Igår var det Ett Foto i Timmen...

  
08.30
Lite sovmorgon blev. För att komma igång 
krävdes som vanligt några koppar kaffe 

  
09.30
Hela köket osar varm blodpudding, nu är den klar att ta med
till dagens lydnadsträning. Niska kommer att bli förvånad! 

  
10.30
Har träffat Mats och Mia i stan för träning, då blir det mera kaffe! 

  
11.30
Mats och Ivan är första paret ut. 

  
12.30
Niska och jag inder träningspasset, vet inte riktigt
vad vi pysslar med just här.... 

  
13.30
Mellanmål! 

  
14.30
Mia och Irma in action! 

15.30
Efter avslutad träning får Ivan och Niska leka runt litegrann 

  
16.30
Väl hemkommen skulle Zedde och jag tapetsera, men Zedde var tvungen 
att åka till Apoteket. Jag hamnade i sooffan istället - och somnade ! 

  
17.30

Vaknade och fick lite mat i mig   

  
18.30
Slappar, surfar runt - kollar bl.a Facebook 

  
19.30

Har precis avslutat disken, det som inte fick plats i maskinen... 

  
20.30

Sitter och slötittar på en film som sönerna lånat 

  
21.30

Påbörjade  ett blogginlägg men gav upp ganska snabbt,
ingen ork idag kan tyckas ...

  
22.30

Flyttar över tvätten från tvättmaskin till tvätttumlare 

  
23.30

Laddar över dagens bilder till datorn 

När man genomfört ett så totalt urflippat  träningspass som vi gjorde igår så kan ju allt bara bli bättre, nåja – ifall inte sämre! Måste intala mig detta för att över huvud taget orka träna vidare med min ljudliga, splittriga fyrbenta kompis.

Vi träffade Mia och Mats på Campushallens parkering för drillning i lydnadens ädla konst, asfalt var att föredra istället för gräs och lera denna blöta lördag. Niska var minst sagt ofokuserad och ljudlig – ett under att jag inte bröt ihop! Oavsett vad jag gjorde så var det ljud, ljud och åter ljud och ofokuserad till tusen .Jag har försökt rannsaka mig själv, hitta någon förändring i träningssättet som gjort att allt ljud kommit tillbaka – men jag går bet, kan faktiskt  inte komma på det endaste. Någon skendräktighet kan det inte heller bero på, den tiden har passerats med mått och råge.  Jag ska fortsätta att jobba vidare, hitta tillbaka till det som i somras kändes så bra. Jag har den hund jag har, och hon är världens mysigaste även om hon ibland gör mig tokig! Det gäller att gilla läget och träna på. Hon är som hon är och med den inre stress hon besitter och som så lätt bubblar upp till ytan så är hon ingen lätt hund!

Niska hade dagens lugnaste saktagående i alla fall !  

För Mats och Mia gick det bättre. Mats fokuserade med Mias hjälp på att variera belöningsfrekvensen, för att få en hund som kan jobba längre utan belöning. Fortsätter Mats att jobba på denna linje så kommer nog resultaten infinna sig snabbt. Mia har börjat med ett nytt träningssätt på framåtsändandet och det såg bra ut! Vet i katten om jag inte ska apa efter, min targetmatta verkar få min hund att gå upp ordentligt i spinn!

Tack Mia och Mats för en trevlig träningsdag!

  
Mia hade fullt sjå med att hålla ihop sin flock   

För övrigt så har livet sin gilla gång. Äldste sonen vaknade igår med halsont och 39 graders feber – svininfluensan tänkte ju genast jag… Febern har med hjälp av febernedsättande nu gått ner till drygt 38. Det tråkiga var att Pontus missade en aktivitet igår som han verkligen sett fram emot… Förra lördagen var det innebandy för hela slanten; båda grabbarna hade 3 matcher var. På söndagen var jag tävlingsledare för klass I och II på hemmaklubben, den roligaste uppflyttningen i klass I stod nog den långhåriga taxen för! För övrigt bjöd inte veckan på så mycket mer än jobb, skjutsa barn, läsa läxor med dem och ”vanlig” marktjänst.

I den kommande veckan har barnen höstlov, själv har jag tagit semester ons – fre så att de ska få lov på riktigt. Nu spörs det ju hur Pontus mår framöver, det kanske blir att ersätta semesterdagarna med VAB…