Efter en hektisk shoppingdag igår (2 shoppingresor blev det...) var det otroligt skönt att äntligen komma ut i skogen. Jag la ett "medelklurigt" spår till Niska med 7 pinnar och 900m långt. Eftersom GPS:en behagade att fungera idag, så var det enkelt att checka längden för en som är urusel på att räkna steg.

I väntan på att gå spåret fick Niska ett uppletande på en vall, jag vallade en korridor och lyckades skaka fram tre föremål att lägga ut (städade även bilen igår,,,, hmmm). Lite spring blev det allt, öppna landskap verkar ha den effekten på henne, men hon löste ändå uppgiften galant..., såvida jag inte är petnoga med att få raka skick!

Spåret kan ju visa diskuteras… För det första upptaget: här blev hon nästan stillastående , nosade noga fram och tillbaka – men knappast var det spåret som rönte stort intresse. Till sist bar det iväg, om än lojt, i rätt riktning. Själva spåret var till en början fladdrigt, hon zick-zackade sig fram liksom, men blev bättre allt eftersom. En pinne tappade vi bort i skogen och det var med all säkerhet i spårets början, där det enligt GPS:en såg ut som vi missat en liten krok, trots att jag hela tiden kände det som hon gick exakt där jag gått. Nu är jag inte helt överens med den lilla oranga vägvisaren, men helt omöjligt är det inte…  

Igår kom Zeddes jobbarkompis med familj förbi och visade upp deras 4 månader gamla goldenvalp Max. Max och Niska fick en rejäl lekstund och Max tuggade på Niska så att en valptand lossnade. Eftersom jag inte var hemma till en början så var deras lek betydligt lugnare när jag tog fram kameran, men visst avslöjar även dessa bilder hur kul de hade?! Mer bilder finns här.

Niska & Max

Avslutningsvis vill jag passa på och slå ett slag för Milles två syskon (sv/vit hane och grå/vit hona) som söker efter ett nytt hem. Ni som följt min blogg kanske har fått en avskräckande bild av honom , och visst är han busig men samtidigt hur otroligt go som helst ! Efter en vecka i vår familj har han accepterat Niska fullt ut och tar t.o.m initiativ att leka med henne, om än på sina egna vilkor. Om någon är intresserad av dessa katter så går det bra att skicka ett mail till Sanna.

Då har man avverkat höstterminens första föräldramöte och fler lär det bli. Wictor är mitt uppe i sin fotbollssäsong och nästa vecka startar innebandyn upp för dem båda, precis som scouterna. Plussa på de 3 läxorna per barn och vecka och dra slutsatsen som jag precis gjort: när ska JAG hinna med något eget (läs träning med hunden, inte tvätta, städa...)??? Men det är ju inte unikt, så det ska väl gå i höst också, precis som det alltid gjort!

Niska var ute och sprang med Annelie två timmar ikväll medan jag var på mötet, ganska lyxigt ! På hemvägen ringde Wictor och frågade var Niskas handduk var, hon hade varit så skitig när de sprungit klart att Annelie hade stoppat in henne i garaget. Insåg snabbt att det bästa sättet att bli av med lerinpackningen var att stoppa in henne i duschen.

Första dagen med Niska, då 7½ månad - tänk vad fort tiden går.
Öronen upplevs inte lika gigantiska längre

Igårkväll, efter läxläsningen, blev det ett kortare pass i skymningen. Jag tragglade med att få henne att galoppera ut till punkten, och det gick bra mycket bättre än sist. Körde lite kryp också innan det vart helt kolsvart, men bättre ett litet träningspass än inget alls.

Den lilla röda terroristen blir alltmer vänligare mot Niska för var dag som går. Endast vid något tillfälle vispade han till med tassarna och då med indragna klor. Niskas intresse har blivit lite mer balanserat, hon har faktiskt passerat kattungen någon gång utan att gå fram till honom. När det vankas mat för Mille - ja då vill Niska vara med! Hon brukar få slicka av skeden så snart ratar hon väl sitt eget foder, kräver kanske lite rättvisa lixom.

Lugnet har lagt sig i huset, Mille sover

Nu har det gått två hela dagar sen Mille kom hem och hans entré har inte gått omärkt förbi... I morse klagade grabbarna på att de inte fick vara ifred, den lilla katten for fram och tillbaka i rummet där de uppehöll sig, hoppade upp och ner i möblerna, jagade deras fötter och bet i sittpuffen. När han uträttat sina behov i kattlådan så gäller det att hålla fritt utan förför luckan, för då kommer den lilla rödstrimmiga ut som en kanonkula och dessutom på bredkas ... Ibland upprepas denna sista fas, in och ut ur kattlådan, om och om igen! Mer bilder på lille Mille kan ses här!

