Känns som det är hög tid att skriva några rader igen… Får börja med att tacka för alla gratulationer och glada tillrop i gästboken gällande Niskas godkända M-test!

M-testet gick av stapeln i söndags och måste väl egentligen anses som det mest meningslösa testet för mig som enskild hundägare, vilken nytta har jag av det? MH:t behövs ju för att få deltaga i lkl och uppåt, men M-testen?  Nåja, det är ju alltid kul att se om hunden beter sig som förväntat och i Niskas fall var det solklart. Hon gjorde ett lite annorlunda intryck redan från start (för de som inte känner henne!), när den för henne helt främmande tävlingsledaren skulle gå iväg med henne, bort från hennes  matte!  Hon kastade sig då bakåt och försökte illspringa tillbaka.

 Naturligtvis, ingen kan leda bort henne från mig utan problem – inte ens träningskamraterna som hon känner så väl… Kampandet var det inget fel på i alla fall, men sen var det dags för det lilla bytet. Precis som på MH:t så gav hon blanka fan i att springa efter den lilla rosa trasan, så där blev det inga poäng att hämta.  Å andra sidan jagar hon ju inte de fyrbenta som uppehåller sig i skogen heller, å det känns bra mycket viktigare för mig. Alltså inget ont som inte har något gott med sig!

Något annat som hon missade poäng på var det sociala självsäkerheten (socialt osäker i flera situationer), sociala nyfikenhet (neutral, låter sig klappas) och socialt samspel (svarar svagt på lekinviter). I det vardagliga innebär det att hon passerar folk utan att bli det minsta intresserad, hoppar inte upp på dem och smutsar ner deras kläder samt att hon skiter i vår granne när han försöker ropa henne till sig när vi tränar … Hennes allmänna ointresse för folk var en av anledningarna till att jag la av med söket – det var svårt att få henne gilla figgarna fullt ut, minsta lilla ”släpp” och hon sprang tillbaka till mig – vid fastrullen ”slapp” hon gå fram…

Koncentrationen (koncentrerad i viss omfattning men med längre avbrott) känns ju igen från träningssituationen, hon måste kolla mycket annat som händer runt omkring henne. På testen hade hon lite bekymmer om husse som var med och filmade (filmen kommer så småningom), honom som hon inte ägnar så stort intresse av annars... Som t.ex igår; då släppte jag ut henne när han kom hem men trots att det är endast 5 meter från ytterdörrren till garageuppfarten, iddes hon inte gå fram och hälsa  – nej, hon ville in till mig igen. DET tycker även jag är liiite nördigt!

Poängen slutade på 360 och var dagens lägsta. Summan av kardemumman var att jag fick en bedömning som jag tyckte stämde väl överens med min hund – hon må ha sina svagheter, men hon är ändå världens bästa Niska !

Efter M-testen var det dags att infinna oss för exteriörbedömningen. Det som tog mest tid här vara att fastställa vilken tand som fattades, och till slut kom de fram att numret överensstämde med veterinärens. Trots all frånvaro av päls vart hon godkänd och det var övervägande 1:or i protokollet.

Titeln KORAD var ett faktum ! Bilder från M-testen, såväl på Niska som på de 6 andra kullsyskonen som var med, finns att skåda på Pixbox! Passar på att tacka Mats som ställde upp och plåtade oss!

För övrigt när det gäller hundträningen har det varit riktigt skralt av den varan i ett par veckors tid. Min syster, bosatt i Bangkok, var hemma en vecka i början av juni och sen har det öst på med en drös med avslutningsfester på barnens alla aktiviteter. Igår var det deras absolut viktigaste avslutning, skolavslutningen – nu är det sommarlov ! Men i 3 veckor till får de trots allt gå till Fritids, än har inte vi semester. Nu är jag ordentligt träningssugen och hoppas att sommaren kommer tillbaka, lite väl tidigt för höstväder nu!

Idag väcktes jag 09.30 av att mobiltelefonen ringde. Det var Annelie som ringde och frågade om hon fick låna Niska. Hon frågade flera gånger om hon ringt och väckt mig, men jag försökte neka till detta – sova så länge? Näää… Men hon hörde att jag ljög. Naturligtvis.

