Känns att det är hög tid att skriva några rader här, det var länge, länge sen sist…

Förra helgen tillbringades i Mjölby där Tina anordnat en träningshelg i lydnad för Iaxedexare. Hela 19 ekipage deltog, många kändisar sedan tidigare men även nya trevliga valpköpare att stifta bekantskap med. Instruktörer denna helg var Mia Umaerus och Gunnel Hjort och jag fick goda råd av dem båda. På lördagen tränade vi för Mia och fick en hel del nyttiga tips. Niska var på lördagen på sitt värsta tänkbara humör: mycket ljudligt och mycket splittrad… Vi fick visa upp vårt sätt att träna framåtsändande och jag fick lite frispel, gjorde många detaljer annorlunda än normalt. Mia pratade mycket om helheten, att visa hunden vad man vill och att vara tydlig, och gav mig förslag på fortsatt träning. Dels att jag ska kunna styra henne helt i tempo och ställande, stå är stå även om morsan kommer klampandes bakom. Efter lite tjuvträningen på lunchrastningen gick det mycket bättre redan på eftermiddagspasset.

Vi la också två platsliggningar, en med och en utan skott. Vid båda tillfällen passade jag på att gömma mig och det gick faktiskt riktigt bra. Kvällen avrundades med teori av Mia och en smaskig buffé.

På söndagen var det Gunnel som drillade oss och jag tog ett ”modigt” beslut om att pröva framåtsändandet i sin helhet för första gången. På kommandot framåt galopperade hon snabbt ut(!) bröt av på mitt kommando ”sakta” och traskade lugnt och sakligt på framåt utan att flacka med blicken bakåt! Jisses, kändes otroligt häftigt och naturligtvis jätteskoj! Testade flera gånger, naturligtvis, och inte mycket att klaga på var det heller. Jag fortsatte att träna stadga i stå under sakta-sträckan och hon lyssnade fin-fint. Efter förmiddagens fika och vi kom ut på plan för att träna vidare, så hade Gunnel dukat upp med kopp kaffe och fyra kakor på bruksstegen – nu skulle jag fika igen, allt för att skruva ner Niskas förväntningar lite grann.

Sista passet, ja då blev det fritt följ för hela slanten. Niska var hyffsat ok och kändes fin bitvis men släppte kontakten emellanåt. Jag fick rådet att gorma på henne när hon släppte, tummen i ögat liksom. Det gick bättre och bättre och publiken fick ställa ut sig på planen för att agera störning. Avslutningsvis sattes gruppen i rörelse och faktum är att Niska skötte sig bra trots all denna störning.

Vill passa på att tacka Tina för en trevlig träningshelg, å tack Mia och Gunnel för alla goda råd vi fick!

 
Mia Umaerus & Gunnel Hjort

Idag var vi ute och tränade en sväng med Sassa, Wisca och Kajsa, det blev det spår, spårupptag och uppletande. Till skillnad mot gårdagens gråväder bjöds vi till och med på lite sol idag!

Vi började med uppletande på ängen och den breda korridoren bestod dels av ett större gräsfält samt ett mindre sten- och buskparti i vänsterkant. Alla hundarna skötte sig bra, Niska hade faktiskt inte så mycket spring i dag, eller rättare sagt: ett hyffsat normalt tempo.

Kajsa fick ett ängsspår och Wisca och Niska fick träna upptag. Kajsa såg inte ut som den dammsugare jag är van att se henne som och hon missade i andra vinkeln för att komma på spårets sista del – ja, här hade nog spårläggaren kommit lite väl tight (f'låt!)…. Sassa släppte på henne på ett ställe där vi säkert visste att spåret passerade, men Kajsa fick aldrigt riktigt fäste. Till saken hör att det var väldigt blött och sankt samt att jag mötte två 2-benta med hund  när jag la ut spåret… När det var Niskas tur flöjtade hon ut i ett högt tempo, fick nys på vimpeln och gjorde ett jämfotahopp upp på denna, suck! Nytt påsläpp några meter ifrån och hon tog upp det bra denna gång och forcerade fram som en ångvält. Lite slarvfel i första vinkel men sedan rätt ok, men draget – onödigt hårt, stackars mina arma händer! Wisca fick två upptag som hon löste men med lite strul. Sassa funderade på om båda drabbats av noskvalster då de inte uppförde sig som vanligt. Inte helt omöjligt.

Nu väntar sängen och sen en ny lång arbetsvecka…