogande bitvis, men man väljer sina strider!

  
Mia och Irma under uppletet
(notera en klarblå himmel!)

Eftersom lydnaden avklarades relativt snabbt och vi båda var nöjda, så körde vi ett litet uppletande i en vallad korridor med 4 föremål på linje. Fyra skick, fyra föremål * 2, det var ett snabbt avklarat moment. Näsorna var påkopplade och även om rutan stank vitlök (Mia höll nästan på att dö av lukten…) så var det busenkelt för dem.

Tackade Mia för trevlig träning idag och kastade in mig in i bilen, för att väl hemma kasta mig in i duschen. Sen har det gått i ett – först ett "avslutningsjippo" för en aktivitet som Pontus medverkat i under hösten och sen 3 innebandymatcher för Wictor senare på kvällen. Familjen landade i TV-soffan kl.20.00 för att äta middag och titta på Robinson…

Imorgon har Pontus 3 innebandymatcher på förmiddagen, Wictor och jag ska baka pepparkakor. På kvällen är det dags för Wictors födelsedagskalas på Fenomenmagasinet, så vi behöver inte sitta å rulla tummarna imorgon heller .

Avslutningsvis måste jag nämna den 18-åriga norska tjejen Regine som lider av MDS/AML, en mycket svårartad typ av cancer, och vars blogg jag följt en längre tid nu… Efter 10 dagars uteblivet bloggande kändes det skönt å se att hon skrivit igen... Men så skriver hon att de firat jul den 24:e november eftersom hon ”troligtvis inte lever till jul”… Usch, jag blev så ledsen när jag läste detta, livet är så orättvist …

 
08.45 Sen frukost...

 
11.10 Tömmer diskmaskinen

 
12.15 Läxläsning med pojkarna

 
13.15 Planterar om lite växter

 
14.10 Förberedelser i köket

 
15.10 Matdags

 
16.15 Putsar nymålat fönster

 
17.00 Laddar över lite bilder till datorn

 
18.15 Dagens 3:e dos med ögondroppar

 
19.00 Går igenom barnen alla pappaer = många!

 
20.00 Pratar i telefon, med mamma

 
21.00 Tränar kryp, dock inte med katten !

 
22.15 Uppdaterar en hemsida

Stor, rymlig enkelbur som passar till Opel Omega el större bil.
Storlek bottenplatta: 56x107,5cm, höjd 72cm.

Burdelen fastskruvad i bottenplatta av playwood.

Under veckan som gått har det inte hänt mycket värt att blogga om. Grabbarna fick influensasprutan i torsdags och mår som om inget hade hänt. Wictor fick dock en bula likt en pingisboll, men han var nöjd – han låtsades ha fått stora muskler .

Niska har jag tränat mest under promenaderna och denna vecka har vi jobbat lite extra på att få tryck i skallet och samtidigt sitta still, skallet har gått bra men framtassarna vill gärna studsa. Lite saktagående har vi också tränat hemma på lugna gatan, men något helt moment med framåtsändande har vi inte gjort sen kursen… (På tal om kursen; jag hade kameran framme under söndagen men bilderna blev allt annat än bra…, antagligen lite för mörkt för objektivet. Några blev hyffsade och kommer snart upp på hemsidan i mån om tid. Från och med årskiftet ska jag dra igång ett nytt projekt, Projekt 365. En bild om dagen i ett helt år, hur många tror jag klarar det??? Får kanske vara nöjd om det blir ett Projekt 31!)

På morgonpromenaden fick hon ett litet upplet att roa sig med, hon skötte det med bravur. Väl hemma satte jag igång med fönstermålning (!) och sen fick vi oväntat besök av familjen Nyholm-Mayer, very nice , nu återstår en sen middag i TV-soffan. Premiären på Robinson går av stapeln ikväll och barnen har bestämt att HELA familjen ska kolla – så det är bara att rätta in sig i ledet!

Känns att det är hög tid att skriva några rader här, det var länge, länge sen sist…

Förra helgen tillbringades i Mjölby där Tina anordnat en träningshelg i lydnad för Iaxedexare. Hela 19 ekipage deltog, många kändisar sedan tidigare men även nya trevliga valpköpare att stifta bekantskap med. Instruktörer denna helg var Mia Umaerus och Gunnel Hjort och jag fick goda råd av dem båda. På lördagen tränade vi för Mia och fick en hel del nyttiga tips. Niska var på lördagen på sitt värsta tänkbara humör: mycket ljudligt och mycket splittrad… Vi fick visa upp vårt sätt att träna framåtsändande och jag fick lite frispel, gjorde många detaljer annorlunda än normalt. Mia pratade mycket om helheten, att visa hunden vad man vill och att vara tydlig, och gav mig förslag på fortsatt träning. Dels att jag ska kunna styra henne helt i tempo och ställande, stå är stå även om morsan kommer klampandes bakom. Efter lite tjuvträningen på lunchrastningen gick det mycket bättre redan på eftermiddagspasset.