Igår morse blev det ingen sovmorgon. Det var nämligen dags för oss att försöka oss på ett lägrespår igen, denna gången på hemmaplan. Mia och Linda hade åkt ner från Finspång för att heja på oss och Mats/Ivan som skulle vara med på högrespåret.  När vi kom ut till spåret möttes vi av Christer (som har Iaxedex Balder) som var vår spårläggare, precis i höstas. Efter en kortare väntan dök domarparet upp och vi begav oss mot påsläppet. Niska visade spårintresse på vägen dit ut, men när det var dags att skicka ut henne verkade all fokus vara som bortblåst. Hon irrade runt de närmsta 5 metrarna innan hon sist fick fäste och spårade iväg. Vinkeln fixade hon galant och snart dök första pinnen upp. Efter lite lek och godisutdelning var hon på G igen och det dröjde inte länge förrän pinne 2 var i hamn. Sen var det liksom slut…, hon spårade iväg mot vänster, det var drag i linan och hon såg ut att spåra målmedvetet så jag hängde naturligtvis på. Lite senare började hon irra omkring i mindre björksly och jag anade att detta var fel, ropade tillbaka henne och begav oss åt det håll vi senast hade haft spåret. Hon rörde sig vida omkring och letade efter spåret men fick aldrig något fäste, till sist började tiden tryta och jag insåg att det åter igen var kört. Tråkigt!

Fel spårpinne...

När vi kom tillbaka till bilen frågade Christer om jag ville gå spåret igen, resten så att säga, och det ville jag naturligtvis göra. Vi hoppade på efter första vinkeln och passerade där pinne 1 och 2 legat. Efter det fortsatte hon sedan rakt fram denna gång, alltså INTE åt vänster… Hade vi bara kommit lite längre ut när hon letade sist, så borde hon kunnat få nos på det igen. Så kan man naturligtvis enkelt spekulera när man har facit i hand… Hon slog lite fel i ett par vinklar och gick inte noggrant i spårets kärna utan passerade t.ex på fel sidor om stenar och stubbar, och vid sista vinkeln ville hon vinda in spåret och gena, men lyckades dock hitta resterande pinnar.

Från och med nu kommer det tränas på att få ner nosen och bli mer noggrann, hon ska inte få röra sig framåt såvida hon inte fått fäste ordentligt – för då kan det gå som det gjorde igår!

I väntan på att alla ekipage skulle komma hem från skogen tränade Mia, Linda och jag lite lydnad. Niska gick riktigt fint idag, så hade vi kommit runt spåret hade det kanske inte varit omöjligt att vi klarat oss…, spekulationer igen!

Ikväll var jag ute och la två spår till henne, ett på en vall och det andra i skogen, båda ca 250m och med två apporter vardera samt bitvis stråk med godis. Jag hade min plan klar – hon skulle inte få gå iväg förrän hon doppat ner lilla nosen i backen och givetvis i spåret. Nu spårade hon enligt alla mina önskemål, så det var bara hänga på! Hon gick jättefint i spåret, missade inga godisbitar, vinklar eller apporter – nästan irriterande duktig! That’s life!

Har precis kommit in efter ett kortare träningspass av några lydnadsmoment inför morgonsdagens tävling  och jag hade turen att slippa bli blöt, det tajmade jag bra! Det har varit ett riktigt skitväder här hela dan förutom den soliga inledningen av dagen.  Träningen gick faktiskt riktigt hyffsat, speciellt med tanke på att jag tog ut en pigg och utvilad Niska och började träna direkt…

Igår tränade Niska och jag tillsammans med Sassa och hennes härliga schäfertikar Wisca och Kajsa. Jag la ett spår till Kajsa och Sassa ett åt oss, sen passade vi på att köra uppletande medans spåren låg till sig. Niska var först ut och verkade ha ett ton av överskottsenergi, det vart lite väl mycket springa och i ett galet högt tempo. Tre föremål av fyra plockade hon in, det fjärde och sista fick vi vinda in. Sen var det Wiscas tur och ett mycket mer koncentrerat letande och kanonsnyggt arbete på stigen. Kajsa visade också att hon kunde det här med att leta grejer!

So far so good, nu var det dags för Niskas spår… Kändes lite som en upprepning på förra helgens tävlingsspår… Hon gick stundtals bra i spåret för att nästa sekund undra vart fan det tog vägen! Vid ett par tillfällen spårade hon fel som inte jag själv inte kunde ana då det var ett rejält drag i linan. Sassa var hygglig nog att lägga ut ett nytt lite kortare spår så att vi fick en andra chans. Det blev ett påsläpp med en pinne + slutapport och detta fungerade hyffsat. Tankarna virvlar ju mot noskvalster men eftersom hon fick Spot-On så sent som i mars så borde det väl inte vara rimligt??? Måste ärligt erkänna att jag då hade god lust att inte starta på lördag, MEN vi gör ett försök och ser vad som händer.

