Helgen inleddes med ett besök i sporthallen på fredagskvällen, Wictors lag skulle spela en liten uppvisningsmatch i första pausen när Linköpings Innebandyklubb spelade en div.1 match.

Smågrabbarna tyckte naturligtvis att det var lite häftigt att stå bakom de stora grabbarna då dessa skulle springa in på arenan, genom rökridån med musiken dånande i bakgrunden. Röken lade sig som ett tjockt täcke även i hela korridoren där vi stod innan vi blev uppsläppta på läktaren… Smågrabbarnas uppvisning blev som sagt en kort historia, men Wictors lag hann att få in ett mål – så de gick av planen som segrare. Det gjorde även Linköpings stora grabbar lite senare.

På lördagen stod det hundträning på schemat. Strax efter klockan 10 var vi (Mia, Mats och jag) ute i skogen och knallade ut våra spår. När detta var klart och vi intog lite kaffe, ja då plötsligt började det krylla av orienterare… De kom från Irmas spår och fortsatte över vägen för att forcera vidare på Niska och Ivans sida. En hel drös. Till och med en stavgångare vart avsläppt där, han tog sina stavar och knallade in på Irmas spår...Men, men – vad hade vi att välja på? Det var bara att ge sig i kast med våra uppgifter och se vad som hände. Niska fick börja och då med ett litet godisspår på en 8-10 meter innan det var dags för det riktiga spåret. Upptaget strulade lite idag, men hon kom iväg för egen maskin till sist. Vid de första hittade apporterna hade hon trögt att starta upp och spåra igen, något som faktiskt lyst med sin frånvaro ett tag nu. När hon väl sätter igång igen så är det minsann inget fel på intresset, så nog är det märkligt att hon gör så där! Efter en stund börjar Mats att ropa på på oss, han menade på att han inte hade gått där. Niska låg på som en tok, jättefokuserad på sin uppgift så jag vägrade lyssna – tänkte att Mats har nog fel, Niska hittar snart en apport som bekräftar det hela. Å så har jag ju lärt mig att lita på min hund… Till sist insåg jag att Mats kanske hade rätt, kunde det vara ett orienterarspår som hon gått över till??? Antagligen! Efter ett nytt påsläpp kunde hon spåra vidare till slutet.

Ivan hade det om än ännu rörigare än Niska, då Mia hade typ lagt en vinkel precis vid en orienteringskontroll…tjena kompis!
Irma fixade tydligt sitt första förledningsspåret och fortsatte där jag traskat, men sen blev även hon lockad att byta spår vid minst två tillfällen. Det andra var ett för mycket, så Mia selade av och därmed gick Irma miste om den goa kattmaten som väntade.Sen var det dags för ett besök på McDonals, skönt att komma in i värmen och få sitta ner en stund. Mia, som är svag för deras mjukglass, bjöd idag laget runt. Och visst är den god!Avslutningsvis blev det lite lydnadsträning på klubben. Bruksschäfrarna klarade av lydnaden bättre än spåret. Jag lät Mia klicka åt oss på fria följet, det är bra att ha ett par extra ögon som ser perfekt ur den synvinkel jag själv inte ser! Niska gick mestadels i fin position och med en för dagen strålande kontakt – hon som annars har en tendens att lätt bli störd och tittig så fort något finns att titta på.
Kameran var med, men i skogen var det för mörkt, på lydnaden för kallt... Några blev det dock, de kan ses här.Idag, söndag, har jag haft en riktig fixardag, och för en gångs skull också fått mycket gjort. Niska var ute och sprang med Annelie i morse, nu ska vi ha lite momentträning nere i källaren.