Vi la också två platsliggningar, en med och en utan skott. Vid båda tillfällen passade jag på att gömma mig och det gick faktiskt riktigt bra. Kvällen avrundades med teori av Mia och en smaskig buffé.

På söndagen var det Gunnel som drillade oss och jag tog ett ”modigt” beslut om att pröva framåtsändandet i sin helhet för första gången. På kommandot framåt galopperade hon snabbt ut(!) bröt av på mitt kommando ”sakta” och traskade lugnt och sakligt på framåt utan att flacka med blicken bakåt! Jisses, kändes otroligt häftigt och naturligtvis jätteskoj! Testade flera gånger, naturligtvis, och inte mycket att klaga på var det heller. Jag fortsatte att träna stadga i stå under sakta-sträckan och hon lyssnade fin-fint. Efter förmiddagens fika och vi kom ut på plan för att träna vidare, så hade Gunnel dukat upp med kopp kaffe och fyra kakor på bruksstegen – nu skulle jag fika igen, allt för att skruva ner Niskas förväntningar lite grann.

Sista passet, ja då blev det fritt följ för hela slanten. Niska var hyffsat ok och kändes fin bitvis men släppte kontakten emellanåt. Jag fick rådet att gorma på henne när hon släppte, tummen i ögat liksom. Det gick bättre och bättre och publiken fick ställa ut sig på planen för att agera störning. Avslutningsvis sattes gruppen i rörelse och faktum är att Niska skötte sig bra trots all denna störning.

Vill passa på att tacka Tina för en trevlig träningshelg, å tack Mia och Gunnel för alla goda råd vi fick!

 
Mia Umaerus & Gunnel Hjort

Idag var vi ute och tränade en sväng med Sassa, Wisca och Kajsa, det blev det spår, spårupptag och uppletande. Till skillnad mot gårdagens gråväder bjöds vi till och med på lite sol idag!

Vi började med uppletande på ängen och den breda korridoren bestod dels av ett större gräsfält samt ett mindre sten- och buskparti i vänsterkant. Alla hundarna skötte sig bra, Niska hade faktiskt inte så mycket spring i dag, eller rättare sagt: ett hyffsat normalt tempo.

Kajsa fick ett ängsspår och Wisca och Niska fick träna upptag. Kajsa såg inte ut som den dammsugare jag är van att se henne som och hon missade i andra vinkeln för att komma på spårets sista del – ja, här hade nog spårläggaren kommit lite väl tight (f'låt!)…. Sassa släppte på henne på ett ställe där vi säkert visste att spåret passerade, men Kajsa fick aldrigt riktigt fäste. Till saken hör att det var väldigt blött och sankt samt att jag mötte två 2-benta med hund  när jag la ut spåret… När det var Niskas tur flöjtade hon ut i ett högt tempo, fick nys på vimpeln och gjorde ett jämfotahopp upp på denna, suck! Nytt påsläpp några meter ifrån och hon tog upp det bra denna gång och forcerade fram som en ångvält. Lite slarvfel i första vinkel men sedan rätt ok, men draget – onödigt hårt, stackars mina arma händer! Wisca fick två upptag som hon löste men med lite strul. Sassa funderade på om båda drabbats av noskvalster då de inte uppförde sig som vanligt. Inte helt omöjligt.

Nu väntar sängen och sen en ny lång arbetsvecka…

Allt var frid och fröjd tills efter lunch... Då råkade jag sätta saxen i fingret ! Några minuter senare sitter sax-j****n fast rätt in benet (fråga mig inte hur ), bara att plocka ut den och andas djupt... Några timmars lugn innan jag kraschade pannan i garagets element  

I samma veva var yngste sonen på innebandyträning. När träningen var slut och han skulle dra på sig träningsoverallen - ja då var byxorna borta! Men hallå, hur lågt får man sjunka??? Wictor hade inte mycket annat att välja på än att ge sig ut i kortbyxor i höstens första snöyra - tur ändå att han åkte bil och inte cyklade .

Nyss skulle jag mata den lilla röda. Sin vana troget står han på köksbänken, illhungrig, och slänger upp sina tassar på skopan. Maten, dessa små minikulor, flyger ut över hela köksgolvet. Naturligtvis! 

Nu ger jag upp för idag, imorgon blir det säkert en kanondag

  
Cool sommarbrud