Umgänget mellan hund och katt är fortfarande lite spänt, den lilla terroristen tycker INTE att det är ok att lattja med det flåsande pälsverket av modell större... Mille morrar och fräser och skickar ibland ut tassarna för att verkligen få Niska att förstå att han menar allvar. Niska blir dock inte speciellt upprörd och framför allt inte mindre intresserad. Ikväll har det dock skett stora framsteg när det gäller acceptabelt avstånd mellan katt och hund, det har nämligen krympt till 3cm .

Niska vill såå gärna umgås med Mille

Om jag ligger ner och gör mig liten så kanske det går bättre???

Hundträningen har det blivit i dagarna två, dock "bara" lydnad. Det mesta har gått riktigt hyffsat men idag blev det problem med galopp-delen på framåtsändandet... Att det ska vara så svårt att få en "räcer-Tilda" att galoppera ut dit? Det gick bra så länge mattan fanns kvar att springa ut och trampa på, men när den plockades bort - ja då försvann även tempot. Det blev liksom saktagåendet som hon plockade fram då . Alltid är det något som strular, alltid något som man klura på, eller ?

Ikväll har vi hämtat hem vår nya familjemedlem Mille! För den som hänger med i svängarna, så ser ni att det inte blev den svart/vita som vi först bokat upp oss på... Den tigerrandiga röda katten gjorde starkt intryck på oss ikväll och var dessutom Wictors förstaval redan första gången vi såg dem, så till sist fick Wicke som han ville...

Niska är superintresserad men vänligt inställd, Mille morrar och fräser så fort hon närmar sig - det blir säkert bra framöver. Mille har inlett kvällen med att (till Wictors stora glädje) busa med "rått-lekställningen" och slickat barnens tallrikar rena från fil, på bordet (husses förslag) - hur ska detta sluta???

Lovat Jennie bilder redan ikväll, så här kommer några - håll till godo:

Älskade Rosco, idag skulle du ha fyllt 10 år…

Ödet ville annorlunda och vi lever nu med det stora tomrummet som du efterlämnade. Du var en härlig hund med glimten i ögat, du var en hund som vägrade att kasta "valpkostymen", du var speciell och helt enkelt underbar…

Jag saknar dig så!

//Matte

Idag har jag ”roat” mig med att förse 3 av Volvons rutor med solfilm. Det är minsann ingen lek, snacka om näst intill ohanterligt material – filmen uppförde sig stundtals som en klibbig flugfångare! Första pärsen var över när filmen satt något sådär på rutan, sen började nästa fas med att få det slätt och fint. Bubblorna hade en tendens till att mer byta plats än att försvinna, tålamodet tröt! Käre sambon låg nerbäddad i feber idag, men efter ett totalt misslyckat försök på bagageluckan blev han väckt… Med gemensam insats och filmen i två delar så gick det till sist, i alla fall så bra så att vi kan leva med det. Nästa steg blir att korta av hundburen lite på längden, men det visste vi ju redan att Omegan har mycket större bagageutrymme än en Volvo.

Niska var i morse ute och joggade i två timmar med Annelie och hon verkade faktiskt lite trött efteråt. Nu ikväll blev det lite lydnadsträning på hemmaplan. Vi körde igenom ff, saktagående, inkallning med ställande och även läggande och, naturligtvis, så grundade vi efteråt! Niska gick bra och matte var nöjd, nu ska jag ta en kvällspromenad sen bums i säng – i morgon är det måndag igen.

Imorse åkte grabbarna, Niska och jag till Finspång, Mia ringde mig i torsdags och undrade om jag ville ha ett nytt vinkelspår efter förra helgens surriga resultat, hon skulle i så fall snitsla ett spår i god tid för att vimplarna inte skulle ge av sig någon doft. Kan man tacka nej till sådan service?? Nej, naturligtvis inte!

Halv elva var vi på plats, helt enligt planeringen, och vi började med att lägga spåren. Meningen var att jag skulle lägga två kortare spår eftersom jag är barnsligt larvig för att irra bort mig , men när jag la det första spåret kändes det rätt ok och det blev hyfsad längd på det. Det andra spåret vart lite kortare. Sedan strålade vi samman på klubben igen men istället för att köra det sedvanliga uppletet, så tog vi en fika istället. Mia överlämnade en uppflyttningspresent till oss, en påse med en massa smaskigheter för såväl Niska som mig . Så gulligt av Mia och Irma !!!

Uppflyttningspresent - till glädje för oss båda!

