Vissa dagar så får jag så mycket gjort, andra mindre – idag var det i alla fall en sån där effektiv dag (kanske beroende på att jag bara jobbade halva dan – skulle mycket väl tänka mig 4 timmars arbetsdag fast med lön för åtta ). Eftersom jag slutade vid lunch blev det en lång, trivsam promenad med hunden där jag varvade lunkandet med inslag av små lydnadsmoment. Dock hade jag inte kläder efter väder, trodde fingrarna skulle ramla av så kalla var de… Klockan två var det ett möte i skolan och någon timme senare satt jag i bilen körandes mot Ikano. Här lyckades jag bränna nästa 2000:- på en timme  innan det var dags att ratta hemåt igen. Efter middagen hoppade jag in i duschen, för att senare  åter bege mig till skolan: föräldramöte för 4:orna. Fullt ös med andra ord!

När jag kom hem från föräldramötet var Zedde fullt upptagen med att sälja Omegan… Vi satte ut annonsen igår kväll och bilen är nu alltså redan såld. Åhh, som jag gillade den bilen, men att köra omkring med två stora bilar är liksom inte försvarbart – nu ska vi se till att skaffa en liten, smidig och bensinsnål bil till all stadskörning.

I söndags var det träningsdag med Mia och Mats. Mats och jag åkte i förväg och la ut spåren då Mia jobbade till 10. Jag gick ut ett spår och var sedan klippt slut – jäkla förkylning, den får den sedan tidigare usla kondisen att bli helt obefintlig . Det kändes som om jag knallade omkring med 10-kilos klumpar till skor  och minst lika mycket tryck i lungorna (är dock på bättringsvägen nu även om det verkar ta tid).  Efter en timmes skitsnack och kaffedrickande blev det dags att sela på, Niska blev först ut. Hon skötte sig kanonbra idag, nästan behagligt tempo från start, gick tydligt bakåt vid ett par tillfällen för att säkra spåret och kändes helt enkelt bara bra! En missad pinne blev det och vid två andra kom hon på något nytt: hon tog upp pinnarna i munnen och fortsatte att spåra! Men hallå, ska du inte ha boll och korv ???

Såväl Ivan och Irmas spår blev utsatta för svampplockare, vilket försvårade lite grann. Mia bröt direkt när Irma bytte spår för att på så sätt stoppa henne från det roliga: att spåra. Irma fick en andra chans efter lunchen och fick ett nytt påsläpp längre fram i spåret, då gick det som på räls tills vi närmade oss ett ställe där vi såg svampplockarna irra omkring – då vart Irma alltför nyfiken igen.

Full fart mot mattan!

Avslutningsvis blev det lite filande på lydnadsmomenten. Jag passade på att träna galoppdelen nu när jag hade en liten grupp och faktiskt funkade det rätt så ok. Det var väl också det enda som fungerade… Vid apporteringen släppte hon greppet på eget initiativ för att, som hon trodde, kunna kvittera ut bollen… Minen då hon kom på sig själv är obetalbar, se själva:

Nu slänger snart morsan bollen!!

ööhhh, nu gjorde jag nog fel - bäst att vända om!

I fria följet hade hon glömt bort att man ska sätta sig när matte stannar, bakdelen hängde också och slänge – i vänstersvängarna höll jag nästan på att stupa över hunden… Pipet låg och kokade under ytan och det mesta kunde varit bättre, vet inte om det är en släng av skendräktighet – det vore enklast om så vore fallet. Vi avslutade med en platsliggning och jag gick utom synhåll. Niska gillar verkligen inte det läget, hon vill allt ha koll på morsan - det var pipigt och allmänt oroligt… Så som ni förstår. så har vi mycket att träna på och förbättra under hösten/vintern – att gå i ide tillåtes inte!