Nu har Niska slutat med ”tysta leken”, nu är hon tillbaka till sitt gamla gapiga jag igen – gah ! Från juni till slutet av september var det en fröjd att träna, det spelade liksom ingen roll hur knepigt det blev ibland, inget fick henne att börja ljuda . Nu hoppas jag lite att det är en sväng av skendräktighet som farit över henne och allt snart blir bra igen!  

Igår träffade vi Sassa och schäferbrudarna för lite lydnadsträning i det blåsiga vädret. Sassa började med Kajsa som lyckades bra med allt som matte bad henne om, och här finns ingen tendens till oljud (blir man avis eller ?)! Ska man vara riktigt petig, så tjuvade hon på budföringen .

Min lilla toka

Niska var ett riktigt ”pain in the ass” idag, totalt sjötokig! Det var fladdrigt och pipigt momenten rakt igenom och jag borde få diplom för att jag stod ut och inte stoppade in henne i bilen efter första momentet. Nåja, allt var ju inte tokigt men ljudet förstör liksom det mesta även om jag försöker slå till dövörat. Ska nu en period bara träna ”tråkiga” grejer – inga rushiga galopper, inkallningar eller apporteringar här inte – från och med nu ska vi bara grunda sitt och ligg, träna saaaaktagåendet och träna platsliggning en period. Det sistnämnda är nog det vi måste lägga 110% krut på, hon är INTE trygg när jag går iväg från henne. När jag är helt dold så blir hon lugnare, men jag måste ju faktiskt gå en sträcka först. Ska damma av backspegeln för att hålla koll på henne när jag är på väg bort…. Hon fick träna en platsliggning ihop med Kajsa igår.

Wisca var sista hunden ut och precis som Niska (fast betydligt mindre) så var det lite ljud här och där, hon gick annars väldigt fint.

Nu ska jag ”roa” mig med att ge den lilla röda avmaskningsmedel, men först måste han vägas…. på köksvågen! Badrumsvågen visar inget under 2,5 kilo och så mycket kan jag ju säga, att det väger han inte. Alltså borde det bli en enkel match!