Idag väcktes jag 09.30 av att mobiltelefonen ringde. Det var Annelie som ringde och frågade om hon fick låna Niska. Hon frågade flera gånger om hon ringt och väckt mig, men jag försökte neka till detta – sova så länge? Näää… Men hon hörde att jag ljög. Naturligtvis.

Igår morse blev det ingen sovmorgon. Det var nämligen dags för oss att försöka oss på ett lägrespår igen, denna gången på hemmaplan. Mia och Linda hade åkt ner från Finspång för att heja på oss och Mats/Ivan som skulle vara med på högrespåret.  När vi kom ut till spåret möttes vi av Christer (som har Iaxedex Balder) som var vår spårläggare, precis i höstas. Efter en kortare väntan dök domarparet upp och vi begav oss mot påsläppet. Niska visade spårintresse på vägen dit ut, men när det var dags att skicka ut henne verkade all fokus vara som bortblåst. Hon irrade runt de närmsta 5 metrarna innan hon sist fick fäste och spårade iväg. Vinkeln fixade hon galant och snart dök första pinnen upp. Efter lite lek och godisutdelning var hon på G igen och det dröjde inte länge förrän pinne 2 var i hamn. Sen var det liksom slut…, hon spårade iväg mot vänster, det var drag i linan och hon såg ut att spåra målmedvetet så jag hängde naturligtvis på. Lite senare började hon irra omkring i mindre björksly och jag anade att detta var fel, ropade tillbaka henne och begav oss åt det håll vi senast hade haft spåret. Hon rörde sig vida omkring och letade efter spåret men fick aldrig något fäste, till sist började tiden tryta och jag insåg att det åter igen var kört. Tråkigt!

Fel spårpinne...

När vi kom tillbaka till bilen frågade Christer om jag ville gå spåret igen, resten så att säga, och det ville jag naturligtvis göra. Vi hoppade på efter första vinkeln och passerade där pinne 1 och 2 legat. Efter det fortsatte hon sedan rakt fram denna gång, alltså INTE åt vänster… Hade vi bara kommit lite längre ut när hon letade sist, så borde hon kunnat få nos på det igen. Så kan man naturligtvis enkelt spekulera när man har facit i hand… Hon slog lite fel i ett par vinklar och gick inte noggrant i spårets kärna utan passerade t.ex på fel sidor om stenar och stubbar, och vid sista vinkeln ville hon vinda in spåret och gena, men lyckades dock hitta resterande pinnar.

Från och med nu kommer det tränas på att få ner nosen och bli mer noggrann, hon ska inte få röra sig framåt såvida hon inte fått fäste ordentligt – för då kan det gå som det gjorde igår!

I väntan på att alla ekipage skulle komma hem från skogen tränade Mia, Linda och jag lite lydnad. Niska gick riktigt fint idag, så hade vi kommit runt spåret hade det kanske inte varit omöjligt att vi klarat oss…, spekulationer igen!

Ikväll var jag ute och la två spår till henne, ett på en vall och det andra i skogen, båda ca 250m och med två apporter vardera samt bitvis stråk med godis. Jag hade min plan klar – hon skulle inte få gå iväg förrän hon doppat ner lilla nosen i backen och givetvis i spåret. Nu spårade hon enligt alla mina önskemål, så det var bara hänga på! Hon gick jättefint i spåret, missade inga godisbitar, vinklar eller apporter – nästan irriterande duktig! That’s life!

Har precis kommit in efter ett kortare träningspass av några lydnadsmoment inför morgonsdagens tävling  och jag hade turen att slippa bli blöt, det tajmade jag bra! Det har varit ett riktigt skitväder här hela dan förutom den soliga inledningen av dagen.  Träningen gick faktiskt riktigt hyffsat, speciellt med tanke på att jag tog ut en pigg och utvilad Niska och började träna direkt…

Igår tränade Niska och jag tillsammans med Sassa och hennes härliga schäfertikar Wisca och Kajsa. Jag la ett spår till Kajsa och Sassa ett åt oss, sen passade vi på att köra uppletande medans spåren låg till sig. Niska var först ut och verkade ha ett ton av överskottsenergi, det vart lite väl mycket springa och i ett galet högt tempo. Tre föremål av fyra plockade hon in, det fjärde och sista fick vi vinda in. Sen var det Wiscas tur och ett mycket mer koncentrerat letande och kanonsnyggt arbete på stigen. Kajsa visade också att hon kunde det här med att leta grejer!

