Speciellt under vardagsmornarna  sker det mesta i vårt hem i en speciell ordning som upprepas alla fem dagarna i veckan. Inte för att det ligger någon som helst planering bakom detta, det har mest bara blivit så. Numera får jag antränga mig hårt för att bryta rutinerna, att INTE göra momenten i samma ordning, för det har nämligen slutat med att Rosco börjat att dregla rejält och Niska i sin tur ligger i startgropen och gräver ner klorna i soffan när det börjar närma sig utdelningen av deras frukost!

Ungefär som Pavlovs hundar började dregla när de hörde klockan så har mina hundar gått igång på liknande sätt… När jag sedan ropar på dem, så FLYGER Niska ur soffan över Roscos Bia-bädd som står vid sidan om. Rosco i sin tur väntar en tiondels sekund så att Niska hinner hoppa över honom innan han själv reser sig och galopperar ut i köket. Cirkus Schäfermann...

Liknande förväntning har det blivit vid kloklippningen, eftersom de vet att de efter avslutad klippning brukar få en liten tuggpinne var…  Det innebär att jag måste klippa Niska sist, annars så gör hon runt och "tjatar" medans jag klipper Rosco, och hur jobbigt är det??? Avslutar jag med henne så går hon igång på sista tassen, för då är gottet nära, och betydligt angenämare för mig.Ikväll, efter avslutad kloklippning, fick dom varsin massiv tuggring istället för den lilla pinnen. Tyckte dom kunde ha det lite gott på söndagskvällen, medan jag skulle dammsuga övervåningen. När jag kom in i vardagsrummet en kvart senare låg Rosco och gnagde nöjt på sitt ring, Niska låg bara och hässjade. Jag trodde nästan att hon mådde dåligt eftersom hon inte tuggade på ringen, men när jag skulle se hur mycket hon hade kvar så gick den inte att hitta – hon hade redan käkat upp den! Det tog inte många minuter , snacka om glupsk schäfer alltså!
Så här mycket hade Rosco kvar när Niskas var slut...

Jag passade på att köra lite träning med Niska nere i källaren medan Rosco låg uppe och gnagade. Idag fick jag för mig att jag skulle klicka in att hon ska hålla hakan mot marken när hon ligger, och det gick kanonbra! Jag var väldigt facinerad, inte minst av mig själv, att det gick så enkelt! Nu blir det att tänja tiden som hon kan ligga med hakan nere, men redan ikväll så visade hon stort mått av uthållighet! Duktig Niska!


Den som spar han har

//Ewa