Efter nästan en vecka utan träning kändes det som att jag bara var tvungen att hitta på något med den fyrfota vännen.... Jag övertalade Mia att vi kunde ses i Finspångsskogarna för lite spårarbete, som sedan skulle rundas av med att titta på spårtävlingen som hölls på klubben. Av det sistnämnda blev det nada, för då vi åkte dit mötte vi alla tävlande som var på väg hem.....

Spåret som jag la kändes (som så ofta) lite smått kaotiskt, då jag inte hade snappat upp korrekta anvisningar från "spårchefen".... Eftersom det fanns outnyttjad terräng kvar på min sida, så la jag ytterligare ett kort spår i fall att - alltid bra att träna lite extra på upptag ju!

Niska var väldigt het på gröten men inte mer het än att hon löste sin uppgift. Hon gjorde det dessutom väldigt bra! Vi har ju haft lite segt att komma igång efter varje hittad pinne, men det blir mindre problem för var gång - idag märktes det inte mycket alls utan hon knatade igång glatt. Två spetsvinklar fixade hon också!!

Sen var det dags för Mia och Irma, en Irma som också var mycket het för dagen! Irma spårade som vanligt mycket bra, så inte mycket att orda om. Efter deras spår var det då dags för vårt andra. Upptaget gick åter igen mycket bra, hon verkar ha bra koll (peppar, peppar...) Trots att hon hade ett spår "i baken", så var hon lika på't igen. Vi missade den första pinnen men tog slutet i alla fall. Även denna gång fixade hon spetsvinkeln!!

 
En nöjd Niska efter två spår

Glada i hågen och nöjda över våra juveler åktevi till klubben. Eftersom tävlingen hade slutat väldigt tidigt, så fick vi planera om: upplet i en välvallad ruta kändes som OK idé. Irma började och visade upp sitt bästa upplet någonsin (som jag har skådat) ! Niska var inte dålig heller och gjorde det riktigt stilfullt vid ett av föremålen: hon tvärnitade typ 5 meter ifrån så att jordkockorna flög !

Avslutningsvis körde vi lite lydnad.... Det märks att det är för kallt nu, hon var så himla gapig , vi vill ha sol och värme.... Momenten som vi tränade igenom gick väl egentligen hyffsat, men eftersom det hela tiden blir en massa gapande så känns det ju lite boring. Men that's life - ljudet är vårt största problem, och det går ju liksom lite upp och ner. Snart är vi säkert på väg upp igen   

På tal om värme så har jag nu äntligen fått ändan ur och lagt upp lite sommarbilder på min juvel, även lite andra bilder från vår semester som just nu känns väldigt avlägsen......

Vaknade till ett strålande solsken utanför mitt fönster, kändes väldigt bra eftersom vi hade planerat in en träningsdag tillsammans med Mia/Irma och Mats/Ivan. Vi träffades i skogen kl.11 för att starta upp med spåren. En svampplockare hade redan presenterat sig för Mats och talat om att han var ute och rekade kantareller eftersom hans hund höll på med svampsöksutbildning... Detta visade sig bara vara början av en ”svampplockarepidemi”!! Bil efter bil rullade in och en massa svampplockare kilade ut i skogen i jakten efter det oranga guldet... 

 
Vi bjöd på uppflyttningsfika idag  

Niska och jag bjöd på uppflyttningsfika idag och Mia höll närapå att sätta tårtan i halsen när hon såg alla svampplockare störta in på hennes spår...

Mia och Irmas tur, några svampplockare i bakgrunden...

Men med facit i hand så visade det sig att Mia inte behövt att oroa sig, Irma skötte det väldigt snyggt i skogen. Hon gjorde en snabb koll på de korsande spåren och fortsatte sedan på sitt eget  

 
Ett litet annorlunda upptag i uppförsbacke

Mats och Ivan fick även de störning av en kantarelltok som korsade spåret i anslutning till upptaget, men Ivan kom iväg på rätt spår och löste resten lika fint   

 
Ivans spår var lite risigt bitvis, här är det dock autobahn

Sist ut var Niska. Upptaget gick jättebra, hon hoppade upp snyggt och markerade påsläppssnitseln   innan det bar iväg åt rätt håll. Mia hade fixat till ett knixigt spår som Niska fixade bra. Vid sista vinkeln, som låg ett par meter från vägen, så satt där en familj på fyra personer... Inte intressant tyckte Niska och tog vinkeln utan att lägga någon större notis om detta   

 
Niska kampar med slutpinnen

Tre   av tre möjliga alltså !!