So far so good, nu var det dags för Niskas spår… Kändes lite som en upprepning på förra helgens tävlingsspår… Hon gick stundtals bra i spåret för att nästa sekund undra vart fan det tog vägen! Vid ett par tillfällen spårade hon fel som inte jag själv inte kunde ana då det var ett rejält drag i linan. Sassa var hygglig nog att lägga ut ett nytt lite kortare spår så att vi fick en andra chans. Det blev ett påsläpp med en pinne + slutapport och detta fungerade hyffsat. Tankarna virvlar ju mot noskvalster men eftersom hon fick Spot-On så sent som i mars så borde det väl inte vara rimligt??? Måste ärligt erkänna att jag då hade god lust att inte starta på lördag, MEN vi gör ett försök och ser vad som händer.

Kajsa visade sig vara noggrannheten själv modifierad och gick i ett lugnt och behagligt tempo. Det visade sig att hennes spår kommit lite för nära vår uppletsruta vilket utgjotrde en liten dragning åt vänster i början, sen gick hon klockrent i spåret – det kunde GPS:en intyga.

Avslutningsvis blev det lite lydnadsträning på Korpvallen. Wisca, som inte fick något spår idag, fick börja med lydnaden, och det såg verkligen trevligt ut. När det var Niskas tur hade Heléne och Mick anslutit sig på planen och Niska hade fullt sjå med att kolla vad de höll på med för något skoj…., jag måste verkligen träna med mer störningar! Försökte oss på lite fritt följ, kryp och apportering.

Slutligen var det dags för den tysta schäfern Kajsa att visa vad hon kunde. Ärligt talat Sassa, appellen skulle ni med lätthet kunnat gjort i vår!

Imorgon är det då dags att starta lkl spår, igen… Nu på hemmaplan så jag får sova lite längre än förra helgen, skönt! Mats och Ivan ska pröva lyckan i högre klass och jag hoppas de får till det denna gång! Enligt säker källa kommer Finspång-klacken att vara på plats imorgon bitti för att heja på oss och det kan verkligen behövas!

Lägreklass spår i Norrköping idag. Inte min dag idag! Det började med att jag vaknade till Zeddes mobil som var ställd en halvtimme efter min ordinarie ”uppgång” just ifall att jag inte skulle vakna till min. Min telefon ringde INTE, jag hade glömt att den var förinställd på att larma endast vardagar, SUCK! Nåväl, jag hann i tid och jag hann även se till att jycken fick göra ifrån sig.

Jag drog startnummer 8 och när jag kom fram till mitt spår så kände jag genast igen det: Rosco och jag hade fått det spåret ett X antal år tidigare med facit att vi bröt… Till och med den ena domaren mindes att jag haft det spåret tidigare med min dobermann – imponerade, vilket minne! Nu tänkte jag att jag skulle ta revanch på spåret, inga ”bad feelings” i bakfickan! Spårupptaget kändes hyffsat (10-10) och vi var iväg. Det dröjde inte särskilt länge tills pinne nummer 1 var funnen, glad ihågen bad jag henne fortsätta och det bar iväg, iväg, iväg…. Alldeles för långt utan pinne och jag tänkte: ”Jaha, igen”! Då hittade hon en pinne till och sedan ytterligare en till, den sista var väldigt lång. Det var slutapporten! Det blev till att traska ut på vägen och ansluta oss till domarna som satt och fikade vid bilarna. Jag sa att det var kört, men de båda tyckte jag kunde fortsätta och ta det som en träning, med min 5:a på spåret så var det ju ok att fortsätta. Så fick det bli.

