Jag hade med facit i hand satt lite för höga mål den här helgen, det var mycket som skulle hinnas med som inte blev gjort..... Men ibland räcker tiden helt enkelt inte till och ibland så inträffar något man inte räknat med.

 
Min lilla goa arbetsmyra   

Av det planerade skogsspåret blev det inget av, men vi gick ut på eftermiddagen och tränade lite lydnad i alla fall. Bättre lydnad än ingen träning alls! Hon är HET, min lilla madame, men skötte sig rätt hyfsat i alla fall. Hennes arbetsglädje är det inga fel på i alla fall, tänk om jag bara hade haft hälten - då hade jag nog kunnat luta mig nöjt tillbaka i stolen och konstaterat att allt jag skulle ha gjort blev gjort...   

Imorgon är det måndag igen. Lite mjukstart, jobbar bara till klockan tre för sen är det dags att gå på utvecklingssamtal i skolan. För övrigt blir väl det mesta sig likt; jobba, äta och i viss mån sova  Hund och katt håller igång på sitt sätt - Mille  får nog se upp när nästa hund flyttar in, alla har nog inte lika stort överseende som Niska....

 
Elaka Mille & Snälla Niska

Niska visade på en liten lätt hälta i ett framben när hon gick på grusväg, på asfalt och gräs märktes inget. Märkligt! Undersökte tassen men kunde inte hitta något sår som spökade.... Jag hoppas att några dagars vila kommer susen!

Någon hund som det var fart på idag var Marmaduke . Vi såg han på bioduken idag, sönerna och jag.

 
Om drygt en månad bär det av till Köping för en föreläsning som kommer att bli mycket intressant!! Så från och med den femte november kommer det att vara tyst på lydnadsplanen . Skämt åsido, så naiv är jag inte, men en dos goda råd och lite inspiration när det känns problematiskt i träningen är väl aldrig fel???

Efter nästan en vecka utan träning kändes det som att jag bara var tvungen att hitta på något med den fyrfota vännen.... Jag övertalade Mia att vi kunde ses i Finspångsskogarna för lite spårarbete, som sedan skulle rundas av med att titta på spårtävlingen som hölls på klubben. Av det sistnämnda blev det nada, för då vi åkte dit mötte vi alla tävlande som var på väg hem.....

Spåret som jag la kändes (som så ofta) lite smått kaotiskt, då jag inte hade snappat upp korrekta anvisningar från "spårchefen".... Eftersom det fanns outnyttjad terräng kvar på min sida, så la jag ytterligare ett kort spår i fall att - alltid bra att träna lite extra på upptag ju!

Niska var väldigt het på gröten men inte mer het än att hon löste sin uppgift. Hon gjorde det dessutom väldigt bra! Vi har ju haft lite segt att komma igång efter varje hittad pinne, men det blir mindre problem för var gång - idag märktes det inte mycket alls utan hon knatade igång glatt. Två spetsvinklar fixade hon också!!

Sen var det dags för Mia och Irma, en Irma som också var mycket het för dagen! Irma spårade som vanligt mycket bra, så inte mycket att orda om. Efter deras spår var det då dags för vårt andra. Upptaget gick åter igen mycket bra, hon verkar ha bra koll (peppar, peppar...) Trots att hon hade ett spår "i baken", så var hon lika på't igen. Vi missade den första pinnen men tog slutet i alla fall. Även denna gång fixade hon spetsvinkeln!!

 
En nöjd Niska efter två spår

Glada i hågen och nöjda över våra juveler åktevi till klubben. Eftersom tävlingen hade slutat väldigt tidigt, så fick vi planera om: upplet i en välvallad ruta kändes som OK idé. Irma började och visade upp sitt bästa upplet någonsin (som jag har skådat) ! Niska var inte dålig heller och gjorde det riktigt stilfullt vid ett av föremålen: hon tvärnitade typ 5 meter ifrån så att jordkockorna flög !

