Känns som det är hög tid att skriva några rader igen… Får börja med att tacka för alla gratulationer och glada tillrop i gästboken gällande Niskas godkända M-test!

M-testet gick av stapeln i söndags och måste väl egentligen anses som det mest meningslösa testet för mig som enskild hundägare, vilken nytta har jag av det? MH:t behövs ju för att få deltaga i lkl och uppåt, men M-testen?  Nåja, det är ju alltid kul att se om hunden beter sig som förväntat och i Niskas fall var det solklart. Hon gjorde ett lite annorlunda intryck redan från start (för de som inte känner henne!), när den för henne helt främmande tävlingsledaren skulle gå iväg med henne, bort från hennes  matte!  Hon kastade sig då bakåt och försökte illspringa tillbaka.

 Naturligtvis, ingen kan leda bort henne från mig utan problem – inte ens träningskamraterna som hon känner så väl… Kampandet var det inget fel på i alla fall, men sen var det dags för det lilla bytet. Precis som på MH:t så gav hon blanka fan i att springa efter den lilla rosa trasan, så där blev det inga poäng att hämta.  Å andra sidan jagar hon ju inte de fyrbenta som uppehåller sig i skogen heller, å det känns bra mycket viktigare för mig. Alltså inget ont som inte har något gott med sig!

Något annat som hon missade poäng på var det sociala självsäkerheten (socialt osäker i flera situationer), sociala nyfikenhet (neutral, låter sig klappas) och socialt samspel (svarar svagt på lekinviter). I det vardagliga innebär det att hon passerar folk utan att bli det minsta intresserad, hoppar inte upp på dem och smutsar ner deras kläder samt att hon skiter i vår granne när han försöker ropa henne till sig när vi tränar … Hennes allmänna ointresse för folk var en av anledningarna till att jag la av med söket – det var svårt att få henne gilla figgarna fullt ut, minsta lilla ”släpp” och hon sprang tillbaka till mig – vid fastrullen ”slapp” hon gå fram…

Koncentrationen (koncentrerad i viss omfattning men med längre avbrott) känns ju igen från träningssituationen, hon måste kolla mycket annat som händer runt omkring henne. På testen hade hon lite bekymmer om husse som var med och filmade (filmen kommer så småningom), honom som hon inte ägnar så stort intresse av annars... Som t.ex igår; då släppte jag ut henne när han kom hem men trots att det är endast 5 meter från ytterdörrren till garageuppfarten, iddes hon inte gå fram och hälsa  – nej, hon ville in till mig igen. DET tycker även jag är liiite nördigt!

Poängen slutade på 360 och var dagens lägsta. Summan av kardemumman var att jag fick en bedömning som jag tyckte stämde väl överens med min hund – hon må ha sina svagheter, men hon är ändå världens bästa Niska !

Efter M-testen var det dags att infinna oss för exteriörbedömningen. Det som tog mest tid här vara att fastställa vilken tand som fattades, och till slut kom de fram att numret överensstämde med veterinärens. Trots all frånvaro av päls vart hon godkänd och det var övervägande 1:or i protokollet.

Titeln KORAD var ett faktum ! Bilder från M-testen, såväl på Niska som på de 6 andra kullsyskonen som var med, finns att skåda på Pixbox! Passar på att tacka Mats som ställde upp och plåtade oss!

För övrigt när det gäller hundträningen har det varit riktigt skralt av den varan i ett par veckors tid. Min syster, bosatt i Bangkok, var hemma en vecka i början av juni och sen har det öst på med en drös med avslutningsfester på barnens alla aktiviteter. Igår var det deras absolut viktigaste avslutning, skolavslutningen – nu är det sommarlov ! Men i 3 veckor till får de trots allt gå till Fritids, än har inte vi semester. Nu är jag ordentligt träningssugen och hoppas att sommaren kommer tillbaka, lite väl tidigt för höstväder nu!