När vi kom tillbaka till klubben var platsliggningen nästa punkt på schemat. Usch, hade varit mycket bättre att få blåsa ur henne på en budföring först! Platsens akilleshäl är när jag lämnar henne, då vill hon efter sin mamma… Något krypsteg och lite pip, sen låg hon fint (9-8,5). Budföringen blev ännu värre än väntat, hon började gapa på mottagaren i höjd med skytten, dvs halvvägs och hon skällde även ett skall mig – vilka dumheter!

Så var det då slutligen dags för lydnaden och vi lyckades höja medelpoängen från 6,3 till 7,7! Yes, riktigt skojigt, lite kvitto på att träningen går åt rätt håll. Vi fick medelpoängen 231,25 vilket med god marginal höll uppflyttningspoäng. Om vi hade vi haft med 2 pinnar till från spåret hade saken varit biff! Om, om, om…

På söndag har vi en andra chans… Vad tror ni att vi kommer att träna i veckan???

Nu var det länge sedan det bloggades… Förra vecka var vi helt utan såväl fast telefoni som ADSL då vi hamnat i strul vid byte av operatör. Usch, inget vidare – men nu har vi fått låna ett mobilt bredband vilket känns bra eftersom det tar 2-3 veckor innan allt är igång igen. Så är det någon som vill nå oss, så går det bra att ringa på mobilen – eller maila.

Nu är det drygt en och en halv vecka sedan SBS-lägret gick av stapeln på Böda sand, en massa bilder finns nu att skåda i Pixboxen. Jag är jättenöjd med lägret och fick en massa nyttiga råd att tänka på i vår träning, och den röda tråden är att grunda väl. Kan ju kännas basic, precis som det borde vara, men om man som jag kanske glömmer att hålla det i liv, så är det ju faktiskt inte det! Har man sen som jag en hund som är så PÅ, så går det inte att glömma… Vi har tränat nästan varje dag sen lägret och det har blivit mycket stadgeövningar i såväl sitt, ligg som stå – och övning ger färdighet. Inkallningar är numera helt portade från vår träning, det är bara kvarsittande som gäller. Den dagen jag ropar så vet jag att hon kommer i en jäkla fart, så nu satsar vi hårt att träna på de ömma punkterna istället. Ett annat bra tips var det här med att "blåsa ur" dem innan träningen, något som vi också använt oss av efter lägret - inte alls dumt...

I fredagskväll slog jag en pling till Mia och frågade om hon hade lust drilla lite lydnad dagen därpå, jag kände att jag ville ha lite kommendering och en allmän genomkörning av lägreprogrammet innan de kommande tävlingarna. Sagt och gjort så strålade vi samman på Norrköpings BK på lördagsmorgonen och började med ett uppletande för att de skulle få blåsa ur sig lite. När det var dags för lydnaden började jag med att kedja 3 moment och det gick hyffsat. Sen var det dags att träna och vi gick igenom samtliga moment och upptäckte att några satt lite löst… Således har vi tränat mycket på hopp UTAN återhopp samt framförgåendet, som ju är med koppel! Och linförighet!

I söndags var jag ute och la ett spår som nog höll längden av ett lägrespår, måste börja använda GPS:en igen så jag får mer koll. Niska slog en hel del i spåret och missade faktiskt 3 pinnar idag, ovanligt! Något mer spår lär det inte bli innan helgen och jag undrar om jag inte någon gång hört att dåligt genrep ger… ja ja, det går som det går! Lydnadsmässigt är vi inte heller klara känns det som, blir vi någonsin det???  

Imorgon blir det träningsfritt, för då ska jag åka till Tornby med grabbarna. Det är kalas på fredag och hög tid att köpa en present.  Men det är imorgon det, nu ska vi ut på en kvällspromenad.

Nu är vi hemkomna efter en trevlig träningshelg på Öland (Böda) i SBS regi. Vi var med på brukslydnaden; en liten grupp som bara bestod av 5 deltagare, men det var ett härligt gäng! Instruktör var Anna Lövgren som verkligen gav järnet dessa dagar vilket resulterade i framsteg hos samtliga ekipage! En drös med bilder kommer inom kort, tills dess får ni hålla till godo med NISKA ON THE BEACH: