... sa Niska när vi äntligen begav oss ut för att träna! I ärlighetens namn har jag inte haft någon större lust för träning de sista veckorna; dels beroende på det kyliga vädret och dels för att det varit mycket annat att stå i - men idag så bar det alltså iväg.

 
Sassa och Kajsa första paret ut 

Vi träffade Sassa och Kajsa på klubben, vi hade bestämt oss för att köra ett uppletande samt lite lydnad. -9 grader kallt, lite solsken och en massa snö - Sassa och jag fick nyttig motion när vi pulsade runt och vallade rutan  . Kajsa var först ut att leta och det gick bra. Niska var duktig hon också, hon var som vanligt ivrig men hittade de 4 föremålen utan problem.

 
Niska lämnar av sista föremålet

Sen körde vi lite lydnad på den plogade parkeringen. Kajsa vart efter en stund kall om tassarna och började halta fram, stackars krake! 

Niska fick komma ut istället, och det med buller och bång - jisses så mycket energi det fanns lagrat där, av att hon nyss sprungit i uppletanderutan märktes inget! Försökte oss på lite saktagående med stadga i stå under sträckan, men det var alldeles för jobbigt för henne att samla ihop sig , lyssna och ta det easy. Efter en stund gick det dock liite bättre. Även sitt/ligg stanna kvar var som om att jag begärde det omöjliga... Avslutade med några apporteringar samt lite skall. När det gäller skallet låter det jättebra, bara hon får "yla upp sig" en halvminut först !

Avslutningsvis fick Kajsa komma ut en stund igen, men ganska omgående blev hon kall om en baktass och såg riktigt ynklig ut. Ynklig kände jag mig också när vi strax senare rattade hemåt - hade lixom ingen känsel i vare sig tår eller fingrar. Längtar efter vår och värme...

 
Solen går ner, vi åker hem

Tack Sassa för trevligt sällskap idag! Hoppas ni båda tinat upp ordentligt! Mer bilder från idag hittar ni här.

I fredags kväll ringde Mia och undrade om jag var sugen på att träna. Visst var jag det, men hade egentligen inte så värst mycket tid över... Efter lite övervägande bestämde vi oss för att träffas och träna lite lydnad i alla fall. Vi tittade på kartan och tyckte att Norsholm såg ut att ligga halvvägs mellan Lkpg och Finspång, så på förmiddagen träffades vi där på lite vinst och förlust. Mia hade luskat ut att det fanns en idrottspark dit vi begav oss. Parkeringen av grus var totalt geggig, gräsplanerna sanka – men mellan byggnaderna fanns det en bredare grusväg med gräsbevuxen yta till kant som var torr och fin, perfect!

  
I en annan del av Norsholm 

Mia och Irma fick börja. Jag blev nästan smått chockad när jag fick se Irma, hon såg ut som en skabbräv – nästan kal fläckvis. Nu sprutar ju Mia Irma med vaccin varje dag + att hon inlett en kortisonkur, hoppas verkligen att det hjälper. Som Mia sa ”det är ju inget livshotande” – nu får vi bara hoppas att det inte blir ett livslångt lidande ! Deras lydnad gick riktigt bra. Sen jag såg dem sist har tydligen Irma varit lite speedad och med tanke på att hon inte mått bra så är det väl inte så konstigt. Mia har backat bandet några steg och är på god väg att nå tillbaka till det som varit riktigt bra tidigare .

Sen var det dags för min lilla nakenhund att få utlopp för sin energi, och vi startade med framåtsändandet. Efter några smått trevande försök blev det sen riktigt bra – provade hela momentet utan att lägga mig i och påverka hennes tempo och med raska steg av matte så hade vi nog klarat oss om det varit tävling . Jag får fortsätta att nöta saktagåendet mellan varven och sen köra på med momentet som vi gjort den sista tiden. Jag ser ljuset i tunneln .

