Direktlänk till inlägg 24 maj 2009
Idag väcktes jag 09.30 av att mobiltelefonen ringde. Det var Annelie som ringde och frågade om hon fick låna Niska. Hon frågade flera gånger om hon ringt och väckt mig, men jag försökte neka till detta – sova så länge? Näää… Men hon hörde att jag ljög. Naturligtvis.
Igår morse blev det ingen sovmorgon. Det var nämligen dags för oss att försöka oss på ett lägrespår igen, denna gången på hemmaplan. Mia och Linda hade åkt ner från Finspång för att heja på oss och Mats/Ivan som skulle vara med på högrespåret. När vi kom ut till spåret möttes vi av Christer (som har Iaxedex Balder) som var vår spårläggare, precis i höstas. Efter en kortare väntan dök domarparet upp och vi begav oss mot påsläppet. Niska visade spårintresse på vägen dit ut, men när det var dags att skicka ut henne verkade all fokus vara som bortblåst. Hon irrade runt de närmsta 5 metrarna innan hon sist fick fäste och spårade iväg. Vinkeln fixade hon galant och snart dök första pinnen upp. Efter lite lek och godisutdelning var hon på G igen och det dröjde inte länge förrän pinne 2 var i hamn. Sen var det liksom slut…, hon spårade iväg mot vänster, det var drag i linan och hon såg ut att spåra målmedvetet så jag hängde naturligtvis på. Lite senare började hon irra omkring i mindre björksly och jag anade att detta var fel, ropade tillbaka henne och begav oss åt det håll vi senast hade haft spåret. Hon rörde sig vida omkring och letade efter spåret men fick aldrig något fäste, till sist började tiden tryta och jag insåg att det åter igen var kört. Tråkigt!
Fel spårpinne...
När vi kom tillbaka till bilen frågade Christer om jag ville gå spåret igen, resten så att säga, och det ville jag naturligtvis göra. Vi hoppade på efter första vinkeln och passerade där pinne 1 och 2 legat. Efter det fortsatte hon sedan rakt fram denna gång, alltså INTE åt vänster… Hade vi bara kommit lite längre ut när hon letade sist, så borde hon kunnat få nos på det igen. Så kan man naturligtvis enkelt spekulera när man har facit i hand… Hon slog lite fel i ett par vinklar och gick inte noggrant i spårets kärna utan passerade t.ex på fel sidor om stenar och stubbar, och vid sista vinkeln ville hon vinda in spåret och gena, men lyckades dock hitta resterande pinnar.
Från och med nu kommer det tränas på att få ner nosen och bli mer noggrann, hon ska inte få röra sig framåt såvida hon inte fått fäste ordentligt – för då kan det gå som det gjorde igår!
I väntan på att alla ekipage skulle komma hem från skogen tränade Mia, Linda och jag lite lydnad. Niska gick riktigt fint idag, så hade vi kommit runt spåret hade det kanske inte varit omöjligt att vi klarat oss…, spekulationer igen!
Ikväll var jag ute och la två spår till henne, ett på en vall och det andra i skogen, båda ca 250m och med två apporter vardera samt bitvis stråk med godis. Jag hade min plan klar – hon skulle inte få gå iväg förrän hon doppat ner lilla nosen i backen och givetvis i spåret. Nu spårade hon enligt alla mina önskemål, så det var bara hänga på! Hon gick jättefint i spåret, missade inga godisbitar, vinklar eller apporter – nästan irriterande duktig! That’s life!
Igår var det EFiT. Det var också den blötaste fredagen på väldigt länge... ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | |||||||
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
|||
11 |
12 | 13 |
14 |
15 |
16 |
17 | |||
18 |
19 |
20 |
21 |
22 | 23 |
24 | |||
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
|||
|