Nöjda och glada i hågen drog vi ut till klubben. Mia hade tur i lottningen som med startnummer 1 hann göra några moment innan helvetet brakade lös då himmlens portar öppnade sig... Mats körde ett kort moment och jag själv drog vi några repor framåtsändande innan vi gav upp...

Detta är ett bevis på hur tokiga hundmänniskor kan va!!    

Med hopp om en finare höst..., so long!

Nu är det slut med att ligga och dröna om mornarna och vara uppe halva nätterna. Nu ringer klockan 06.30 och som i ett komaliknande tillstånd har jag släpat mig upp... Dessutom har jag jobbat 8-8 dessa två första arbetsdagar och två liknande arbetsdagar till väntar, sen är jag tack och lov ledig på fredag  

 
Niska och jag i de småländska skogarna

I helgen som var var det också mycket intensivt men då av det roligare slaget: träning!

På fredagen
åkte Mia och jag ner till Mats i Tranås där det vi serverades varsit spår - bra service, me like ! Niska kändes mer eller mindre fladdrig under stort sett hela spåret, sista sträckan kändes dock bra. Efter spåret körde vi upplet i blåbärssnåret till uppletanderutan vilket visade sig vara svårt för såväl Niska som Irma, oj vad tjejerna fick jobba! Till uppletet anslöt även Tina och Tikko, kul - det var länge sen sist!

Vi avslutade denna regniga och gråkalla fredag med ett lydnadspass var. I stort sett var jag nöjd med lydnaden, vissa saker kändes riktigt gott, andra gick att få till det bättre med lite hjälp på traven. Allra sist la vi en plats med skott. Niska var relativt orolig när jag lämnade henne (den kritiska fasen) men reagerade inte på skotten.

 
En av de få som vi hittade...

På lördagsförmiddagen
var Zedde och jag ute och plockade kantareller. Så mycket svamp blev det inte, desto mer motion!! Niska var förstås med och sprang hej vilt i skogen emellan oss, och det visade sig att hon hade förbrännt för mycket krut i värmen när vi avslutningsvis skulle gå spåret som jag lagt ut när vi kom dit...

På eftermiddagen åkte jag ut på nytt, kunde inte slå mig till ro med förmiddagens resultat... Det gick bättre men långt ifrån bra...

På söndagen
kom Mats och Ivan upp till Linköping och åter igen var det dags att träna spår (Niska måtte tro att matten hennes blivit helt galen  ). Idag gick spåret kanoners, endast lite strul på den allra sista biten där de tre svampplockarna måste ha trampat förbi. Kändes sååå skönt att få avsluta så här positivt med tanke på den kommande helgen. Uppletet gick däremot lite trögt, hon verkade faktiskt trött! Alla som tränat upplet med oss vet vilken fart hon brukar hålla, men idag klistrade hon till och med lite vid ett par skick och kom även tillbaka utan föremål. Hoppas att det var en tillfällighet, gillar mer när hon springer som en tok  

Ivan under framåtsändandet 

Till sist blev det ett kortare pass i den tryckande åskvärmen. Hon gick lugnt och fokuserat, så lugnt att jag även kunde jobba med slangen som belöning mellann varven utan att hon för den skull strassade upp sig. Körde igenom framåtsändandet, tungapporteringen, skall, kryp och lite fritt följ.

Ivan gick också bra på lydnaden idag, kul för Mats som också ska ut i tävlingssvängen till helgen.

 
Vi tränar kryp

I söndags, mitt på dagen när det var som varmast, åkte Niska och jag till Norrköping för att träna tillsammans med Mia & Irma. Det var länge sedan sist och det var kul att ses igen!

 
Mia & Irma

För att hundarna skulle vara något så när i lugnt arbetstempo startatde vi med ett uppletande. Niska var lite vänsterdragen idag och de raka skicken var sällsynta - ett tror jag vi fick till. Det märktes på såväl Niska som Irma att det var lite slitsamt i värmen.