  
Niska-tiska bus  

Vi gjorde några metallapporteringar som inte var så mycket att orda om, kanske ett extra plus idag på mycket snygga ingångar! Sen kom dagens värsta problem: kvarliggandet… Det kröps och det gnälldes, Mia fick ”pojja på” henne ordentligt. Kvarsittandet gick mycket bättre, men efter att ha fått göra en inkallning, så vart det ”trampigt” igen. Körde inkallning med ställande samt ink.med stå+ligg. Ställandena vart riktigt bra vid båda tillfällena, men läggandet – det lämnade mycket att önska. Avslutningsvis blev det ett kortare fritt följ. Niska var tyst och gick med fin kontakt, även när Mia började smyga in lite kommendering. Lite plogande bitvis, men man väljer sina strider!

  
Mia och Irma under uppletet
(notera en klarblå himmel!)

Eftersom lydnaden avklarades relativt snabbt och vi båda var nöjda, så körde vi ett litet uppletande i en vallad korridor med 4 föremål på linje. Fyra skick, fyra föremål * 2, det var ett snabbt avklarat moment. Näsorna var påkopplade och även om rutan stank vitlök (Mia höll nästan på att dö av lukten…) så var det busenkelt för dem.

Tackade Mia för trevlig träning idag och kastade in mig in i bilen, för att väl hemma kasta mig in i duschen. Sen har det gått i ett – först ett "avslutningsjippo" för en aktivitet som Pontus medverkat i under hösten och sen 3 innebandymatcher för Wictor senare på kvällen. Familjen landade i TV-soffan kl.20.00 för att äta middag och titta på Robinson…

Imorgon har Pontus 3 innebandymatcher på förmiddagen, Wictor och jag ska baka pepparkakor. På kvällen är det dags för Wictors födelsedagskalas på Fenomenmagasinet, så vi behöver inte sitta å rulla tummarna imorgon heller .

Avslutningsvis måste jag nämna den 18-åriga norska tjejen Regine som lider av MDS/AML, en mycket svårartad typ av cancer, och vars blogg jag följt en längre tid nu… Efter 10 dagars uteblivet bloggande kändes det skönt å se att hon skrivit igen... Men så skriver hon att de firat jul den 24:e november eftersom hon ”troligtvis inte lever till jul”… Usch, jag blev så ledsen när jag läste detta, livet är så orättvist …

Känns att det är hög tid att skriva några rader här, det var länge, länge sen sist…

Förra helgen tillbringades i Mjölby där Tina anordnat en träningshelg i lydnad för Iaxedexare. Hela 19 ekipage deltog, många kändisar sedan tidigare men även nya trevliga valpköpare att stifta bekantskap med. Instruktörer denna helg var Mia Umaerus och Gunnel Hjort och jag fick goda råd av dem båda. På lördagen tränade vi för Mia och fick en hel del nyttiga tips. Niska var på lördagen på sitt värsta tänkbara humör: mycket ljudligt och mycket splittrad… Vi fick visa upp vårt sätt att träna framåtsändande och jag fick lite frispel, gjorde många detaljer annorlunda än normalt. Mia pratade mycket om helheten, att visa hunden vad man vill och att vara tydlig, och gav mig förslag på fortsatt träning. Dels att jag ska kunna styra henne helt i tempo och ställande, stå är stå även om morsan kommer klampandes bakom. Efter lite tjuvträningen på lunchrastningen gick det mycket bättre redan på eftermiddagspasset.

Vi la också två platsliggningar, en med och en utan skott. Vid båda tillfällen passade jag på att gömma mig och det gick faktiskt riktigt bra. Kvällen avrundades med teori av Mia och en smaskig buffé.

På söndagen var det Gunnel som drillade oss och jag tog ett ”modigt” beslut om att pröva framåtsändandet i sin helhet för första gången. På kommandot framåt galopperade hon snabbt ut(!) bröt av på mitt kommando ”sakta” och traskade lugnt och sakligt på framåt utan att flacka med blicken bakåt! Jisses, kändes otroligt häftigt och naturligtvis jätteskoj! Testade flera gånger, naturligtvis, och inte mycket att klaga på var det heller. Jag fortsatte att träna stadga i stå under sakta-sträckan och hon lyssnade fin-fint. Efter förmiddagens fika och vi kom ut på plan för att träna vidare, så hade Gunnel dukat upp med kopp kaffe och fyra kakor på bruksstegen – nu skulle jag fika igen, allt för att skruva ner Niskas förväntningar lite grann.

Sista passet, ja då blev det fritt följ för hela slanten. Niska var hyffsat ok och kändes fin bitvis men släppte kontakten emellanåt. Jag fick rådet att gorma på henne när hon släppte, tummen i ögat liksom. Det gick bättre och bättre och publiken fick ställa ut sig på planen för att agera störning. Avslutningsvis sattes gruppen i rörelse och faktum är att Niska skötte sig bra trots all denna störning.

Vill passa på att tacka Tina för en trevlig träningshelg, å tack Mia och Gunnel för alla goda råd vi fick!

 
Mia Umaerus & Gunnel Hjort

Idag var vi ute och tränade en sväng med Sassa, Wisca och Kajsa, det blev det spår, spårupptag och uppletande. Till skillnad mot gårdagens gråväder bjöds vi till och med på lite sol idag!

Vi började med uppletande på ängen och den breda korridoren bestod dels av ett större gräsfält samt ett mindre sten- och buskparti i vänsterkant. Alla hundarna skötte sig bra, Niska hade faktiskt inte så mycket spring i dag, eller rättare sagt: ett hyffsat normalt tempo.

Kajsa fick ett ängsspår och Wisca och Niska fick träna upptag. Kajsa såg inte ut som den dammsugare jag är van att se henne som och hon missade i andra vinkeln för att komma på spårets sista del – ja, här hade nog spårläggaren kommit lite väl tight (f'låt!)…. Sassa släppte på henne på ett ställe där vi säkert visste att spåret passerade, men Kajsa fick aldrigt riktigt fäste. Till saken hör att det var väldigt blött och sankt samt att jag mötte två 2-benta med hund  när jag la ut spåret… När det var Niskas tur flöjtade hon ut i ett högt tempo, fick nys på vimpeln och gjorde ett jämfotahopp upp på denna, suck! Nytt påsläpp några meter ifrån och hon tog upp det bra denna gång och forcerade fram som en ångvält. Lite slarvfel i första vinkel men sedan rätt ok, men draget – onödigt hårt, stackars mina arma händer! Wisca fick två upptag som hon löste men med lite strul. Sassa funderade på om båda drabbats av noskvalster då de inte uppförde sig som vanligt. Inte helt omöjligt.

Nu väntar sängen och sen en ny lång arbetsvecka…

Familjen Svan på promenad! 

Idag när jag och Sassa var på väg till universitetsområdet för träning blev vi något sinkande av denna parad av svanar som korsade Haningeleden. Håller med Sassa - varför flyger de inte istället???

Dagens träning gick kanonbra! Vi startade för att Niska inte skulle behöva ligga och ladda mer än nödvändigt. Vi började med framåtsändandet och istället för tasstarget använde jag mig idag av en riktiningskäpp som laddades med godis. Niska fattade ganska direkt att denna hade samma effekt som mattan, att väl framme vid punkten så skrittar man vidare i riktning framåt. Efter detta gick jag direkt på det fria följet som funkade mer än väl ! Något enstaka pip i någon vinkel annars knäpptyst! Sassa filmade oss och det såg bitvis skapligt ut, men vi får jobba vidare på att hon inte ska släppa kontakten som hon ibland har en tendens att göra. Visserligen bara någon sekund här och där, men det ser lite fladdrigt ut. Men, men - Rom byggdes inte på en dag...

Sassa tog först ut Wisca och det såg riktigt bra ut! Wisca har också haft en liten ljudlig period men av det märktes inget - hon gick fint på framåtsändandet och även i det fria följet där hon var mycket koncentrerad och fokuserad. Sen var det Kajsas tur och hon fick också en genomkörare av framåtsändande och fritt följ. Sassa tränade även vändingar, halter och kryp med Kajsa som också såg mycket fint ut.

  
... några varv runt stolpen ! 

Nu återstod det bara för Wisca och Niska att få gå sina gräsmattespår! Niska fick börja och var mycket het och ivrig på sin uppgift, "äntligen spår" tycktes hon tänka. I spåret hade jag på vissa sträckor lagt ut lite godis och hon gick klockrent och tog sig tid att smaska i sig det mesta, och vips bland ett myller av löv fanns det pinnar att hitta. Vid ett ställe gick spåret över en asfalterad väg och det blev väl lite förbryllande för henne, men hon tog sig över och fick fäste direkt  och kunde slutföra uppgiften . 

Avslutningsvis var det Wiscas tur att spåra. Hon hade bitvis lite svårt att få fäste på spåret men var envis som synden och det var kul att se hur hon verkligen koncentrerade sig till tusen. 

Tack Sassa för en trevlig träningsdag!

Mille med bra utsikt!  

När jag kom hem kastade jag mig direkt ut i trädgården för att börja lite med "höst-röjet". Mille fick komma ut och lufta sig litegrann och han tyckte det var toppen att få klättra i körsbärsträdet! Niska fick spelet när han var där uppe, hon ville gärna ha honom på marknivå för lite bus .

Wictor och Pontus är laddade!  

Avslutningsvis drog grabbarna ut på "Godis eller Bus?" Det verkar som om det var godis i år med tanke på hur mycket godis, kakor, pengar och frukt som håvades in...

  
Skörden... 

När man genomfört ett så totalt urflippat  träningspass som vi gjorde igår så kan ju allt bara bli bättre, nåja – ifall inte sämre! Måste intala mig detta för att över huvud taget orka träna vidare med min ljudliga, splittriga fyrbenta kompis.

Vi träffade Mia och Mats på Campushallens parkering för drillning i lydnadens ädla konst, asfalt var att föredra istället för gräs och lera denna blöta lördag. Niska var minst sagt ofokuserad och ljudlig – ett under att jag inte bröt ihop! Oavsett vad jag gjorde så var det ljud, ljud och åter ljud och ofokuserad till tusen .Jag har försökt rannsaka mig själv, hitta någon förändring i träningssättet som gjort att allt ljud kommit tillbaka – men jag går bet, kan faktiskt  inte komma på det endaste. Någon skendräktighet kan det inte heller bero på, den tiden har passerats med mått och råge.  Jag ska fortsätta att jobba vidare, hitta tillbaka till det som i somras kändes så bra. Jag har den hund jag har, och hon är världens mysigaste även om hon ibland gör mig tokig! Det gäller att gilla läget och träna på. Hon är som hon är och med den inre stress hon besitter och som så lätt bubblar upp till ytan så är hon ingen lätt hund!

Niska hade dagens lugnaste saktagående i alla fall !  

För Mats och Mia gick det bättre. Mats fokuserade med Mias hjälp på att variera belöningsfrekvensen, för att få en hund som kan jobba längre utan belöning. Fortsätter Mats att jobba på denna linje så kommer nog resultaten infinna sig snabbt. Mia har börjat med ett nytt träningssätt på framåtsändandet och det såg bra ut! Vet i katten om jag inte ska apa efter, min targetmatta verkar få min hund att gå upp ordentligt i spinn!

Tack Mia och Mats för en trevlig träningsdag!

  
Mia hade fullt sjå med att hålla ihop sin flock   

För övrigt så har livet sin gilla gång. Äldste sonen vaknade igår med halsont och 39 graders feber – svininfluensan tänkte ju genast jag… Febern har med hjälp av febernedsättande nu gått ner till drygt 38. Det tråkiga var att Pontus missade en aktivitet igår som han verkligen sett fram emot… Förra lördagen var det innebandy för hela slanten; båda grabbarna hade 3 matcher var. På söndagen var jag tävlingsledare för klass I och II på hemmaklubben, den roligaste uppflyttningen i klass I stod nog den långhåriga taxen för! För övrigt bjöd inte veckan på så mycket mer än jobb, skjutsa barn, läsa läxor med dem och ”vanlig” marktjänst.

I den kommande veckan har barnen höstlov, själv har jag tagit semester ons – fre så att de ska få lov på riktigt. Nu spörs det ju hur Pontus mår framöver, det kanske blir att ersätta semesterdagarna med VAB…

  
Här föddes nytt ordspråk, se rubriken ovan ! 

Igår träffade vi Mats/Ivan och Sassa/Wisca/Kajsa för lite samträning i Klubbarp. Det visade sig bli en trevlig träningsdag med många goda skratt mellan varven. Vi började dagen med uppletande som blev lite marigt för alla utom Wisca då . Det var medvind från baslinjen och föremålen låg samtliga bakom något slags naturhinder som gjorde att vittringen var minimal. Niska jobbade i ett galet högt tempo och fick utdelning först när hon lugnat ner tempot lite grann. 

  
Inte blir det väl godis om man släpper apporten så där... 

Vi körde sedan två pass lydnad var med break för lite lunch emellan dessa. Jag glömde helt bort att jag planerat fokusera träningen på lugna moment... , så det blev istället full fart från början med hoppet och apporteringen. Vårt sista pass ägnade vi åt framåtsändande och fritt följ. Niska var taggad till tusen och gapig vid den rushiga delen, saktagåendet gick riktigt bra och hon kunde otroligt nog varva ner och bli hyffsat fokuserad på det avslutande fria följet efteråt. 

  
Mats & Ivan 

Avslutningsvis la vi plats med Kajsa, Ivan och Niska. Idag låg Niska lite lugnare lugnare än sist, så det kändes ju riktigt bra! Vi passade också på att testa träningsstegarna som fanns på klubben innan det var dags att ratta hemåt efter en jättetrevlig träningsdag - tack för idag Sassa och Mats!

  
Saktagående eller kryp? Det är frågan!

Nu har Niska slutat med ”tysta leken”, nu är hon tillbaka till sitt gamla gapiga jag igen – gah ! Från juni till slutet av september var det en fröjd att träna, det spelade liksom ingen roll hur knepigt det blev ibland, inget fick henne att börja ljuda . Nu hoppas jag lite att det är en sväng av skendräktighet som farit över henne och allt snart blir bra igen!  

Igår träffade vi Sassa och schäferbrudarna för lite lydnadsträning i det blåsiga vädret. Sassa började med Kajsa som lyckades bra med allt som matte bad henne om, och här finns ingen tendens till oljud (blir man avis eller ?)! Ska man vara riktigt petig, så tjuvade hon på budföringen .

Min lilla toka

Niska var ett riktigt ”pain in the ass” idag, totalt sjötokig! Det var fladdrigt och pipigt momenten rakt igenom och jag borde få diplom för att jag stod ut och inte stoppade in henne i bilen efter första momentet. Nåja, allt var ju inte tokigt men ljudet förstör liksom det mesta även om jag försöker slå till dövörat. Ska nu en period bara träna ”tråkiga” grejer – inga rushiga galopper, inkallningar eller apporteringar här inte – från och med nu ska vi bara grunda sitt och ligg, träna saaaaktagåendet och träna platsliggning en period. Det sistnämnda är nog det vi måste lägga 110% krut på, hon är INTE trygg när jag går iväg från henne. När jag är helt dold så blir hon lugnare, men jag måste ju faktiskt gå en sträcka först. Ska damma av backspegeln för att hålla koll på henne när jag är på väg bort…. Hon fick träna en platsliggning ihop med Kajsa igår.

Wisca var sista hunden ut och precis som Niska (fast betydligt mindre) så var det lite ljud här och där, hon gick annars väldigt fint.

