Mitt i all sorg efter Rosco så har träningen med Niska blivit en hel del åsidosatt av naturliga skäl. Vi har nu så smått kommit igång igen och hon uppskattar det  verkligen. Sen hon blev  ensam hund i huset kan man skönja ett visst lugn; hon är mycket lugnare när vi ska gå ut, hon är lugnare när vi tränar och hon äter sin mat SAKTA! Det kan ju mycket väl bero på att hon saknar sin fyrbente vän och att hon snart är tillbaka i samma gängor, eller så har hon triggats så mycket av att de varit två som ”tävlat” om allt... För min del får det förstås bero på det sista alternativet, det är så mycket behagligare med en lugn schäfer än en halvrabiat en.

På tisdag kväll var det föreläsning med Fanny Gott, en föreläsning som handlade om shaping och tricks och alla fördelar denna träning innebär. Mycket av det som sas var inte nytt för mig, jag har ju försökt mig på en hel del innan, men det var en trevlig föreläsning som gav en kick i rätt riktning och visade på att vi jobbar på rätt sätt.

Fanny och Shejpa leker mellan övningarna

Squid, 6 månader gammal, hade ett brett register (trots sin ålder) med trick att visa...

Niska är otroligt duktig på att erbjuda olika beteenden med sina framtassar och sin nos – men bakkärran, nej den existerar liksom inte…! Passade på att fråga Fanny hur jag skulle få igång den och med facit i hand så känns det blaha att jag inte kunde komma på det själv. Igår testade vi vårt nya tips och efter en stunds kliande i skallen, så började det att hända grejer! Kul var det!

Niska, numera med bakben :)

Nu är det dags att ta en ”powerwalk”, har mer eller mindre fastat en vecka utan att vågen minskat ett endaste kilo, nu är det åter igen dags för GI. Blir galen, vill inte bada i vassen i år igen… Kanske jag rentav måste börja jogga också??? Kanske ut och spårträna istället?!?