Fredag. Hade det varit arbetsvecka, så hade det ju varit toppen – nu känns det mer vemodigt då tre veckors semester bara rusat iväg! Nästa vecka jobbar jag igen men har efter denså har jag min semestervecka, då ensam med grabbarna. Vad har vi gjort dessa dagar då???

TISDAG: Hela familjen åkte till skogs för att leta svamp.  Vi delade upp oss två och två och gick på lite olika håll. Niska hade sin ”bas” hos mig men sprang ideligen fram och tillbaka för att se var husse och Pontus höll hus. Hon gjorde ett x antal budisar under de timmar vi var ute, så hon fick mer motion än vad vi andra fick svamp, 3 liter vart det i alla fall.

ONSDAG: Då träffade vi Mia/Irma och Mats/Ivan för träning uppe på klubben. Vi körde två pass var och hundarna vart flåsiga i värmen. Mia hade fått ett tips om ett nytt sätt att träna bort ljud vid gripande av apporten som vi provade på Niska, och hon köpte det!

Niska skippar apporten, precis som vi ville!

Häftigt och enkelt, men alldeles får svårt att klura ut på egen hand ! Nu ska vi fortsätta och träna vidare på detta och se om vi kan få ett stabilt apporterande utan skall här och där! Överlag är jag nöjd med Niskas insats idag, inga större katastrofer – däremot så måste jag planera min träning så att jag inte glömmer bort en del moment… Kanske börja föra träningsbok???
Ett litet kul trick som Mia också visade var att få hunden att runda en stol, vilket man kan ha nytta av – faktiskt! Niska visade sig klickerklok idag och fattade galoppen snabbt när vi testade, hon provade också om det gick att få belöning genom att från stillastående hoppa över den…

Mia & Irma vid "stol-tricket"


På kvällen körde vi ett lydnadspass på planen hemma och testade bl.a de nya tipsen – även då gick hon gick riktigt skapligt å matte blev nöjd.

TORSDAG: Denna morgon kom Annelie och hämtade Niska, två timmars lunk i skogen blev det. Niska, som jag schamponerade igår (kors i taket), kom hem och såg ut som en vandrande lerhög… Efter en timme i trädgården traskade vi till badet så hon fick träna ”sim-musklerna” samtidigt som hon blev ren igen.

IDAG: åkte jag ut till skogen för att spåra. Vid Korpvallen ”raggade” jag upp Sassa och som hängde på, så gemensamt åkte vi till skogen för att spåra. I väntan på spåren fick Wisca och Niska träna lite uppletande, vilket gick bra för båda. Niska hade ett för dagen lämpligt tempo redan från början och sprang därför inte så mycket mer än vad det krävdes för att hämta in 4 föremål.

Sedan var det Wiscas tur att börja spårarbetet och hon fixade upptaget galant. På det efterföljande spåret verkade hon lite trött och oengagerad, Sassa kände inte igen henne alls men Wisca löste i alla fall sin uppgift. Sen var det då Niskas tur. Påsläppet gick bra liksom första vinkeln, efter en snabb koll bara så gick det som på räls till första pinnen. Lite förbannad blev hon allt när jag belönade med slang istället för boll, men men . Hon kom iväg rätt efter pinnen men efter ett tag syntes det på henne att hon kommit fel och trots försök att hitta det gick det inget vidare…  Jag selade av henne och gick till den grusväg  där jag med all säkerhet visste att spåret låg, hon tog upp det och kunde lite senare hitta slutapporten. Nej, det här kändes minst sagt bittert, speciellt med tanke på hur BRA hon spårade i måndags!!! 

Sen var det bara att åka hem, kasta sig i duschen för att senare kasta sig i bilen och göra ett välbehövligt besök hos frissan i stan. Efter att ha fått topparna justerade blev det en liten (men kostsam) shoppingrunda för att bl.a inhandla nya handtag till de dörrar jag målar om i källaren – inte mindre än  7 stycken! Hela huset stinker just nu, men jag måste ju erkänna att i alla fall jag tycker det luktar gott !

När jag kom hem så skulle jag ha målat dörrarna en sista gång men tankarna gled över på förmiddagens dåliga spårresultat, så jag åkte till skogen istället. Det slutade med ett spår på 700m i eländig terräng såvida man inte gillar att vada bland vassa hallonsnår, tistlar och vattenfyllda ”lönn-hålor”… Niska var het på gröten, trodde väl inte att detta var sant – få spåra igen! Denna gång kom jag dessutom ihåg att ta med bollen! Hon gjorde ett kanonspår, for fram som en katapult i spåret och mina händer protesterade emot att åter igen behöva spåra utan handskar… Ett litet tapp på slutet, som hon dock löste själv, blev det – det kändes gött! När vi nöjda traskade mot bilen så upptäcker jag blod på min hund, på alla fyra tassarna! Blev naturligtvis helt förskräckt! Det visade sig att källan till det röda satt på höger framtass, hon hade fått ett skärsår på den övre trampdynan, den vid sporren. Lite märkligt att alla tassarna var blodiga, antagligen hade det stänkt på de andra  när hon rört sig och då det blödde kraftigt.

Nu har blödandet avtagit och såret ser trots allt rätt fint ut när det rengjorts, kanske är det att jämföra när vi skär oss på fingertopparna – det har det ju en tendens att blöda väldigt mycket. Hoppas nu att det ska vara slut på alla skador och skavanker, men klart – har man en hund som kastar hjärtat först..., ja då är riskerna stora. Ikväll fick hon en dos med avmaskning då det varit stört omöjligt att få henne i hull. Men å andra sidan, om jag rörde mig hälften av vad hon gör, då hade jag nog inte heller haft problem med övervikt!

 

Mats axelsson

25 juli 2009 21:26

Hejsan! stoltricket är häftigt tycker Ivan med,men han vågar inte hoppa över stolen :)
Ha det gott hälsar Mats och Ivan.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen flyttar: http://rosconis2.wordpress.com/           Gott Nytt 2012!!! ...

Livet rullar på, alldeles för fort känns det som.... För sönerna är skolan nu i full gång och läxorna duggar tätt, dessutom har innebandysäsongen satt fart med två träningskvällar per barn och vecka. Naturligtvis innebär det en liten minskning när de...

Igår var det EFiT. Det var också den blötaste fredagen på väldigt länge...         ...

Överskriften med utropstecken är motiverad - det var inte igår som jag var på klubben och tränade.... Vi hade stämt träff med Mats. Han jobbar och bor i stan en tid framöver, så det lär nog bli en del samträningar under tiden :)   Niska och Ivan ...

Frågar man Niska om de två senaste veckorna kännts som en evighet, så svarar hon säkerligen ja på den frågan!! Igår var det dags att klippa bort stygnen och i och med detta så slipper hon också tratten. Hon verkade fatta ganska snabbt att hon var "fr...