Sitter i skogen och bloggar, är dock inte så idylliskt som det kanske låter… En jäkla massa onödiga djur finns i vår natur och nyss sköt jag iväg en liten fästing från min arm – på Niska plockade jag fyra efter den lilla rastningsrundan, hur många ska det då inte bli efter spåret???

Värmen är påtaglig men vi har hittat en liten skön plats i skuggan och väntar nu på att spåret ska ligga och dra. Funderar lite på om jag ska anmäla oss till något spår i höst men jag är rädd för att löpet blir under augusti och då är 3 av de 6 tävlingar jag sett ut borta. Skit det där med löp!

På lydnadsfronten har vi kommit in i ett bra ”stim”, det mesta fungerar hyffsat. Det känns inte omöjligt att anmäla oss om man säger så. Sen är det ju naturligtvis dagsformen som spelar in när tävlingsdagen väl kommer, men är det riktigt varmt har vi nog större chans att lyckas .

I förrgår var Mia och Irma förbi en sväng och vi körde en pas lydnad på ”min plan”. Överlag kändes det riktigt bra men Niska var lite ”fibblig” med tungapporten, såg ut som om hon hade lite problem att få ett bra grepp om den… Kanske spelar den avslagna hörntanden en roll, kanske inte… Hela hennes tanduppsättning ser galen ut, nästan alla toppar på hörntänderna har spetsen gått bort på. Hon är inte försiktig med det som hon stoppar i munnen.

Roligast var nog när vi tränade henne att sitta tungt och vänta när jag gick iväg. Mia höll sig i höjd med Niska och klickade under sträckan då jag gick bort ifrån henne och naturligtvis bara när hon satt fint. Vid klicket var det meningen att hon skulle få resa sig och ta den godisbit jag lagt ut bakom henne. Men inte då; hon rätade på ryggen och stirrade på Mia varje gång, reste sig inte och tog godiset förrän jag sa varsågod.

Näpp, nu hinner jag inte sitta här längre, nu ska selen plockas fram. Vi har en svettig stund framför oss!!

Äntligen semester, som jag har längtat!!! Sista veckorna har varit slitsamma på jobbet och det har blivit en hel del övertid vilket gör ALLT annat lidande, hundträningen också… Fast på helgerna har  vi faktiskt legat i och fått till en massa bra träning 

För några veckor sedan var vi i Tranås och tränade tillsammans med Mats och Ivan. När vi kom dit var spåren redan utlagda – lyxigt, sånt gillar jag ! Niska fick ett spår som gott och väl höll högrelängd och spårade riktigt bra, trots att vi knappt spårat något i vår… Hon var faktiskt väldigt sansad, det brukar allt vara mycket hårdare drag i linan. Likaså på uppletet – riktigt städat på stigen emellan skicken. Hon hittade alla föremålen snabbt och enkelt. Som avslutning blev det lite träning på Tranås BK som också gick över förväntan. Pricken över i:et blev stegen – vi som mörtat på mindre träningsstegar vågade oss denna dag på den stora. Lite knackigt gick det första gången - jag styrde och ställde med godis, hon gick med lite darrig stil. När jag skippade godiset och lät henne traska över i egen takt, ja då vart det flyt och stil på det hela.

Helgen efter denna var jag ute med Sassa och spårade, vi körde upplet med alla tre hundarna i väntan på spåret och vad duktiga dom var!! Hade domarna vart på plats hade de fått vifta med 10:orna Spåret gick även denna dag bra, några mindre tapp som var tydliga för mig att upptäcka och Niska jobbade bra tillbaka vid dessa.

Midsommarhelgen spenderades på Jogersö camping till sammans med goda vänner.  Såväl katt som hund var med. Att Niska inte skulle vara till bekymmer, det visste vi ju redan – men Mille… Men det gick kanoners med den lilla kattrackarn! Niska njöt i fulla drag att bada i havet och till och med jag badade. Premiär och dessutom i havet – inte illa av en badkruka!

Vi kommer att vara hemma ca en och halv vecka innan vi drar iväg med husvagnen då Zedde har en veckas beredskap från och med onsdag, och jag ska försöka få till en massa träning träning. Har funderat lite på att anmäla oss till några högrespår under hösten, men då måste jag sätta fart ordentligt. Riktigt ordentligt!