      Niska på mellanstegen - lite lugnare så!

Ute på lydnadsplanen var det inte svalare. Hundarna var med på planen och fick ligga i skuggan bakom skjulet emellan momenten. Vi hann att gå igenom en hel del moment och överlag var jag nöjd med vår insats. Den stora stegen vållade dock bekymmer.... Hon skuttade glatt upp på den men vart orolig då den var så hal och kastade sig ner när hon nått toppen (tydligen nya plankor). Vi provade en gång till men det ångrade jag snabbt - på mycket darriga ben kom hon dock över till andra sidan så jag kunde lyfta ner henne....

Avslutningsvis fick hon ta den mellanstora stegen och det var inga bekymmer som helst. Hon tog nog inte illa åt sig, men jag lär ju va skitnervös nästa gång vi provar den stora igen...  

   
En dag som denna gick det åt vatten!!

Någon som lyckades bra denna varma dag var Sassa och Wisca, de var och tävlade elitspår i Mjölby och snodde hem hela föreställningen med cert och seger - Grattis!!

 
Sassa & Wisca

Idag hade jag och Sassa bestämt oss för att träna - om det inte regnade alltför mycket... Det kanske det inte gjorde i början, men allt eftersom...!!! Vi var som dränkta katter när vi åkte hem och då hade vi ändå inte hållt på allt för länge. Alla tre hundarna fick köra ett upplet var på en vall (som inte var alldeles busenkelt) och sedan ett kortare lydnadspass.

Niska var lylcklig när hon fick sträcka ut på fältet och gjorde sig av med en massa överskottsenergi. Hon jobbade bra och energiskt men det gick lite kors och tvärs och i ett alldeles för högt tempo.

Sassa och Kajsa myser under sylvestern    

På lydnadsfronten har vi de senaste två passen stött på patrull. Galoppen ut till riktningskäppen fungerar så länge det ligger en godis där - efter en skick mot tom käpp, ja då ger hon blanka fan att galoppera ända dit ut. Även skritten efter käppen har falerat, hon småtravar och vänder sig om ideligen. Eftersom det nu inträffat med än en gång, så är det hög tid att hitta på en lösning!!!  

På långfredagen blev det träning tillsammans med Sassa och schäfertjejerna Wisca och Kajsa. Vi började med att lägga våra spår och då inte i skogen som kanske brukligt är - nej, dessa spår gick över grönområden, cykelbanor och grusparkeringar mm... 

Kajsa var först ut och fixade sitt spår (uppdelat på två) galant. Sen var det vår tur. Efter bakspår på upptaget fick Niska en nytt, snällare påsläpp som gick bättre.  Strax efter start var det övergång vid asfalt och det märktes att hon var lite ringrostig, hon hade svårt att tro att spåret gick över där. Niska brukar annars vara svår att lura vid terrängskiftningar.

 
Niska med upphittad pinne
 

Strax därefter fick hon kvitto på sitt vägval då hon hittade första pinnen. Vid första vinkeln på gräsplanen gick hon rakt fram och jag fick efter ett tag stoppa henne, påminna lite om att man vid tappt letar sig bakåt - för övrigt gick det hyfsat, bara lite småsnurr här och där. Förhållandena var nog inte de lättaste, det blåste rätt så rejält - men arbetsglädjen gick det inte att ta miste på.

 
Sassa & Wisca 

Sist men inte minst var det Wiscas tur. Hon spårade på bra men fick också lite tapp här och där, men löste uppgiften på egen hand och kunde kvittera ut kattmaten på slutet.  

Avslutningsvis blev det lite lydnadsträning. Niska var het på gröten idag och trots lite fartfyllda moment i början (framåtsändandet som gick hyffsat) och metallapportering med varierat resultat - så kunde hon inte riktigt coola ner sig. Fria följet bjöd på mycket ljud då hon hade svårt att fokusera - de korta sträckor som hon gick koncentrerat så gick hon mycket bra - men som sagt, det var bara små små korta sekvenser. Hon gick och laddade på pinnen vid framåtsändandet och kunde inte släppa den riktigt trots att vi la ner den. Dessutom hade jag slangen i fickan efter att ha använt den på apporteringen - klantigt av mig, jag behöver den inte som förstärkning där heller då hon kan offra allt och lite till för en godisbit. Skärpning matte, tänk till!

