... såg det ut som på filmen nedan. Lite snö fanns det även då men framför allt en pigg och glad dobermann. Tänk om jag då vetat att han skulle vara borta två veckor senare...

Förra söndagen var vi faktiskt i Boxholm och tränade! Vilket lyx att träna inomhus, slippa snö, is och kyla! Det var förutom vi Mia/Irma, Petra/Yazza och Anna/Nico. För de andra tre ekipagen var det andra gången under samma vecka som de tränade där, men vardagsträning är inte så lätt för mig att genomföra - så kanonkul att det dök upp en ledig tid en söndag!

  Anna/Nico                      Petra/Yazza                     Mia/Irma

Fyra timmar hade vi bokat så det blev 3 20-minuters pass var. Jag misstänkte att Niska skulle vara gasad vilket visade sig vara en rätt så bra gissning. Första passet börjades med lite fartfylld apporteringsträning för att avslutas med lite saktagående, ett saktagående som gick i ett lugnt och perfekt tempo.

Andra passet tränade vi på galoppdelen vid framåtsändandet och det gick lite si och så... Vårt fina framåtsändande från i höstas är helt borta nu och jag tror att jag åter igen måste börja punkta galoppen ut...

Avslutningsvis blev det ett pass med fritt följ och jag blev positivt överraskad eftersom jag till och med övervägde att inte träna det momentet... Jag gick korta raksträckor med helomvändningar åt vänster för att få henne att räta upp sig och det flöt på riktigt bra, hon var mycket fokuserad och gav inte ifrån sig nämnvärt mycket ljud heller. Anna var snäll och filmade det hela, kul att se sig själv! Anna tog även lite bilder på oss - tack för hjälpen!

För de andra tre ekipagen såg det väldigt bra ut rakt igenom!

I veckan som gått har det nästan dagligen blivit ett kortare pass och då mest inomhus. Vi nöter vidare med krypet där tempot och riktningen är bra, men de rackarns armbågarna har en tendens till att bli höga mellan varven. Ett knepigt moment det där krypet...

Kanske är det hög tid att krypa till korset och avslöja hur usel jag varit på att träna??? Vet inte om jag någonsin varit så anti-träning som jag är nu... Fast jag börjar ana ett liiitet sug efter det igen, men va fan händer då??? - Jo, det blir -20 kallt grader, som grädde på moset till de 30-40cm snö som vi fått, och sätter käppar i hjulet för mig ... Jag har liksom mina ideal när det gäller träningsväder och det här passar definitivt inte in i den mallen! Bara att bryta ihop, komma igen och ta nya tag.

Niska har avslutat sitt löp och förhoppningsvis blir det ingen skendräktighet framöver, hon brukar vara förskonad från det. Däremot så har hon börjat lägga på sig och se lite mullig ut, så jag har fått minska ransonen på sistone .

En vanlig dag hos oss nu för tiden kan se ut så här:

 
Långsträckta promenader i vinterlandskapet, mycket pulsa blir det! (Och när sist skådade ni en så här bildskön schäferbrutta???  )

 
Lite fartiga lekar och inkallningar förekommer

 
... precis som lite miljöträning  

 
... samt att hålla fast föremål utan att tugga, SNYGGT   

 
... eller helt enkelt filosofera nere vid strandkanten (åter igen ett snyggt grepp om föremålet)

Ja, det går säkert ingen nöd på vare sig mig eller hunden och snart är vi på banan igen, laddad till tänderna .

På måndag är det dags för Mille att bli av med kulorna! Kan ju bara hoppas på att det sitter lite överskottsenergi och jäkelskap i dem som försvinner på kuppen!!! I förrgår, precis när jag höll på att somna, hördes en väldig smäll... Så nu har vi en lampa mindre, men är tacksamma för att akvariet inte sprack!

Avslutningsvis måste jag berömma mig lite själv   för att hittills dags inte missat en dag i mitt lilla projekt 365, snart är det bara 11 månader kvar!

