På lunchrundan igår hände något riktigt läskigt, något som egentligen inte skulle kunna hända och som förhoppningsvis aldrig kommer att hända igen!

Det var en helt vanlig promenad; Niska kutade omkring med sin brandslang och uppmanade sin matte till att engagera sig lite. Rosco var på ett spralligt glatt humör, gjorde utfall mot Niska när hon kom inom räckhåll och däremellan så roade han sig med att bita och dra i kopplet; moget... När vi kommit tillbaka hem igen så vänder jag uppmärksamheten mot Niska medans Rosco uppehåller sig bakom ryggen på mig. Plötsligt hör jag ett vrål och kännner ett ryck i kopplet varpå jag vänder mig om. Först fattar jag inte riktigt vad det är jag ser, men någon sekund senare inser jag att bgb-haken sitter fast..., på hans huvud..., närmare bestämt i ögat!

SHIT! Jag släppte kopplet och fångade in honom, höll honom i ett stadigt grepp med ena armen, tog ett djupt andetag och försökte få bort karbinshaken. Själva öppningsdelen satt givetvis in mot ögat så det var inte alldeles lätt, haken satt vänd upp- och nervänd och med ett stadigt grepp i ögonlocken. Trots att jag fick bort det fort så kändes det som en evighet! Det är ingen idé att någon frågar hur det gick till, för jag har ingen aning - att det ens skulle kunna bli så här galet; helt ofattbart!!!

När den väl var borta var jag tvungen att åter igen andas djupt innan jag vågade inspektera ögat. Otroligt nog så syntes det inget,  inte på ögonlocken heller. Ögat rann lite på eftrermiddagen men det är ju ändå inte så konstigt, någon svullnad blev det dock inte.

Idag är allt som vanligt igen, ögat har slutat rinna. Rosco är en riktig kämpe som utstår och fixar det mesta! På onsdag är det dags för ultraljudsundersökning av hjärtat, och jag hoppas att medicinen gjort sitt och att det ser bra ut!