Sassa och Kajsa under lydnaden

Varken idag eller igår har jag hunnit med någon träning, men imorgon tänker jag ge mig ut i skogen och träna upptag. SMHI har hotat med snö, men de har ju haft fel förr?!!

Idag vart det fikapremiär altanen - vi fuskade lite genom att sätta på infravärmen, men men... Pontus fyller ju år på torsdag så idag blev det lite tjuvstart på firandet, bland annat med en påsktårta.

Igår var det premiär för träning på klubben och det kändes riktigt kul att komma igång – nu går allt mot rätt håll när det gäller ljusa och sköna kvällar så det vore väl sjutton om jag inte kunde få till lite mer

För ovanlighetens skull kom jag lite sent...  , Mia och Mats hade redan vallat upp en uppletanderuta. Niska jobbade mycket fint i början, med ett lagom tempo och nos påkopplad – men sen satte hon i turbon och tog stora lovar även utanför vallningen, men hittade de sista förmålen när hon åter igen gick ner i tempo. Att hon njöt av fulla drag gick inte att missta sig på!

Lite fritt följ skadar aldrig...

Efter uppletet gick vi loss på kaffe och wienerbröd och laddade upp inför lydnaden. Två pass var blev det och totalt sett så är jag nöjd med våra insatser. Det blev lite genomkörning av momenten fritt följ, framåtsändande, metallapportering och inkallning med ställande. Det sistnämnda fungerar otroligt bra när vi har träningskamrater med på plan, det blir banne mig tvärstopp på stanna-kommandot. Det bottnar säkert i att vi för länge sedan tränade så att medhjälparna skickade ut bollen bakom henne när kommandot kom. När jag tränar själv och hon ser att bollen leker bakom – ja, då blir det inte ens hälften så snyggt...

 
... ej heller stadga i sitt/ligg kvar

Emellan de två lydnadspassen bjöds det på kanongoda korvar – så gott att jag åt alldeles för glupskt och en brännskada i gommen var ett faktum... Kunde inte låta bli att småle åt Mats supermini lilla plastbord med texten TREVLIG SOMMAR. Sommar var väl att ta i, men det var en helt OK vårdag, det utlovade regnvädret uteblev och solen försökte titta fram emellan varven.

Nu vill jag ha mer av vår,  och träning

Förra söndagen var vi faktiskt i Boxholm och tränade! Vilket lyx att träna inomhus, slippa snö, is och kyla! Det var förutom vi Mia/Irma, Petra/Yazza och Anna/Nico. För de andra tre ekipagen var det andra gången under samma vecka som de tränade där, men vardagsträning är inte så lätt för mig att genomföra - så kanonkul att det dök upp en ledig tid en söndag!

  Anna/Nico                      Petra/Yazza                     Mia/Irma

Fyra timmar hade vi bokat så det blev 3 20-minuters pass var. Jag misstänkte att Niska skulle vara gasad vilket visade sig vara en rätt så bra gissning. Första passet börjades med lite fartfylld apporteringsträning för att avslutas med lite saktagående, ett saktagående som gick i ett lugnt och perfekt tempo.

Andra passet tränade vi på galoppdelen vid framåtsändandet och det gick lite si och så... Vårt fina framåtsändande från i höstas är helt borta nu och jag tror att jag åter igen måste börja punkta galoppen ut...

Avslutningsvis blev det ett pass med fritt följ och jag blev positivt överraskad eftersom jag till och med övervägde att inte träna det momentet... Jag gick korta raksträckor med helomvändningar åt vänster för att få henne att räta upp sig och det flöt på riktigt bra, hon var mycket fokuserad och gav inte ifrån sig nämnvärt mycket ljud heller. Anna var snäll och filmade det hela, kul att se sig själv! Anna tog även lite bilder på oss - tack för hjälpen!

För de andra tre ekipagen såg det väldigt bra ut rakt igenom!

I veckan som gått har det nästan dagligen blivit ett kortare pass och då mest inomhus. Vi nöter vidare med krypet där tempot och riktningen är bra, men de rackarns armbågarna har en tendens till att bli höga mellan varven. Ett knepigt moment det där krypet...