Ärligt talat - är det inte lite väl kallt nu??? Jag bävar för att gå de nödvändiga rastningsrundorna, och en hund som rastar sig i trädgården har jag inte! Men jag ska inte klaga, sambon/hussen tar faktiskt de mest avskyvärda promenaderna. Samtidigt så känner jag att det är det här jag längat efter: snö och minusgrader, fast max -5 grader för att falla mig i smaken! Man kanske ska vara mer petig med det man önskar sig framöver???

Niska började att löpa på trettondagsaftonen och har nu fullt sjå med att sprida sina dofter överallt. Hon har dessutom lyckats att förlora två brandslangar, men när det väl börjar töa - då vet jag var de ligger ! Men visst verkar det vara svårt för hundarna att hitta föremål i snön, elller???

I och för sig finns det ju moment som går att träna inomhus, men med handen på hjärtat så känner jag mig liksom inte så inspirerad... Nä nu ska jag värma på en kopp glögg, fortsatt trevlig helg önskas alla bloggläsare!

 
Niska med en leksak som inte överlevde
"Pirayans" gap så länge...   

... sa Niska när vi äntligen begav oss ut för att träna! I ärlighetens namn har jag inte haft någon större lust för träning de sista veckorna; dels beroende på det kyliga vädret och dels för att det varit mycket annat att stå i - men idag så bar det alltså iväg.

 
Sassa och Kajsa första paret ut 

Vi träffade Sassa och Kajsa på klubben, vi hade bestämt oss för att köra ett uppletande samt lite lydnad. -9 grader kallt, lite solsken och en massa snö - Sassa och jag fick nyttig motion när vi pulsade runt och vallade rutan  . Kajsa var först ut att leta och det gick bra. Niska var duktig hon också, hon var som vanligt ivrig men hittade de 4 föremålen utan problem.

 
Niska lämnar av sista föremålet

Sen körde vi lite lydnad på den plogade parkeringen. Kajsa vart efter en stund kall om tassarna och började halta fram, stackars krake! 

Niska fick komma ut istället, och det med buller och bång - jisses så mycket energi det fanns lagrat där, av att hon nyss sprungit i uppletanderutan märktes inget! Försökte oss på lite saktagående med stadga i stå under sträckan, men det var alldeles för jobbigt för henne att samla ihop sig , lyssna och ta det easy. Efter en stund gick det dock liite bättre. Även sitt/ligg stanna kvar var som om att jag begärde det omöjliga... Avslutade med några apporteringar samt lite skall. När det gäller skallet låter det jättebra, bara hon får "yla upp sig" en halvminut först !

Avslutningsvis fick Kajsa komma ut en stund igen, men ganska omgående blev hon kall om en baktass och såg riktigt ynklig ut. Ynklig kände jag mig också när vi strax senare rattade hemåt - hade lixom ingen känsel i vare sig tår eller fingrar. Längtar efter vår och värme...

 
Solen går ner, vi åker hem

Tack Sassa för trevligt sällskap idag! Hoppas ni båda tinat upp ordentligt! Mer bilder från idag hittar ni här.

Jaha, då var det snart dags att lägga 2009 till handlingarna, ännu en gång har ett år passerat revy och jag hinner knappt med i svängarna...

Rosco-pojken var hos veterinär för ultraljudsundersökning den 11:e februari, allt såg bra ut, dvs oförändrat och ingen var gladare än jag. Knappt en månad senare tog det en ände av förskräckelse, hjärtat orkade inte mer. Helt plötsligt rycktes vårt älskade lakritstroll bort från oss och de följande veckorna var tyngda av sorg.... Saknaden är stor...

 Den 27:e april for jag till Finspång för att heja på träningskompisarna Mia och Irma som skulle tävla hkl-spår. Det gick bra och de vart uppflyttade till Elit!

Helgen den 3-5 maj anordnades SBS-lägret på Öland, på Böda för att vara mer exakt. Vi var anmälda till brukslydnaden och hade Anna Lövgren som instruktör. Det var ett trevligt läger och Niska och jag fick en massa goda råd med oss hem.