Avslutningsvis körde vi lite lydnad.... Det märks att det är för kallt nu, hon var så himla gapig , vi vill ha sol och värme.... Momenten som vi tränade igenom gick väl egentligen hyffsat, men eftersom det hela tiden blir en massa gapande så känns det ju lite boring. Men that's life - ljudet är vårt största problem, och det går ju liksom lite upp och ner. Snart är vi säkert på väg upp igen   

På tal om värme så har jag nu äntligen fått ändan ur och lagt upp lite sommarbilder på min juvel, även lite andra bilder från vår semester som just nu känns väldigt avlägsen......

Jaha, då har det blivit en stor lucka i bloggen sedan det skrevs här sist...

Familjens yngling, Wictor, fyllde 10 år den 11:e. Säger bara jisses, vad snabbt åren går!!! Önskelistan innehåller inte längre lego, gubbar och bilar..., i år var det en pekmobil som stod överst på listan. 

     2000 Liten & go                               2010 Stor & cool   

Denna helg som Wictor fyllde år var det också Stångebroslaget uppe på klubben, och många "kändisar" var med. Jag gick upp i ottan för att följa med Mia och Irma ut till spårmarkerna. Upptaget gick kanon, spåret likaså - fullt på huvudmomenten! Irma jobbade sedan bra på uppletet men missade ett föremål till trots. Lydnaden såg riktigt bra ut och det finns potential, ska bli spännande att följa deras utveckling! De drog tyvärr på sig ett par märkliga nollor, inte så mycket att göra åt det men så jäkla irriterande!!

Sassa och Wisca var också med och tävlade spår och gjorde en bra tävling, men jakten på det sista certet fortgår.

Jag passade på att filma båda ekipagen och har ni inte redan hittat dem på hemsidan, så kan ni kolla länken här.

   
Mia & Iaxedex Irma                  Sassa & Puckings Wisca 

När det gäller min egen lilla böna så har det blivit träning på sparlåga. Vi har inte gått ut för att träna, men vi har tränat när vi kommit ut! Förstår ni skillnaden???   Det har dock blivit en hel del konditionsträning med matte och husse i svampskogen. Hon springer mellan oss hela tiden - det gäller ju att ha koll på flocken!

 
Mattes lilla   

Hoppas på fint väder imorgon då jag har en häck som måste klippas en gång till denna höst. Dessutom har vi lånat en släpkärra, så ett par vändor till tippen är också inplanerade.

 
Niska Långtunga  

Så här såg det ut i söndags em när vi hade kört klart spåret, lång hängande tunga och lite rest ragg där bak .

Idag testade vi även på en spetsvinkel, något som jag i ärlighetens namn inte bråkat med tidigare eftersom vi brukar ha nog problem i de "snälla" vinklarna, men hon löste det strålande. Även upptaget gick bra: en liten kort flukt för att läsa av riktningen sen bar det iväg  . Idag blev det inga snitslar i spåret eftersom de var i Finspång och vid en vinkel ångade hon på rätt fram. Eftersom jag då var lite osäker så lät jag henne hållas, så efter 10 meter stannade hon upp och slog tillbaka, kom på spåret och vips var vi on the road igen. Det känns som vi har fått mycket mer stabilitet i spåret de sista månaderna, kanske beror det på att vi har tränat mer regelbundet???   Oavsett avrför så är det skitkul!!

Det jobbiga med att spåra den här årstiden är alla kantareller...., man kan ju liksom inte låta bli dem!! Dessutom är de lika  roliga att plocka som tråkiga att rensa...

Det går åt bajspåsar!!   och så ett mer annorlunda fynd, hängde i ett träd...