Kajsa visade sig vara noggrannheten själv modifierad och gick i ett lugnt och behagligt tempo. Det visade sig att hennes spår kommit lite för nära vår uppletsruta vilket utgjotrde en liten dragning åt vänster i början, sen gick hon klockrent i spåret – det kunde GPS:en intyga.

Avslutningsvis blev det lite lydnadsträning på Korpvallen. Wisca, som inte fick något spår idag, fick börja med lydnaden, och det såg verkligen trevligt ut. När det var Niskas tur hade Heléne och Mick anslutit sig på planen och Niska hade fullt sjå med att kolla vad de höll på med för något skoj…., jag måste verkligen träna med mer störningar! Försökte oss på lite fritt följ, kryp och apportering.

Slutligen var det dags för den tysta schäfern Kajsa att visa vad hon kunde. Ärligt talat Sassa, appellen skulle ni med lätthet kunnat gjort i vår!

Imorgon är det då dags att starta lkl spår, igen… Nu på hemmaplan så jag får sova lite längre än förra helgen, skönt! Mats och Ivan ska pröva lyckan i högre klass och jag hoppas de får till det denna gång! Enligt säker källa kommer Finspång-klacken att vara på plats imorgon bitti för att heja på oss och det kan verkligen behövas!

Lägreklass spår i Norrköping idag. Inte min dag idag! Det började med att jag vaknade till Zeddes mobil som var ställd en halvtimme efter min ordinarie ”uppgång” just ifall att jag inte skulle vakna till min. Min telefon ringde INTE, jag hade glömt att den var förinställd på att larma endast vardagar, SUCK! Nåväl, jag hann i tid och jag hann även se till att jycken fick göra ifrån sig.

Jag drog startnummer 8 och när jag kom fram till mitt spår så kände jag genast igen det: Rosco och jag hade fått det spåret ett X antal år tidigare med facit att vi bröt… Till och med den ena domaren mindes att jag haft det spåret tidigare med min dobermann – imponerade, vilket minne! Nu tänkte jag att jag skulle ta revanch på spåret, inga ”bad feelings” i bakfickan! Spårupptaget kändes hyffsat (10-10) och vi var iväg. Det dröjde inte särskilt länge tills pinne nummer 1 var funnen, glad ihågen bad jag henne fortsätta och det bar iväg, iväg, iväg…. Alldeles för långt utan pinne och jag tänkte: ”Jaha, igen”! Då hittade hon en pinne till och sedan ytterligare en till, den sista var väldigt lång. Det var slutapporten! Det blev till att traska ut på vägen och ansluta oss till domarna som satt och fikade vid bilarna. Jag sa att det var kört, men de båda tyckte jag kunde fortsätta och ta det som en träning, med min 5:a på spåret så var det ju ok att fortsätta. Så fick det bli.

När vi kom tillbaka till klubben var platsliggningen nästa punkt på schemat. Usch, hade varit mycket bättre att få blåsa ur henne på en budföring först! Platsens akilleshäl är när jag lämnar henne, då vill hon efter sin mamma… Något krypsteg och lite pip, sen låg hon fint (9-8,5). Budföringen blev ännu värre än väntat, hon började gapa på mottagaren i höjd med skytten, dvs halvvägs och hon skällde även ett skall mig – vilka dumheter!

Så var det då slutligen dags för lydnaden och vi lyckades höja medelpoängen från 6,3 till 7,7! Yes, riktigt skojigt, lite kvitto på att träningen går åt rätt håll. Vi fick medelpoängen 231,25 vilket med god marginal höll uppflyttningspoäng. Om vi hade vi haft med 2 pinnar till från spåret hade saken varit biff! Om, om, om…

På söndag har vi en andra chans… Vad tror ni att vi kommer att träna i veckan???

Nu var det länge sedan det bloggades… Förra vecka var vi helt utan såväl fast telefoni som ADSL då vi hamnat i strul vid byte av operatör. Usch, inget vidare – men nu har vi fått låna ett mobilt bredband vilket känns bra eftersom det tar 2-3 veckor innan allt är igång igen. Så är det någon som vill nå oss, så går det bra att ringa på mobilen – eller maila.

Nu är det drygt en och en halv vecka sedan SBS-lägret gick av stapeln på Böda sand, en massa bilder finns nu att skåda i Pixboxen. Jag är jättenöjd med lägret och fick en massa nyttiga råd att tänka på i vår träning, och den röda tråden är att grunda väl. Kan ju kännas basic, precis som det borde vara, men om man som jag kanske glömmer att hålla det i liv, så är det ju faktiskt inte det! Har man sen som jag en hund som är så PÅ, så går det inte att glömma… Vi har tränat nästan varje dag sen lägret och det har blivit mycket stadgeövningar i såväl sitt, ligg som stå – och övning ger färdighet. Inkallningar är numera helt portade från vår träning, det är bara kvarsittande som gäller. Den dagen jag ropar så vet jag att hon kommer i en jäkla fart, så nu satsar vi hårt att träna på de ömma punkterna istället. Ett annat bra tips var det här med att "blåsa ur" dem innan träningen, något som vi också använt oss av efter lägret - inte alls dumt...

I fredagskväll slog jag en pling till Mia och frågade om hon hade lust drilla lite lydnad dagen därpå, jag kände att jag ville ha lite kommendering och en allmän genomkörning av lägreprogrammet innan de kommande tävlingarna. Sagt och gjort så strålade vi samman på Norrköpings BK på lördagsmorgonen och började med ett uppletande för att de skulle få blåsa ur sig lite. När det var dags för lydnaden började jag med att kedja 3 moment och det gick hyffsat. Sen var det dags att träna och vi gick igenom samtliga moment och upptäckte att några satt lite löst… Således har vi tränat mycket på hopp UTAN återhopp samt framförgåendet, som ju är med koppel! Och linförighet!

I söndags var jag ute och la ett spår som nog höll längden av ett lägrespår, måste börja använda GPS:en igen så jag får mer koll. Niska slog en hel del i spåret och missade faktiskt 3 pinnar idag, ovanligt! Något mer spår lär det inte bli innan helgen och jag undrar om jag inte någon gång hört att dåligt genrep ger… ja ja, det går som det går! Lydnadsmässigt är vi inte heller klara känns det som, blir vi någonsin det???  

Imorgon blir det träningsfritt, för då ska jag åka till Tornby med grabbarna. Det är kalas på fredag och hög tid att köpa en present.  Men det är imorgon det, nu ska vi ut på en kvällspromenad.

Nu är vi hemkomna efter en trevlig träningshelg på Öland (Böda) i SBS regi. Vi var med på brukslydnaden; en liten grupp som bara bestod av 5 deltagare, men det var ett härligt gäng! Instruktör var Anna Lövgren som verkligen gav järnet dessa dagar vilket resulterade i framsteg hos samtliga ekipage! En drös med bilder kommer inom kort, tills dess får ni hålla till godo med NISKA ON THE BEACH:

I helgen som  var spenderade jag inte mycket tid här hemma… På lördagen gick jag och trampade otåligt runt mobilen eftersom Mia lovat och messa om hur deras spår hade gått, de tävlade hkl spår i Finspång. Efter en stund plingade det till och budskapet var att de var vidare. Jag stuvade in Niska i bilen och styrde kosan norrut. Vi kom lagom fram till uppletet som just skulle dra igång och Irma skötte sig finfint. Hon släppte ett föremål strax innan avlämnandet och tuggade lite på sista föremålet, så där rök 10:an men för övrigt var det kanonsnyggt.  Sen blev det en lång dag med mycket väntan, men då de klarade uppflyttningen och dessutom fick stå överst på pallen – så var det värt det! GRATTIS!!!

 
Iaxedex Irma, numera elit-hund

Jag passade på att träna lite lydnad i väntan på prisutdelningen och Niska gick till en början riktigt bra! Sen kom Mia ner och "förstörde" allting… Skämt åsido, men Niska är väldigt lättstörd – vi måste ut och träna med mer störning nu när det börjar fungera bra när vi är solo. Linda, som också var på plats för att heja på Mia & Irma, ställde upp på en budföring. Denna gång var Linda mer förberedd på vad som komma skulle och vek inte en centimeter. Vid andra skicket till Linda fick Niska en terv-pojke i rumpan, men det brydde hon sig inte så värst mycket om .