Inser att jag inte har skrivit ett endaste ord här på över en månad  ...

Det har varit en hektiskt tid, många avslutningar för sönerna både när det gäller skola som fritidsaktiviteter, mycket övertid på jobbet och dessutom har min syster (bosatt i Bangkok) varit hemma på besök! Hundträningen har blivit lidande. Å de gånger som vi har varit på G har det inte blivit bra, vi har fått lite bakslag i vissa moment som tidigare känts stabila och dessutom har Niska legat väldigt högt upp i varv, ordentligt gasad!

... tills idag! Idag var en sån där dag som allt gick så himla bra och man inte fattar varför!! Kan lova att det hjärnan går på högvarv emellanåt, analysera hit och analysera dit. Och naturligtvis oavsett om det går bra eller dåligt på träningarna! Niska är minsann ingen lätt hund. Det enda jag dock är riktigt säker på är att jag har en mysgurka till hund även om inte träningen alltid blir som vi tänkt oss!!

Har planer på att starta hkl spår till hösten provided vi hinner komma i fas tills dess, hitta formen - måste erkänna att det suger liiite i tävlingstarmen nu . Imorgon åker Niska och jag ner till småland för skogsträning tillsammans med Mats/Ivan, det ska bli kul! Förutom spår på gräsplaner i vintras , har det bara blivit ett par mindre spår... Skämmes på mig!!!

Om det var svårt att få tid till att blogga tidigare, så är det minsann inte lättare nu - nu när våren börjat sätta fart vill man hellre vara ute istället för att sitta vid datorn....    

Träningen med Niska fortsätter att gå framåt och träningssuget finns där varje dag. Det blir också nästan lite träning varje dag, ibland mer ibland mindre. Men hellre kvalité än kvantitet .

Idag spenderades hela förmiddagen och lite till på Omberg. Wictors scoutgrupp hade en familjedag där och vi packade in hela familjen i bilen och åkte dit. Niska fick mycket uppmärksamhet, inte bara av barnen. Något dopp blev det inte för hennes del, men ett av barnen plumsade ner i det nollgradiga vattnet, till brösthöjd.... !!

Väl hemma blev det ett lydnadspass på "vår" gräsplan. Vi tränade på framåtsändandet, inkallning med ställande, platsliggning och kryp. Det mesta flöt på bra, men hon var lite väl taggad i krypet som medförde att hon kröp fort och in snett in framför mig. Annars underlättar ju värmen vår träning, ju mer varm och flåsig - desto bättre går det!

Hade planerat lägga in några bilder från dagens utflykt men då bloggen strulat rejält och jag har kämpat tillräckligt bara för att kunna få in texten, så får det vara till en annan dag...  

Sakteliga så känns det som om vi är på G i vår träning igen. Efter några rejäla bakslag, som nästan fick mig att kasta in handuken, känns det numera riktigt kul att träna igen !

Senast igårkväll vart det ett lydnadspass i Sturefors, tillsammans med Sassa och Wisca på "deras" domäner. Niska fick springa av sig det värsta av överskottsenergin i några rushiga budföringar innan vi startade "på riktigt". Inledde med metallapporten som gick hyffsat. Det blev ett dovt muller vid ett av gripandena, så nästa gång blev det ett klick precis innan gripandet. Otroligt bra knep som vi fick av Mia förra året!

Sen var det dags för framåtsändandet. Hon fick galoppera ut till käppen

och ta godis för att sedan skritta vidare. Tempot var kanoners och hon är mycket hörsam bakåt. Dessutom så tittar hon inte bakåt lika ofta nu som förr. Vid några tillfällen fanns det inget godis på käppen och, som Sassa sa, vid de tillfällena så fortsatte hon mycket smidigare framåt - lite som att godisätandet gör att hon kommer av sig. Till sist tog vi bort käppen och körde en gång åt varje håll, gick kanonbra!

Nu var det dags för "hatmomentet"(?) fritt följ... Även här skötte hon sig över förväntan. Jag har sedan några träningspass tillbaka bestämt mig för att gå ur position om hon börjar låta, men än så länge har jag sluppit att vidta de åtgärderna !

