Ikväll har det äntligen blivit lite träning. Inget märkvärdigt – åkte inte ens ut till klubben, men vi var ute och jag hade planerat att träna! Började med hennes favoritnummer: saktagåendet. Nu gick det inte så himla sakta, hon slog i en högre växel än önskvärt och trippade glatt på. Att hon sen fick, utan belöning förstås, komma tillbaka och göra om, störde henne inte ett dugg. Nej, hon fortsatte gladeligen att knata på… Nu var det ju inte så himla smart av mig att inleda träningspasset med detta moment, jag får tänka till nästa gång!

Fria följet gick dock förvånansvärt bra ikväll. Hennes kontakt var det inget fel på, inte ens i svängarna då hon haft en tendens att släppa! När ljuden kom klev jag helt sonika ur position och hennes protester blev relativt små – hon kom snabbt upp till sidan igen och var tyst. Jag kunde t.o.m göra halter och starta igen utan att det uppstod missljud.  

Innan vi gick in passade vi på att träna lite frivilliga hopp över hinder i  trädgården. Då hade jag slangen som belöning och hon hoppade som om det gällde livet. Efter en stund fick hon starta i utgångsläge och hoppa på mitt kommando, det gick ganska bra, något enstaka startgnäll. Det var dock lite problem med att sitta ner tungt på rumpan på andra sidan hindret…  

Idag har det ju varit våffeldagen och vi åt våfflor till kvällsmat…

Ok, inte helt nyttigt, men vad fasen, en gång om året?! Niska fick slicka rent gräddbunken och hon var inte kontaktbar på en liten stund. Imorgon blir det middag ute med bowling som avslutning. Vi är ett gäng på jobbet som bestämt oss för att hitta på något kul tillsammans. Det blir säkert kul! Undrar just hur många strikes i rad jag kommer att få till!

Nu ska jag sätta mig och flukta lite i tävlingskalendern, funderar på att försöka mig på ett lägrespår under våren trots allt. Det skulle antagligen få mig att komma igång och träna mer regelbundet också, och det skadar ju inte!