Imorgon kväll blir det träning på klubben med Mia och Mats. De ska ju båda tävla i Lkpg den kommande helgen och vill förstås passa på att täna lite på plats. Niska är just nu supergasad i lydnaden, man vet aldrig hur det slutar  

Hmm, ja - den uppmärksamme ser att jag är lite efter min tid. Hade jag inte skaffat mig en androidmobil igår så hade det kanske inte blivit fullt lika sent... Men så här såg det alltså ut i lördags:

 
00.47
Hittar Mille sovandes i tvättkorgen i hallen (vad den nu gjorde där...) Eftersom jag kände mig lika trött som han såg ut, så fick det bli
sängen för min del.

 
08.30
Vaknar av att någon snott min kudde...

 
09.40
Är uppe och igång. Niska serveras frukost.

 
10.40
Full fart med läxläsning, här datakunskap för Pontus och
jag är mer eller mindre mest ivägen  

 
11.33

Blommorna får sig en omgång med vatten, jag kunde nästan ana hur de suckade av lättnad...., torkperioden över för denna gång 

 
12.45
Nu blir det en sväng med smutsen fiende No.1: Ajax Universal   

 
13.42
Lunch. Köttbullar och potatisgratäng - smakade mycket
godare än det ser ut att göra  

 
14.34
Tinar fikabröd i solen på altanen, snart får vi besök!

 
15.52
Yngste besökaren sitter på golvet och lagar mat. Mille
har inte bestämt sig för om han gillar läget eller inte....

 
18.16
Så glömde jag bort att fota ett par timmar.... Niska kände sig
bortglömd ute i trädgården - inget kul om man ska var där själv...

 
19.47
Niska och jag provgår vår nygamla runda. Istället för att traska
i åkerkanten kommer det att bli en cykelbana här.

 
20.57
Väl hemma igen, iskall om fingrarna och allmänt småkall tänder jag lite ljus och häller upp ett glas. Resten av kvällen går i lugnets tecken.

Vaknade till ett strålande solsken utanför mitt fönster, kändes väldigt bra eftersom vi hade planerat in en träningsdag tillsammans med Mia/Irma och Mats/Ivan. Vi träffades i skogen kl.11 för att starta upp med spåren. En svampplockare hade redan presenterat sig för Mats och talat om att han var ute och rekade kantareller eftersom hans hund höll på med svampsöksutbildning... Detta visade sig bara vara början av en ”svampplockarepidemi”!! Bil efter bil rullade in och en massa svampplockare kilade ut i skogen i jakten efter det oranga guldet... 

 
Vi bjöd på uppflyttningsfika idag  

Niska och jag bjöd på uppflyttningsfika idag och Mia höll närapå att sätta tårtan i halsen när hon såg alla svampplockare störta in på hennes spår...

Mia och Irmas tur, några svampplockare i bakgrunden...

Men med facit i hand så visade det sig att Mia inte behövt att oroa sig, Irma skötte det väldigt snyggt i skogen. Hon gjorde en snabb koll på de korsande spåren och fortsatte sedan på sitt eget  

 
Ett litet annorlunda upptag i uppförsbacke

Mats och Ivan fick även de störning av en kantarelltok som korsade spåret i anslutning till upptaget, men Ivan kom iväg på rätt spår och löste resten lika fint   

 
Ivans spår var lite risigt bitvis, här är det dock autobahn

Sist ut var Niska. Upptaget gick jättebra, hon hoppade upp snyggt och markerade påsläppssnitseln   innan det bar iväg åt rätt håll. Mia hade fixat till ett knixigt spår som Niska fixade bra. Vid sista vinkeln, som låg ett par meter från vägen, så satt där en familj på fyra personer... Inte intressant tyckte Niska och tog vinkeln utan att lägga någon större notis om detta   

 
Niska kampar med slutpinnen

Tre   av tre möjliga alltså !!

Nöjda och glada i hågen drog vi ut till klubben. Mia hade tur i lottningen som med startnummer 1 hann göra några moment innan helvetet brakade lös då himmlens portar öppnade sig... Mats körde ett kort moment och jag själv drog vi några repor framåtsändande innan vi gav upp...

Detta är ett bevis på hur tokiga hundmänniskor kan va!!    

Med hopp om en finare höst..., so long!