 
Under maj månad deltog vi i 2 lkl-spår tävlingar. På första tävlingen gick spåret åt, just det - skogen! Endast 1+1 pinne att redovisa! Med en 5:a på spåret så fick vi ju fortsätta att tävla och vi tog resten som en träning vilket resulterade i vårt bästa lydnadsresultat någonsin som låg på bra marginal när det gällde uppflyttningsgränsen. Det kändes lite som en seger! Den andra tävlingen, ja då tog det stopp efter första pinnen...

Den 7:e juni var det dags för N-kullens M-test i Mjölby. Niska vart godkänd och likaså på exteriörbeskrivningen och kan nu titulera sig KORAD.

  I början på juli var det dags för familjen att damma av tattartermosen för att semestra på Öland. Niska råkade slå av en hörntand vilket gjorde att vi fick skjuta upp vår lilla tripp i väntan på tandläkaren. Med facit i hand kom vi att semestra emellan två "regn-perioder"! Träffade åter igen Anna med sina hundar på campingen, vi träffades ju på campingen året innan. Vi passade på att träna några pass under tiden, kul! Men är det semester så måste ju lek och bus tillåtas också...

Den 9:e augusti var det dags att ta upp tävlingsverksamheten igen. Vi for till Motala för att göra ett nytt försök. Samma spår och samma goa spårläggare som året innan, och vi tog oss runt med två pinnar borta. Nollade budföringen då Niska valde att springa till skytten istället för mottagaren, nu hängde mycket på lydnaden.... Lydnaden kändes, efter våra mått mätt, relativt OK och vi slapp nollorna! Det blev en spännande stund innan det var prisutdelning och jag insåg att vi klarat oss - vi hade äntligen tävlat för sista gången i lägre klass!

I slutet på augusti, närmre bestämt den 28:e, utökades familjen med en kattunge. Hans döptes av Wictor till Mille. Från och med nu så var det slut på friden i huset, den galna kattungen hittade på allt möjligt och lite mer därtill. Från att i början visat lite respekt för Niska har han utvecklat  ett bakhållsangrepp som borde få andra hundar att bli galna...., men Niska är en genomsnäll hund och utrustad med en hög retningströskel när det gäller uppnosiga kattungar!

6-8 november anordnade Tina, Iaxedex kennel, en träningshelg i lydnad med Mia Umaerus och Gunnel Hjort som instruktörer. Denna helg fick vi lite nytänk på vissa fronter och gjorde ett genombrott i framåtsändandet.

  26 december fyllde världens bästa Niska 4 år!

Vill avsluta året med att önska alla bloggläsare:

Vart tog julen vägen? Svisch, borta! Nu har jag dessutom hunnit med att jobba 3 arbetsdagar = 29 timmar  - uschligt trött har jag kännt mig men nu så blir det ju fyra dagar ledigt igen.

Niska fyllde 4 år på Annandagen och blev firad med ett färskt märgben som uppskattades och tog en stor del av hennes dag i anspråk, dagen avslutades sedan med en lång lekstund med kvarterets gula och glada labradorkille, så jag tror hon var nöjd med sin dag! Tackar också för alla grattis!

Imorgon ska vi till veterinären för vaccinering vilket vi får ta i samband med morgonrundan. Har nämligen bokat tid hos den mest lokala veterinären i stan, hon som har sin mottagning på samma gata som vi bor på.

Zedde har beredskap så det kommer att bli en lugn nyårshelg, som vanligt . Ganska gott att bara sitta och softa, äta lite gott för att sedan gå ut och titta på alla grannarnas fjompiga fyrverkerier. Som de flesta hundmänniskor, så är jag inte så glad i dessa pjäser och det skulle aldrig falla mig in att köpa en sån där manick - fast jag måste väl erkänna att vissa är så fina att det ger en lite rysningar , men varför inte hålla sig till tolvslaget???

Vid tolvslaget, då börjar mitt "nya" liv. Jag har en hel massa förändringar som jag ska försöka genomföra och finns det något bättre än en nystart i samband med ett nytt år? Hihi, jag är nog lite nördig, men jag älskar nyårslöften, Ibland så går det bra, ibland sämre... En kul (?) grej ska jag i alla fall försöka genomföra och den uppmärksamme har säkert redan sett den nya länken på hemsidemenyn...