Sen var det då dags för Niska att få gå sitt knixiga spår och hon var naturligtvis på hugget vid starten. Idag så hade jag minsann inte glömt att ta med min spårhandske, så idag gick det i kontrollerad fart. Mia kunde i lugn och ro gå bakom och plocka in snitslarna vartefter. Mia hade lagt in många vinklar och gått över på lite knöliga ställen såsom rishögar. Niska var inte av samma åsikt här, varför gå över om man kan gå runt ? Hon har emellanåt ett väldigt nonchalant sätt att spåra, att vara noga är inte hennes grej liksom... Hon fixade spåret riktigt hyfsat men på den senare delen av spåret, ja då var hon väääldigt trött!

Efter Niska var det då dags för Irma att få spåra lite. Det är en fröjd att iakta Irmas spårarbete: hon är noggrann, har ett bekvämt tempo och vid tapp söker hon snyggt bakåt efter spåret. Första spåret gick bra, endast lite svajigt i början – det var nog ganska svårspårat idag (först nattens hällregn och sen stekande hetta idag) och sista pinnen gick hon oturligt nog över. Sen var det dags för spår nummer två och precis som på det första spåret så gick upptaget strålande . Alla pinnarna hem och hon följde ”lydigt” mitt spår när jag traskat runt en trädstam för att sen vinkla snett bakåt..

Lunchdags!

Nu började hungern sätta in och vi åkte till en ”korv-mojje” utanför Viberga och hämtade med mat som vi åt uppe vid klubben.

När vi smörjt kråset återstod det "bara" lydnad. Niska och jag var först ut och tankspridd matte som jag är så glömde jag kvar alla nödvändiga attiraljer i bilen - suck, bara att gå tillbaka och hämta... Niska fick börja med framåtsändandets delmoment att galoppera ut till punkten. Skickade henne under fotgående och det blev fin galopp ut, därefter fick hon gå ett saktagående från punkten vilket även det gick bra, lugnt och fint tempo. Med Mias hjälp kom jag igång lite med att att markera grupp och brytningspunkt, något som jag tills idag inte riktigt smäktat med att göra själv – men det är nog hög tid nu efter allt slit med delmomenten.  Efter detta skulle jag pröva på lite ff, men det gick inget vidare (läs urdåligt) – antagligen var inte det föregående momentet tillräckligt nog för att ersätta vår traditionella urblåsning... Gick emellan och körde en inkallning med ställande för att sen nöta stadga i sitt resp. ligg – grunda, grunda, grunda! Eller som det sades på SBS-lägret: ”sitt är sitt, ligg är ligg – read my lips!” Även hopp, skall och kryp utövades, med ganska bra resultat, innan jag kunde avsluta med det fria följet som NU gick kanoners!

Avslutningsvis var det Mia och Irmas tur. De började med framåtsändandet som gick riktigt bra, precis som det efterföljande fria följet. Sen övades det på sligg dvs läggandet under inkallning  , här hängde inte Irma med riktigt i svängarna men med lite träning kan det nog bli riktigt bra. Riktigt bra idag var också det avslutande krypet. Mia har kommit på ytterligare en variant för att få fram Irmas fina krypteknik, nämligen genom att använda targetsticka. Det såg riktigt bra ut!

Avslutningsvis vill vi säga tack till Finspångsbrudarna för en trevlig träningsdag !

Nu är höstens jobbigaste(?) vecka avverkad, en vecka som slutade med 9 timmars övertid…  Jag har under veckan fotat en sådär 750 nya artiklar och nu återstår det ”bara” att redigera dem och plocka in dem i ordersystemet. Stackars Niska, hon har inte fått så mycket hjärngympa denna vecka, det har endast blivit lite träning under promenaderna – men bättre det än inget iaf. På söndag morgon har Annelie bokat upp Niska som sällskap under hennes joggingrunda. Hmm, jag borde också ta tag i det där med jogging – kanske nästa vecka? Ska i alla fall försöka klämma in lite träning med hunden till å börja med.

Zedde har idag varit i Lidköping och köpt oss en ny bil, en Volvo V70 blev det. Med 210hk och turbo  under huven så gick det undan när jag var och provkörde ikväll, jag kommer säkerligen att trivas bra med ”Silverpilen” framöver .

Har också fått en lägesrapport om Mille idag. Han växer,  frodas och är allmänt busig – och snart kommer han att flytta hit ! Kattlåda är inhandlad sedan tidigare och i förrgår valde Wictor ut en gullig svart/vit sele åt honom. Som ni förstår så är det en viss person i familjen som längtar liiite mer än oss alla andra!

Nu ska det bli en långpromenad  med kattälskaren(?)i hällande ösregn..., hösten är här.