På söndag var det dags att åka ner till Vimmerby för träning tillsammans med Yvonne och Indra. Mia och Irma gjorde oss sällskap ner, Mats och Ivan anslöt också. Vi började med spåren, och Niska fick ett  snitslat elitspår som skall användas nästa helg. Spåret gick i härlig tallskog, inga berg och djupa dalar här inte! Däremot lite enduro-spår som slingrade omkring i skogen men de vållade inga bekymmer, endast vid ett tillfälle var Niska lite förbryllad – inte kunde väl spåret gå PÅ vägen ???  En av apporterna låg i en dunge med pors, det luktade skarpt när vi klev in i det men Niska markerade pinnen utan problem. Hon skötte sig jättebra, men var märkbart tagen stundtals. Lite av en slow-starter efter vissa apporter men efter några meter var det åter drag i linan.

Niska pustar ut i porsen

Ivan och Irma fixade också sina spår bra, Indra stod över idag. Sen var det dags för uppletande. Niska var först ut och hittade föremålen lättplätt, precis som de andra tre. Nästa punkt på dagordningen var mat för oss tvåbenta. Vi åkte ner till en korv-mojje i V-by och tog med oss mat som vi åt på klubben, en fröjd att sitta ute och äta i det underbara vårvädret! Mia bjöd på uppflyttnings-wienerbröd, gott gott!

Sist men inte minst – lydnad. Jag filade mest på fria följet som till en början gick riktigt bra. När de andra anslöt till planen blev hon mycket tittig och ofokuserad, de fick därför sprida ut sig och ”störa” oss med lite kommendering. Efter hand gick det bättre och bättre för Niska att bibehålla fokus och det var faktiskt inte så mycket ljud idag heller. Avslutade träningspasset med en budföring med Yvonne som mottagare. Niska gick som vanligt likt en katapult, hon ser näst intill galen ut när hon forcerar fram – hon älskar verkligen att springa fort…

Min lilla galenpanna

På hemvägen kände vi oss rätt möra, men så hade vi haft en intensiv och mycket trevlig träningsdag hos Yvonne & Indra!!! Det måste vi göra om . Dagens träning är väl dokumenterad i bilder, kolla här. Gratulerar Mia som fick se ett lodjur (eller var det en räv? eller en ko?)

Nu väntar några arbetsdagar till, sen styr vi kosan till SBS-lägret på Öland – det ska bli kul!

Jo, jag är nog lite av en periodare ---> när det gäller hundträningen . Bortsett från ett lydnadspass i lördags så har nu träningen legat nästan helt på is ett par dagar. Inte så att jag på något sätt tycker att det är tråkigt med träningen, snarare tvärtom - men vissa kvällar är det så himla mycket annat som måste göras. T.ex igår, då blev det 5 vändor till tippen... Ni kanske minns att vi avverkade häcken? Nu är äntligen traven med ris borta - det i sin tur är mycket lämpligt eftersom vi planerar dra hem husvagnen till helgen .

Innebandyn avslutades ju med helgens Floorball Games och givetvis drog fotbollsträningen igång denna vecka (ti och to), det hade väl inte gjort något om det varit EN vecka utan en massa aktiviteter??? Jag blåste bort dammet från min cykel och cyklade bort till träningen med Wictor. När jag en timme senare skulle hämta honom så fick jag en snilleblixt; jag skulle ta med Niska. Efter 10 meter insåg jag snart att chansen till en avkopplande cykeltur till fågelsång var lika med obefintlig, det var DRAG från allra första stund. Högersvängarna var lika spännande varje gång, skulle jag köra över min hund eller inte ? Men det gick bra att ratta såväl cykel som hund..., ända tills vi var nästan hemma igen. Då mötte jag en tant på cykelbanan och jag släppte lite fokus från Niska ett kort ögonblick för att styra förbi tanten på ett säkert och stiligt sätt. Då plötsligt skriker tanten till och i samma ögonblick blir det ett kraftigt ryck i styret ! Niska hade tappat sin brandslang, tvärstannade och försökte vända om . Lyckades hålla både mig och cykeln upprätt medan jag fräste liiite irriterat på den fyrbente. Men vem är jag som tillåter henne bära omkring på saker under cykelturen??? Skäms på mig !

Roade mig igårkväll med att kasta in två nya tävlingsanmälningar. Min reservplats inför lördagens tävling är lika mycket reserv som för en vecka sedan, och jag får väl trösta mig med en sovmorgon istället...