Kanske är det hög tid att krypa till korset och avslöja hur usel jag varit på att träna??? Vet inte om jag någonsin varit så anti-träning som jag är nu... Fast jag börjar ana ett liiitet sug efter det igen, men va fan händer då??? - Jo, det blir -20 kallt grader, som grädde på moset till de 30-40cm snö som vi fått, och sätter käppar i hjulet för mig ... Jag har liksom mina ideal när det gäller träningsväder och det här passar definitivt inte in i den mallen! Bara att bryta ihop, komma igen och ta nya tag.

Niska har avslutat sitt löp och förhoppningsvis blir det ingen skendräktighet framöver, hon brukar vara förskonad från det. Däremot så har hon börjat lägga på sig och se lite mullig ut, så jag har fått minska ransonen på sistone .

En vanlig dag hos oss nu för tiden kan se ut så här:

 
Långsträckta promenader i vinterlandskapet, mycket pulsa blir det! (Och när sist skådade ni en så här bildskön schäferbrutta???  )

 
Lite fartiga lekar och inkallningar förekommer

 
... precis som lite miljöträning  

 
... samt att hålla fast föremål utan att tugga, SNYGGT   

 
... eller helt enkelt filosofera nere vid strandkanten (åter igen ett snyggt grepp om föremålet)

Ja, det går säkert ingen nöd på vare sig mig eller hunden och snart är vi på banan igen, laddad till tänderna .

På måndag är det dags för Mille att bli av med kulorna! Kan ju bara hoppas på att det sitter lite överskottsenergi och jäkelskap i dem som försvinner på kuppen!!! I förrgår, precis när jag höll på att somna, hördes en väldig smäll... Så nu har vi en lampa mindre, men är tacksamma för att akvariet inte sprack!

Avslutningsvis måste jag berömma mig lite själv   för att hittills dags inte missat en dag i mitt lilla projekt 365, snart är det bara 11 månader kvar!

Ärligt talat - är det inte lite väl kallt nu??? Jag bävar för att gå de nödvändiga rastningsrundorna, och en hund som rastar sig i trädgården har jag inte! Men jag ska inte klaga, sambon/hussen tar faktiskt de mest avskyvärda promenaderna. Samtidigt så känner jag att det är det här jag längat efter: snö och minusgrader, fast max -5 grader för att falla mig i smaken! Man kanske ska vara mer petig med det man önskar sig framöver???

Niska började att löpa på trettondagsaftonen och har nu fullt sjå med att sprida sina dofter överallt. Hon har dessutom lyckats att förlora två brandslangar, men när det väl börjar töa - då vet jag var de ligger ! Men visst verkar det vara svårt för hundarna att hitta föremål i snön, elller???

I och för sig finns det ju moment som går att träna inomhus, men med handen på hjärtat så känner jag mig liksom inte så inspirerad... Nä nu ska jag värma på en kopp glögg, fortsatt trevlig helg önskas alla bloggläsare!

 
Niska med en leksak som inte överlevde
"Pirayans" gap så länge...   

... sa Niska när vi äntligen begav oss ut för att träna! I ärlighetens namn har jag inte haft någon större lust för träning de sista veckorna; dels beroende på det kyliga vädret och dels för att det varit mycket annat att stå i - men idag så bar det alltså iväg.

 
Sassa och Kajsa första paret ut 

Vi träffade Sassa och Kajsa på klubben, vi hade bestämt oss för att köra ett uppletande samt lite lydnad. -9 grader kallt, lite solsken och en massa snö - Sassa och jag fick nyttig motion när vi pulsade runt och vallade rutan  . Kajsa var först ut att leta och det gick bra. Niska var duktig hon också, hon var som vanligt ivrig men hittade de 4 föremålen utan problem.

 
Niska lämnar av sista föremålet

Sen körde vi lite lydnad på den plogade parkeringen. Kajsa vart efter en stund kall om tassarna och började halta fram, stackars krake! 

Niska fick komma ut istället, och det med buller och bång - jisses så mycket energi det fanns lagrat där, av att hon nyss sprungit i uppletanderutan märktes inget! Försökte oss på lite saktagående med stadga i stå under sträckan, men det var alldeles för jobbigt för henne att samla ihop sig , lyssna och ta det easy. Efter en stund gick det dock liite bättre. Även sitt/ligg stanna kvar var som om att jag begärde det omöjliga... Avslutade med några apporteringar samt lite skall. När det gäller skallet låter det jättebra, bara hon får "yla upp sig" en halvminut först !

Avslutningsvis fick Kajsa komma ut en stund igen, men ganska omgående blev hon kall om en baktass och såg riktigt ynklig ut. Ynklig kände jag mig också när vi strax senare rattade hemåt - hade lixom ingen känsel i vare sig tår eller fingrar. Längtar efter vår och värme...

 
Solen går ner, vi åker hem

Tack Sassa för trevligt sällskap idag! Hoppas ni båda tinat upp ordentligt! Mer bilder från idag hittar ni här.