I fredags kväll ringde Mia och undrade om jag var sugen på att träna. Visst var jag det, men hade egentligen inte så värst mycket tid över... Efter lite övervägande bestämde vi oss för att träffas och träna lite lydnad i alla fall. Vi tittade på kartan och tyckte att Norsholm såg ut att ligga halvvägs mellan Lkpg och Finspång, så på förmiddagen träffades vi där på lite vinst och förlust. Mia hade luskat ut att det fanns en idrottspark dit vi begav oss. Parkeringen av grus var totalt geggig, gräsplanerna sanka – men mellan byggnaderna fanns det en bredare grusväg med gräsbevuxen yta till kant som var torr och fin, perfect!

  
I en annan del av Norsholm 

Mia och Irma fick börja. Jag blev nästan smått chockad när jag fick se Irma, hon såg ut som en skabbräv – nästan kal fläckvis. Nu sprutar ju Mia Irma med vaccin varje dag + att hon inlett en kortisonkur, hoppas verkligen att det hjälper. Som Mia sa ”det är ju inget livshotande” – nu får vi bara hoppas att det inte blir ett livslångt lidande ! Deras lydnad gick riktigt bra. Sen jag såg dem sist har tydligen Irma varit lite speedad och med tanke på att hon inte mått bra så är det väl inte så konstigt. Mia har backat bandet några steg och är på god väg att nå tillbaka till det som varit riktigt bra tidigare .

Sen var det dags för min lilla nakenhund att få utlopp för sin energi, och vi startade med framåtsändandet. Efter några smått trevande försök blev det sen riktigt bra – provade hela momentet utan att lägga mig i och påverka hennes tempo och med raska steg av matte så hade vi nog klarat oss om det varit tävling . Jag får fortsätta att nöta saktagåendet mellan varven och sen köra på med momentet som vi gjort den sista tiden. Jag ser ljuset i tunneln .

  
Niska-tiska bus  

Vi gjorde några metallapporteringar som inte var så mycket att orda om, kanske ett extra plus idag på mycket snygga ingångar! Sen kom dagens värsta problem: kvarliggandet… Det kröps och det gnälldes, Mia fick ”pojja på” henne ordentligt. Kvarsittandet gick mycket bättre, men efter att ha fått göra en inkallning, så vart det ”trampigt” igen. Körde inkallning med ställande samt ink.med stå+ligg. Ställandena vart riktigt bra vid båda tillfällena, men läggandet – det lämnade mycket att önska. Avslutningsvis blev det ett kortare fritt följ. Niska var tyst och gick med fin kontakt, även när Mia började smyga in lite kommendering. Lite plogande bitvis, men man väljer sina strider!

  
Mia och Irma under uppletet
(notera en klarblå himmel!)

Eftersom lydnaden avklarades relativt snabbt och vi båda var nöjda, så körde vi ett litet uppletande i en vallad korridor med 4 föremål på linje. Fyra skick, fyra föremål * 2, det var ett snabbt avklarat moment. Näsorna var påkopplade och även om rutan stank vitlök (Mia höll nästan på att dö av lukten…) så var det busenkelt för dem.

Tackade Mia för trevlig träning idag och kastade in mig in i bilen, för att väl hemma kasta mig in i duschen. Sen har det gått i ett – först ett "avslutningsjippo" för en aktivitet som Pontus medverkat i under hösten och sen 3 innebandymatcher för Wictor senare på kvällen. Familjen landade i TV-soffan kl.20.00 för att äta middag och titta på Robinson…

Imorgon har Pontus 3 innebandymatcher på förmiddagen, Wictor och jag ska baka pepparkakor. På kvällen är det dags för Wictors födelsedagskalas på Fenomenmagasinet, så vi behöver inte sitta å rulla tummarna imorgon heller .

Avslutningsvis måste jag nämna den 18-åriga norska tjejen Regine som lider av MDS/AML, en mycket svårartad typ av cancer, och vars blogg jag följt en längre tid nu… Efter 10 dagars uteblivet bloggande kändes det skönt å se att hon skrivit igen... Men så skriver hon att de firat jul den 24:e november eftersom hon ”troligtvis inte lever till jul”… Usch, jag blev så ledsen när jag läste detta, livet är så orättvist …