Nu ska jag ”roa” mig med att ge den lilla röda avmaskningsmedel, men först måste han vägas…. på köksvågen! Badrumsvågen visar inget under 2,5 kilo och så mycket kan jag ju säga, att det väger han inte. Alltså borde det bli en enkel match!

Vissa dagar så får jag så mycket gjort, andra mindre – idag var det i alla fall en sån där effektiv dag (kanske beroende på att jag bara jobbade halva dan – skulle mycket väl tänka mig 4 timmars arbetsdag fast med lön för åtta ). Eftersom jag slutade vid lunch blev det en lång, trivsam promenad med hunden där jag varvade lunkandet med inslag av små lydnadsmoment. Dock hade jag inte kläder efter väder, trodde fingrarna skulle ramla av så kalla var de… Klockan två var det ett möte i skolan och någon timme senare satt jag i bilen körandes mot Ikano. Här lyckades jag bränna nästa 2000:- på en timme  innan det var dags att ratta hemåt igen. Efter middagen hoppade jag in i duschen, för att senare  åter bege mig till skolan: föräldramöte för 4:orna. Fullt ös med andra ord!

När jag kom hem från föräldramötet var Zedde fullt upptagen med att sälja Omegan… Vi satte ut annonsen igår kväll och bilen är nu alltså redan såld. Åhh, som jag gillade den bilen, men att köra omkring med två stora bilar är liksom inte försvarbart – nu ska vi se till att skaffa en liten, smidig och bensinsnål bil till all stadskörning.

I söndags var det träningsdag med Mia och Mats. Mats och jag åkte i förväg och la ut spåren då Mia jobbade till 10. Jag gick ut ett spår och var sedan klippt slut – jäkla förkylning, den får den sedan tidigare usla kondisen att bli helt obefintlig . Det kändes som om jag knallade omkring med 10-kilos klumpar till skor  och minst lika mycket tryck i lungorna (är dock på bättringsvägen nu även om det verkar ta tid).  Efter en timmes skitsnack och kaffedrickande blev det dags att sela på, Niska blev först ut. Hon skötte sig kanonbra idag, nästan behagligt tempo från start, gick tydligt bakåt vid ett par tillfällen för att säkra spåret och kändes helt enkelt bara bra! En missad pinne blev det och vid två andra kom hon på något nytt: hon tog upp pinnarna i munnen och fortsatte att spåra! Men hallå, ska du inte ha boll och korv ???

Såväl Ivan och Irmas spår blev utsatta för svampplockare, vilket försvårade lite grann. Mia bröt direkt när Irma bytte spår för att på så sätt stoppa henne från det roliga: att spåra. Irma fick en andra chans efter lunchen och fick ett nytt påsläpp längre fram i spåret, då gick det som på räls tills vi närmade oss ett ställe där vi såg svampplockarna irra omkring – då vart Irma alltför nyfiken igen.

Full fart mot mattan!

Avslutningsvis blev det lite filande på lydnadsmomenten. Jag passade på att träna galoppdelen nu när jag hade en liten grupp och faktiskt funkade det rätt så ok. Det var väl också det enda som fungerade… Vid apporteringen släppte hon greppet på eget initiativ för att, som hon trodde, kunna kvittera ut bollen… Minen då hon kom på sig själv är obetalbar, se själva:

Nu slänger snart morsan bollen!!

ööhhh, nu gjorde jag nog fel - bäst att vända om!

I fria följet hade hon glömt bort att man ska sätta sig när matte stannar, bakdelen hängde också och slänge – i vänstersvängarna höll jag nästan på att stupa över hunden… Pipet låg och kokade under ytan och det mesta kunde varit bättre, vet inte om det är en släng av skendräktighet – det vore enklast om så vore fallet. Vi avslutade med en platsliggning och jag gick utom synhåll. Niska gillar verkligen inte det läget, hon vill allt ha koll på morsan - det var pipigt och allmänt oroligt… Så som ni förstår. så har vi mycket att träna på och förbättra under hösten/vintern – att gå i ide tillåtes inte!