Sakteliga så känns det som om vi är på G i vår träning igen. Efter några rejäla bakslag, som nästan fick mig att kasta in handuken, känns det numera riktigt kul att träna igen !

Senast igårkväll vart det ett lydnadspass i Sturefors, tillsammans med Sassa och Wisca på "deras" domäner. Niska fick springa av sig det värsta av överskottsenergin i några rushiga budföringar innan vi startade "på riktigt". Inledde med metallapporten som gick hyffsat. Det blev ett dovt muller vid ett av gripandena, så nästa gång blev det ett klick precis innan gripandet. Otroligt bra knep som vi fick av Mia förra året!

Sen var det dags för framåtsändandet. Hon fick galoppera ut till käppen

och ta godis för att sedan skritta vidare. Tempot var kanoners och hon är mycket hörsam bakåt. Dessutom så tittar hon inte bakåt lika ofta nu som förr. Vid några tillfällen fanns det inget godis på käppen och, som Sassa sa, vid de tillfällena så fortsatte hon mycket smidigare framåt - lite som att godisätandet gör att hon kommer av sig. Till sist tog vi bort käppen och körde en gång åt varje håll, gick kanonbra!

Nu var det dags för "hatmomentet"(?) fritt följ... Även här skötte hon sig över förväntan. Jag har sedan några träningspass tillbaka bestämt mig för att gå ur position om hon börjar låta, men än så länge har jag sluppit att vidta de åtgärderna !

Avslutningsvis blev det lite kryp. Sassa tyckte det såg lite knyckigt ut eftersom Niska kröp lite efter mina steg, när jag sedan "gick hela tiden" fast med små pyttesteg, blir det bra mycket mer flyt. Lite hög rumpa här och där men emellanåt även jättefina förflyttningr - känns som vi är på rätt väg, vi tränar vidare!

För Sassa och Wisca gick det också bra. De har kommit med på Elit-spårtävling om 3 veckor, så nu filas det hårt. Kedjorna som Sassa körde fungerade bra, Wisca höll ihop fint.

 
Niska i letartagen

Idag var det tävlingar på klubben och jag var tävlingsledare för klass I och II. Niska var måttligt road när matte iförd träningskläder drog iväg med bilen...  Väl hemma igen fick hon ta igen skadan med ett uppletande. Gick kanonbra om man bortser från lite slarviga avlämnanden och tugg   Som grädde på moset blev det lite bad i Stångån - badsäsongen 2010 har startat!

 
 Niska lugnt

Med de planerade spårupptagen hände inget, det trista snö/regn-daskiga vädret tog kål på all min energi och motivation... Istället blev det en shoppingrunda på Tornby där jag fixade kläder åt både mig och grabbarna.

På eftermiddagen blev det dock ett litet lydnadspass i alla fall. Idag gick det kanske aningen bättre än i fredags. Jag försöker bortse från ljuden så långt som bara möjligt är och försöker få till alla andra detaljer istället - men passar mig för att belöna när hon låter, förstås. Stadga i sitt gick väldigt bra, hon satt ordentligt på rumpan och utan att lyfta framtassarna i ett. Det kan ju låte lite löjligt, men för vår del är det viktigt att nöta en så till synes basic detalj.

Efter träningen, som var förlagd på en sank gräsplan, blev det ett litet minidopp i ån på hemvägen för att skölja av mage och tassar. Niska tyckte att det var en strålande idé - duschen i all ära, men ett dopp i det fria slår bra mycket högre.

 
Bild från förra året, men kunde lika gärna varit tagen idag

På långfredagen blev det träning tillsammans med Sassa och schäfertjejerna Wisca och Kajsa. Vi började med att lägga våra spår och då inte i skogen som kanske brukligt är - nej, dessa spår gick över grönområden, cykelbanor och grusparkeringar mm... 

Kajsa var först ut och fixade sitt spår (uppdelat på två) galant. Sen var det vår tur. Efter bakspår på upptaget fick Niska en nytt, snällare påsläpp som gick bättre.  Strax efter start var det övergång vid asfalt och det märktes att hon var lite ringrostig, hon hade svårt att tro att spåret gick över där. Niska brukar annars vara svår att lura vid terrängskiftningar.

 
Niska med upphittad pinne
 

Strax därefter fick hon kvitto på sitt vägval då hon hittade första pinnen. Vid första vinkeln på gräsplanen gick hon rakt fram och jag fick efter ett tag stoppa henne, påminna lite om att man vid tappt letar sig bakåt - för övrigt gick det hyfsat, bara lite småsnurr här och där. Förhållandena var nog inte de lättaste, det blåste rätt så rejält - men arbetsglädjen gick det inte att ta miste på.

 
Sassa & Wisca 

Sist men inte minst var det Wiscas tur. Hon spårade på bra men fick också lite tapp här och där, men löste uppgiften på egen hand och kunde kvittera ut kattmaten på slutet.  

Avslutningsvis blev det lite lydnadsträning. Niska var het på gröten idag och trots lite fartfyllda moment i början (framåtsändandet som gick hyffsat) och metallapportering med varierat resultat - så kunde hon inte riktigt coola ner sig. Fria följet bjöd på mycket ljud då hon hade svårt att fokusera - de korta sträckor som hon gick koncentrerat så gick hon mycket bra - men som sagt, det var bara små små korta sekvenser. Hon gick och laddade på pinnen vid framåtsändandet och kunde inte släppa den riktigt trots att vi la ner den. Dessutom hade jag slangen i fickan efter att ha använt den på apporteringen - klantigt av mig, jag behöver den inte som förstärkning där heller då hon kan offra allt och lite till för en godisbit. Skärpning matte, tänk till!

Sassa och Kajsa under lydnaden

Varken idag eller igår har jag hunnit med någon träning, men imorgon tänker jag ge mig ut i skogen och träna upptag. SMHI har hotat med snö, men de har ju haft fel förr?!!

Idag vart det fikapremiär altanen - vi fuskade lite genom att sätta på infravärmen, men men... Pontus fyller ju år på torsdag så idag blev det lite tjuvstart på firandet, bland annat med en påsktårta.