Avslutningsvis blev det lite kryp. Sassa tyckte det såg lite knyckigt ut eftersom Niska kröp lite efter mina steg, när jag sedan "gick hela tiden" fast med små pyttesteg, blir det bra mycket mer flyt. Lite hög rumpa här och där men emellanåt även jättefina förflyttningr - känns som vi är på rätt väg, vi tränar vidare!

För Sassa och Wisca gick det också bra. De har kommit med på Elit-spårtävling om 3 veckor, så nu filas det hårt. Kedjorna som Sassa körde fungerade bra, Wisca höll ihop fint.

 
Niska i letartagen

Idag var det tävlingar på klubben och jag var tävlingsledare för klass I och II. Niska var måttligt road när matte iförd träningskläder drog iväg med bilen...  Väl hemma igen fick hon ta igen skadan med ett uppletande. Gick kanonbra om man bortser från lite slarviga avlämnanden och tugg   Som grädde på moset blev det lite bad i Stångån - badsäsongen 2010 har startat!

 
 Niska lugnt

Med de planerade spårupptagen hände inget, det trista snö/regn-daskiga vädret tog kål på all min energi och motivation... Istället blev det en shoppingrunda på Tornby där jag fixade kläder åt både mig och grabbarna.

På eftermiddagen blev det dock ett litet lydnadspass i alla fall. Idag gick det kanske aningen bättre än i fredags. Jag försöker bortse från ljuden så långt som bara möjligt är och försöker få till alla andra detaljer istället - men passar mig för att belöna när hon låter, förstås. Stadga i sitt gick väldigt bra, hon satt ordentligt på rumpan och utan att lyfta framtassarna i ett. Det kan ju låte lite löjligt, men för vår del är det viktigt att nöta en så till synes basic detalj.

Efter träningen, som var förlagd på en sank gräsplan, blev det ett litet minidopp i ån på hemvägen för att skölja av mage och tassar. Niska tyckte att det var en strålande idé - duschen i all ära, men ett dopp i det fria slår bra mycket högre.

 
Bild från förra året, men kunde lika gärna varit tagen idag

från brorsan Aiko och Cevita i Norge med matte och husse - jättefint! Tack!

Igår var det premiär för träning på klubben och det kändes riktigt kul att komma igång – nu går allt mot rätt håll när det gäller ljusa och sköna kvällar så det vore väl sjutton om jag inte kunde få till lite mer

För ovanlighetens skull kom jag lite sent...  , Mia och Mats hade redan vallat upp en uppletanderuta. Niska jobbade mycket fint i början, med ett lagom tempo och nos påkopplad – men sen satte hon i turbon och tog stora lovar även utanför vallningen, men hittade de sista förmålen när hon åter igen gick ner i tempo. Att hon njöt av fulla drag gick inte att missta sig på!

Lite fritt följ skadar aldrig...

Efter uppletet gick vi loss på kaffe och wienerbröd och laddade upp inför lydnaden. Två pass var blev det och totalt sett så är jag nöjd med våra insatser. Det blev lite genomkörning av momenten fritt följ, framåtsändande, metallapportering och inkallning med ställande. Det sistnämnda fungerar otroligt bra när vi har träningskamrater med på plan, det blir banne mig tvärstopp på stanna-kommandot. Det bottnar säkert i att vi för länge sedan tränade så att medhjälparna skickade ut bollen bakom henne när kommandot kom. När jag tränar själv och hon ser att bollen leker bakom – ja, då blir det inte ens hälften så snyggt...

 
... ej heller stadga i sitt/ligg kvar

Emellan de två lydnadspassen bjöds det på kanongoda korvar – så gott att jag åt alldeles för glupskt och en brännskada i gommen var ett faktum... Kunde inte låta bli att småle åt Mats supermini lilla plastbord med texten TREVLIG SOMMAR. Sommar var väl att ta i, men det var en helt OK vårdag, det utlovade regnvädret uteblev och solen försökte titta fram emellan varven.

Nu vill jag ha mer av vår,  och träning